Etikettarkiv: Helena Pehrsson
I:DI Galleri presenterar
Faser och förhållanden
ID:I Galleri presenterar Helena Pehrsson Faser och förhållanden målningar
29/4-15/5
Vernissage fredag 29/4 kl 17-20
Öppettider:
tor – fre 12 – 18
lör – sön 12 – 16
Fortsätter envetet att skildra tomma rum, men har placerat ut former för att se nya förhållanden. Större målningar med oljefärg och små i akvarell.
På de små jag kallar Etyder, har jag målat som i cirkel baklänges eller en ström framåt. Målar, stramar till, löser upp, tar bort delar eller alltihop och så runt igen. Akvarellfärgen torkar snabbt och är lätt att skölja av så jag kan byta och välja pannå hela tiden. Det blir ett ganska snabbt tempo vid varje tillfälle. De olika bilderna kräver olika mycket förändringar, någon kan bli kvar i utgångsläge, någon känns klar och några blir nästan utslitna. Det blir en övning i att inte fastna och i att stanna och släppa, följa med i de olika faserna och låta motivet justeras eller ändras tills tid och underlag inte medger fler ändringar och det förhoppningsvis sitter.
Cirkeln
[slideshow_deploy id=’1835′]
Galleri Id:i presenterar CIRKELN
30 oktober – 15 november
Vernissage hela helgen:
fredag 30 oktober kl. 17 – 20
lördag 31 oktober kl. 12 -16
söndag 1 november 12 – 16
Öppet:
tors- fre 12-18
lör-sön 12-16
Medverkande konstnärer:
Anna Selander, Annelie Wallin, Christina Claesson, Helena Pehrsson, Helene Heldt Hortlund, Ingrid Jonsson, Lotta Döbling, Malin Skjöld, Maria Saveland, Unn Hjohlman och Ylva Kullenberg.
Den geometriska definitionen av en cirkel är en form som består av en mängd punkter, belägna på samma avstånd till en mittpunkt. En ursprunglig modell för mänsklig interaktion och förhandling, där ingen position indikerar en överordning. Rundabordssamtalets deltagare har alla samma status, varför det också är en vedertagen diplomatisk samtalsform.
Cirkeln avgränsar, inkluderar och exkluderar. Alla har vi erfarenhet av att befinna oss utanför eller innanför cirkelns synliga eller osynliga gräns. Cirkeln definierar en grupp och betonar en samhörighet mellan dess medlemmar, en intressegemenskap. Sveriges första studiecirkel startade 1902. En metod för folkbildning och lärande i mindre grupp som fortfarande ger resonans. Ett exempel är landets stadigt ökande antal bokcirklar – en social umgängesform med texten och ordet i samvarons centrum.
En bokcirkel är också utgångspunkten för utställningens elva konstnärer. Sedan starten har de givit sig i kast med 35 böcker, där medlemmarnas praktik ger värdefullt bränsle i de animerade samtal som förs kring berättande, text och språk – begrepp med självklar relevans för en bildkonstnär. Bokcirkeln flyttar nu in i gallerirummet med verk delvis sprungna ur idéer som vuxit fram ur sammankomsterna. I utställningens befriande öppna anslag möts konstnärerna i personliga betraktelser kring text och kommunikation, inspiration och påverkan, abstrakta bilder och materiella utsagor.
Cirkeln är öppen. The End.
Pia Kristoffersson
På grund av Covid-19 kan vi inte låta för många besökare vistas i galleriet samtidigt. Tack för att du visar hänsyn genom att hålla avstånd.
Helena Pehrsson
[slideshow_deploy id=’1545′]
TILLFÄLLIGA RUM
Helena Pehrsson
ID:I Galleri
8 februari – 3 mars
Vernissage fredag 8 februari kl 17-20
Öppet tors-fre 12-18 lör-sön 12-16
När Helena tittar på ett nybyggt bostadsområde står hon vänd åt ett annat håll än de flesta. Intresset dras mot fladdrande presenningar som bristfälligt döljer halva väggar och förfabricerade byggelement som bara delvis monterats. Plötsligt strålar solen in genom ett fönsterhål eller en glipa som snart ska fyllas igen. Det glimmar till i den råa betongen och ett tillfälligt rum synliggörs.
I sitt måleri har Helena under många år konsekvent arbetat med samma tema: rum. Trånga rum, delar av rum, rum som bara består av en dörröppning som det väller så mycket ljus ur att det förvandlats till en kompakt gul yta. Några gånger rum med så genomskinliga väggar att de lyfts upp och hamnat mellan ett par klippblock eller mitt i en skog av björkstammar. Rum på rad som flödar av färg och ljus som intensifieras tills rummen nästan försvinner. Ensamma rum med väggar så mättade av mörker att de omedelbart sväljer ljuset från en liten fönsteröppning. Salar som plötsligt färgsätts och fylls av ljus.
Gemensamt är att rummen är avskalade, antingen för att de inte är färdigbyggda eller för att de är förfallna. Rummen är tomma, aldrig mysiga. Detta konsekventa utforskande av huskroppar kan vid det här laget närmast betraktas som en slags obduktion. Men delarna är inte döda, utan har snarare börjat skapa en egen arkitektonisk natur.
Även i denna utställning är det rum, tätare än någon gång tidigare. Sprödare, mer genomskinliga men utan skörhet. Formatet är litet men många gånger har målningarna en monumental prägel. Den del av ett rum vi får se kan ibland lika gärna utgöra en trång passage i ett hyreshus som en del av en katedral.
I det förfallna och i det ofärdiga uppstår vinklar och öppningar som aldrig varit menade att finnas. Ett rum i förfall eller under uppbyggnad är ett rum i kaos, men också ett rum med en egen mening. Det är tillfälliga rum, säger Helena, där jag försöker hitta linjer, ordning och struktur, åtminstone för stunden. Precis som i mina tankar.
Delar av utställningen har tidigare visats på galleri DAS ESSZIMMER i Bonn sommaren 2018.
Christoffer Dahl, curator och publicist
KOMMANDE 2019
- 14/12-4/1 Joel Hurlburt/ Timo Menke
-
11. 1-3.2 Tobias Sjödin/Magnus Engstedt
- 8.2-3.3 Helena Pehrsson
- 8-31.3 Mona Pettersson
- 5.4-5.5 Hillside project
- 10.5-2.6 Johanna Schartau/Ulrika Pihlström
THE FOREST THAT UNITES
[slideshow_deploy id=’1352′]
THE FOREST THAT UNITES
IDI/AMV
Center For Art And Culture in Chicoutimi, Quebec
30/11-13/1
|
Chiqoutimi lies, like Stockholm, in the taiga boreal forest zone, which stretches along the entire northern polar circle from Japan and East Russia, across Scandinavia and Scotland to Canada’s west coast. Fir trees dominate the forest, which is relatively species-poor.
It is not hard to see that this has affected the development of both countries and the paths we have both taken during history. The industrialisation of both of our countries was reliant, for example, upon exploitation of the forest and the colonial oppression of indigenous peoples.
In the forest exists both the mythical and the political, the dangerous but beautiful, the ecological and the economic. Embedded in the forest is also the contrast to the city which becomes clearer, the more the gap between city and the rural widens, between what is perceived as the center and what is seen as periphery.
Even how the countries are perceived politically are, in any case, on the surface, similar. They are both seen as liberal, stable and hospitable with well-developed welfare and strong faith in equality and social justice. Beneath the surface, however, there are conflicts with indigenous peoples concerning land and historical oppression, and a long underground smouldering, but increasingly open, flaming racism.