Gallerier

Geraldine Hudson

 

Geraldine Hudson

Rites of Spring – between Ostara and Beltane

25/4 – 3/5 2020

Första akten 25 april 20.00

Andra akten 26 april 20.00

Tredje akten 2 maj 20.00

3 maj öppet 12-17 med bokrelease.

Rites of Spring – between Ostara and Beltane

You are warmly welcomed to observe (through the window) a performative ritual act of invocation and votive sacrifice … As now we exist, in a time which is having a profound affect on us all unreservedly … you are invited to an act which doesn’t propose to offer any solace, but a reminder … a marking of time as the artist continues her work commited to the turning of the wheel and recognition of the cycle of birth – death and rebirth.

There will be 3 acts …
The first act taking place at ID:I Galleri on Saturday 25th
April at 20.00, the next act the same time on Sunday and then the last act the following Saturday at 8pm.
On Sunday 3rd May from 12 -17 is the release of a small artists book publication .. the gallery will be open and it will be possible to come and meet the artist.

Bio
Geraldine Hudson is an interdisciplinary artist from Engand where she received her Bachelors and Masters exams in Art. exam in art.

She has exhibited around Sweden and Europe having been based in Stockholm for 10 years, during this time being involved with various art projects, notably curator at Konstapoteket, being a board member of Fylkingen and being the main producer/curator for the art n esoteric conference Conjuring Creativity – this is a chance to see some of her work before she returns to England to begin the acclaimed MFA programme at Goldsmiths University in London. Geraldines work has been largely concerned with notions of the sacred/profane and communicating the liminal, when relation to psychological, phenomenological states and physical places .. in a possibly misguided quest to become in tune with the cosmos through genuine connection with the land beneath her feet .. as above so below – on both a personal and social level, through a firm belief that our seperation from the land and the ’wild’ is responsible for our subsequent alienation and all that entails … the chthonic being the constant … and Hecate as her guide.

……………………………………………………………………………………………………………………………

Rites of Spring – mellan Ostara och Beltane

Du är varmt välkommen att observera (genom fönstret) en performativ ritual av invokation och votivoffer … vi existerar nu, i en tid som har en djup inverkan på oss alla utan förbehåll … du är inbjuden till en performance som inte föreslår att erbjuda någon tröst, men en påminnelse … en markering av tid när konstnären fortsätter sitt arbete som åtagit sig att vrida på hjulet och erkänna födelsecykeln – död och återfödelse.

Det kommer att finnas tre akter …
Den första akten som äger rum på ID: I Galleri på lördagen den 25 april kl 20.00 nästa akt är på söndagen den 26 april, kl 20.00 och sedan den sista akten påföljande lördag kl 20.00 På söndagen 3 maj från kl 12-17 släpps en liten publikation av en konstnärsbok. Galleriet kommer att vara öppet och det kommer att vara möjligt att komma och träffa konstnären.

Geraldine Hudson är en interdisciplinary konstnär från Engand där hon fick sina kandidat och masters examiner i konst. Hon har utställt runt om i Sverige och Europa och har varit baserad i Stockholm i tio år. under den här tiden varit involverad i olika konstprojekt, särskilt kurator vid Konstapoteket, varit styrelseledamot i Fylkingen och varit huvudproducent / kurator för konstn esoteriska konferensen Conjuring Creativity – detta är en chans att se något av hennes arbete innan hon återvänder till England för att börja det hyllade MFA-programmet vid Goldsmiths University i London. Geraldines arbete har i stor utsträckning handlat om föreställningar om det heliga / vanvittiga och att kommunicera liminalen, när det gäller relation till psykologiska, fenomenologiska tillstånd och fysiska platser .. i en eventuellt missvisad strävan att bli i samklang med kosmos genom äkta koppling till landet under henne fötter … som ovan så här nedan – på både en personlig och social nivå, genom en fast övertygelse om att vår separering från landet och det ”vilda” är ansvarig för vår efterföljande främling och allt det som medför … den chonic är konstanten. .. och Hecate som hennes guide.

 

  • Vår 2020
  • 17.1-2.2   Dan Lageryd
  • 7.2-16.2   Florence Wild , Joran Stamatakakos
  • 21.2-1.3  Tiny Domingos
  • 6.3-29-3  Alexander Mood
  • 3.4-3.5      Ann Frössén /inställt pga coronapandemin
  •  8.5-31.5  Marjolaine Lombard

 

Alexander Mood

 

Alexander Mood

Konstitutionen

Only open by appointment this weekend email ore call, alexmood@hotmail.com eller ring 0702647235

Vi kommer att hålla galleriet öppet denna helg bara vid bokning! maila på alexmood@hotmail.com eller ring 0702647235

6/3-29/3

Vernissage 6/3 kl 17-20

Öppettider Tor-Fre 12-17 Lör-Sön 12-16

Med ”Konstitutionen” menas det yttre och det inre system, den uppsättning av regler och förutsättningar, som skapar en (skenbart sammanhängande) identitet. En människas. En nations. Ett påhittat rikes.

Utställningen består av en rad verk som å ena sidan behandlar det rike som konstnären Alexander Moods pappa Lars Karngård under hela sitt liv arbetade på att bygga upp som en (imaginärt) fungerande stat. Ett sorts kungarike där den enväldige härskaren kallades lar och som Lars, som också han var konstnär, utformat in i minsta detalj. I ett konkret bearbetande av den konstitution som Lars lämnade efter sig försöker Alexander Mood att axla rollen som kungariket Romas ende legitima tronföljare.

Å den andra handlar det om en pappa som försvann bort i sin fantasi, som hellre vistades i sitt eget land försvarat av låtsassoldater i målad plats, än med sin levande son.

Inget präglar så som tomrummet, frånvaron. Måste ännu fler soldater målas för att fylla upp det? Ännu en låtsasvärld byggas?

Verken i utställningen ”Konstitutionen” består av text, bild och objekt skapade i enskildhet och i samarbete med andra vars professioner hjälpt till att bända upp en långvarig låsning kring en frånvarande faders slutgiltiga svek: att han dog. Och lämnade en hel obegriplig värld i sonens händer. Porträttfotografen Thron Ullberg har tagit ett porträtt värdig en regent. Statsvetaren Zelal Bal har genomlyst grundlagen och pekat ut problemen med att omvandla ett konungarike till en modern demokrati. Får man ens så besudla en ärvd titel?

Fredagen den 13 kommer Joonas Jokiranta kungen av Finland att göra en gästperformance i kl 17.

The Constitution
 ”The Constitution” is meant as the external and internal system, the set of rules and conditions, which creates an (apparently coherent) identity. A person’s. A nation’s. An Invented Kingdom.
 
The exhibition consists of a series of works which, on the one hand, deal with the kingdom that the artist Alexander Mood’s father Lars Karngård worked on throughout his life to build up as an (imaginary) functioning state. A kind of kingdom where the monarchical ruler was called (lar) and which Lars, who also was an artist, designed in intricate detail.
 
Through interpreting the constitution that Lars left behind, Alexander Mood attempts to assume the role of the Kingdom of Rome’s only legitimate successor.
 
On the other hand, the works reveal a father who disappeared into his imagination, who was better off living in his own imagined country defended by make-believe soldiers in a painted place, than with his living son.
 
Nothing incuses like the void, the absence. Do even more soldiers need to be painted to fill the emptiness? Yet another pretend world constructed?
 
The works in the exhibition ”Konstituionen” consist of text, image and objects created in isolation and in collaboration with others whose professions helped to pry open a long-term lock around an absent father’s final betrayal: that he died.
And left a whole incomprehensible world in the son’s hands. Portrait photographer Thron Ullberg has taken a portrait worthy of a regent. The political scientist Zelal Bal has read through the Constitution and pointed out the problems of transforming a kingdom into a modern democracy. Can one even defile an inherited title in this way?

Joran Stamatakakos, Florence Wild

 

Joran Stamatakakos, Florence Wild

7/2 – 16/2 2020

Vernissage 7/2 17:00 – 20:00

Tor-Fre 12:00 – 18:00

Lör-Sön 12:00 – 16:00

Local Haunts

 

You will often find us at our local haunts, drinking cheap beers and talking about, around, and across each other on what we are doing, planning, potentially regretting. Ideas (like tongues) become a bit looser after a few drinks, ideas later deemed to be ridiculous, but which here, at our local haunt, get their 15 seconds of fame. They float in the air above the fake wood tables, between the dishwasher-worn glasses and the ubiquitous tea lights.”

In Local Haunts, friends Joran Stamatakakos and Florence Wild present a collection of reworked and reassembled paintings, sculptures and wall works that reflect on mostly invisible (but often audible) aspects of making. Those conversations, links, texts, chats, studio talks, vernissage discussions, bar hangs, rants, doubts, affirmations and decisions that make up the tissue of close friendships and art practices. Both spectral and tangible, like a low fog or giant wobbly blob of jelly.

This ongoing back-and-forth is the other side of our often solitary labours of working, accumulating, drawing, note-making. Half-spun ideas from our local haunts are pocketed away in scribbled notes, phone memos, ‘I-will-remember-this’ memories, until there is time to get to in the small confines of studio to uncork them beneath the unforgiving perpetual daylight fluorescent tubes.

We shared a studio for a short time after art school, but were seldom there together. Joran wasn’t very well, and had little energy to leave the house. In studio, I mainly lay on the couch and knitted spools of fishing line, trying to settle in, but not really succeeding. When Joran left and went back to Australia, dismantling the studio, I saved scraps of the old paintings he destroyed. He threw away most of his things, only to have the belongings he’d decided to hold on to lost in the murky depths of shipping transit.

I, on the other hand, am a saver – a stockpiler and collector of things that may one day come in handy. I stayed in Sweden, moved studios and took whatever might come in useful with me. These remnants, traces of other’s lives and events re-emerge in the works shown here, in found and saved materials, in the knitted sculptures often rolled for ease of storage, and those painting scraps reframing canvases.

Local Haunts uses each other’s works as support structures to build up, hang against and rest upon, referencing the way we use each other to propel and realise our endeavours.

Local haunts are the conversations, work spaces and social spheres we inhabit, as support structures and points of anchorage. For this show we have worked closely together in my studio, riffing off one another, letting ideas stack up and spiral off, imbuing the works with a sense of familiarity, a trading of jokes and anecdotes.

-Florence Wild, January 2020

Joran Stamatakakos is a Stockholm based artist who works across a variety of mediums, utilizing the strategies of the bricoleur. He received his Bachelor in Visual Arts in 2009 at Southern Cross University, Lismore, Australia, and a Masters in Fine Art in 2017 from Konstfack, Stockholm, Sweden.
jorans.tumblr.com

Florence Wild’s (Aotearoa New Zealand) practice includes sculpture, installation and writing, where language and material are treated as intimate bedfellows. She is based in Stockholm and has an MFA from Konstfack (2017) and a BFA from Elam School of Fine Arts (2009).
florencewild.com

Dan Lageryd

 

Dan Lageryd

Inferno Krabba Stranden

, 17/1-2/2 2020

Vernissage 17/1, 17:00-20:00

Tor-Fre 12:00-18:00

Lör-Sön 12:00-16:00

Med utställningen Inferno Krabba Stranden skapar konstnären Dan Lageryd en ny berättelse om staden Stockholm, om människorna och deras identiteter, genom en närläsning av över femhundra pizzeriors menyer, namn och innehåll.

Det blir en sorts konkret poesi som handlar om längtan men också platsens ande: den plats där pizzerian finns och verkar. På utställningen kan betraktaren för en stund kliva omkring inne i stadens mage och bli del av en sorts kollektivt mättande, lägga sig ner och sova och vakna upp fångad i en Calzone av längtan…

Läs hela Nils Claessons text om utställningen nedan:

Konstnären Dan Lageryd skapar en ny berättelse om staden Stockholm, om människorna och deras identiteter, genom en närläsning av pizzeriornas menyer, namn och innehåll. Ett av de centrala verken i utställningen heter Pizza Moon och är en stor svart kvadrat ur vilken en grå måne med mörka partier träder fram. Om du går nära ser du att månen består av namn på pizzor och pizzerior i Stockholm. Det är över 300 000 tecken som Dan skrivit in från över 505 pizzamenyer. Det blir en sorts konkret poesi som handlar om längtan men också platsens ande: den plats där pizzerian finns och verkar. Den yttrar sig i namn på pizzor så som St Eriks Ögonsjukhus eller Högskolan. Där finns också vansinne och längtan i namn som Inferno, Armageddon, Krabba och Stranden. Själva pizzerian däremot kan ha namn efter ett land eller en flod eller en by i mellanöstern eller Asien. Dan Lageryd lägger en envis mosaik av verklighetsfragment och ställer dem bredvid varandra. Det blir en sorts associativa pizzamenyer:

Havets lejon, Dubbel krabba

Havets fyra hot

Odysseus Arlanda

Hawaii Sockenvägen, Solveig

Ankara / Evigheten

Möjligen en serie pizzor som skulle fallit en poet som Gunnar Ekelöf i smaken. En bild av Stockholm på 2010- och 2020-talet befriad från syner av Stadshuset i motljus, vaktparaden, rika och fattiga som tittar in i kameran och all den vackra naturen träder fram. På det sättet påminner Dan Lageryds arbete om fotografen Joachim Schmid som omdefinierade gatufotografi genom att gata upp och gata ner leta efter och hitta fotografier som människor tappat, kastat bort eller rivit sönder. Metoden bakom Dan Lageryds arbete är densamma som Joachim Schmid och de klassiska gatufotograferna. Den bygger på att promenera långa sträckor och låta synerna komma till en lite i taget. På så sätt framkallas en psykisk geografi som i sin tur kan omsättas till bild. Fotografen blir för ett kort ögonblick staden. Det magiska ögonblicket finns kvar men omformulerat till att konstnären för en liten stund är en stor pizza. Det är fotografi utan kamera och objektiv, utan film eller annat ljuskänsligt material. Men ändå fotografi eftersom det är ett avtryck av en verklighet omförhandlat till bild silad genom en fotografisk medvetenhet. De långa promenaderna stannar heller inte på stadens gator utan fortsätter ut i elektroniska media. Fast det är ändå vandringar som påminner om gatufotografens till synes planlösa irrande. Dan Lageryds studie av pizzans fenomenologi tillhör den dokumentära fotografins sfär. Här kan betraktaren för en stund kliva omkring inne i stadens mage och bli del av en sorts kollektivt mättande, lägga sig ner och sova och vakna upp fångad i en Calzone av längtan med vetskapen om att ingen hör dig skrika inne i pizzakartongen.

I Järfälla ligger Francos pizzeria. Där bakas pizzan Gramsci med fläskfilé, champinjoner, gorgonzola och bearnaisesås. En pizza som skvallrar om att pizzabagaren kanske är högt utbildad filosof och en beundrare av den italienska marxisten Antonio Gramsci som skapade begreppet om hegemoni. Möjligen skulle pizzeriornas utbredning och pizzans popularitet kunna illustrera Gramscis tankar om att skapa hegemoni i samhället genom att så att säga anslå tonen i allt nordiskt ätande. Gramsci tillbringade stora delar av sitt liv i fängelse som politisk fånge och ägnade sin tid åt att filosofera om hur en socialistisk revolution skulle bli möjlig i ett land som Italien. Gramsci förstod att det inte skulle fungera med en kupp som i Ryssland. Gramscis idé var att en liten grupp människor skulle kunna sätta ribban för alla diskussioner och värderingar i politiken och på det sättet få med sig en majoritet. Också genom praktisk politisk handling. Det var idéer som inspirerade den yttersta marxistiska vänstern på 1970- och 80-talet. Det stockholmska monumentet av Antonio Gramsci är en pizza i Järfälla.

Dan Lageryds arbete kring den stockholmska pizzans väsen får anslå tonen i ett nytt decennium. Insmugglad i pizzorna finns en berättelse om vem som är välkommen in i värmen. Pizzabagare och ägare till små pizzerior är en kategori hårt arbetande människor som är hotade från alla håll. De granskas av skattemyndigheter, får hyran höjd av snåla bostadsrättföreningar, blir skammade av veganer, granskade av hälsovårdsinspektörer, får rutorna sönderslagna av lokala smågangsters men fortsätter oförtröttligt att knåda sina degar och leverera stockholmarnas älskade pizzor.

Nils Claesson den 8 januari 2020

 

 

KARIN WILLÉN

 

KARIN WILLÉN

karinwillen.se

Exkursionen – Hållnäshalvön

*****

ID:I Galleri, 13 – 29 December 2019 Vernissage den 13 december kl. 17 – 20

Öppettider: Torsdag – fredag kl. 12 – 18, lördag – söndag kl. 13 – 16

*********

Fredag 27 dec FINISSAGE kl. 17 – 20:

Vi talar om Exkursionen klockan 17.00

Alla läser något av det som finns i utställningen i en kvart och sedan samtalar vi om utställningen och delar det vi läst. Deltar gör den som kommer, men också Karin Willén, Catharina Gabrielsson, Åsa Andersson Broms och Eva Arnqvist.

Vi fortsätter som en vernissagekväll men nu bjuds det också på hemlagat, vad annonseras här närmare arrangemanget.

*********

OM EXKURSIONEN

Hållnäshalvön i Norduppland kan inte ses som unikt, trots att något så speciellt som ett kärnkraftverk ruvar över bygden. Det rationella resursanvändandet av råvaror och miljöer tar sig olika uttryck i landskapet. Skogen är präglad av storskalig skogsproduktion, ständigt föränderlig i skogsindustrins maskinella kretslopp. Blindgångare från stridsflygens övningar vid den finaste sandstranden minerar ännu det nedlagda skjutfältet. Här, liksom i allas våra vardagliga landskap, manifesteras ibland dolda, och alltmer akuta spänningar kring mänskligt liv, rättigheter, miljö och samspel.

Min undersökning startar i ett landskap jag vuxit upp med och som jag fortfarande besöker och har många referenspunkter i – geografiskt, socialt, näringskulturellt. I barndomen deltog jag i skogssektorns bolagsjakter just här, jag åt sockerkaka på svanägg på bryggorna intill Ålands hav, fiskade ål i de grunda havsvikarna. Som ung vuxen 1986 blev jag översköljd av det ryska regnet, också här föll det. Och nu har jag ett sommarhus mitt på halvön och scannar löpande markerna efter bär och svamp längs strandskyddade klippstränder.

Exkursionen berättar om en dag, en utflykt med ett särskilt uppsåt den 21:a november 2019. Mål för promenaden var att röra sig genom halvöns industriskog, och att gå på de igenvuxna vägarna i det nedlagda flygskjutfältet. Utfärden då, kommer att följas av flera mentala och kroppsliga förflyttningar på Hållnäshalvön – påplatsvarotillfällen – i ett arbete som undersöker och omförhandlar relationen till landskapet – i all sin vardaglighet och sin specificitet.

Trakten har en lång historia av kontamination och ibland våldsam resursanvändning. Sanden vid det allmänna badet i bruksdammen i de Geers Lövstabruk är bemängd med arsenik från järnhanteringens produktiva tid och den stängda paradisstranden på nordsidan av halvön är full med blindgångare från 1900-talets skjutövningar för stridsplan. Lokalt fångad fisk röks omsorgsfullt och processas till prisbelönt surströmming, alla väl medvetna om att den innehåller miljögifter från havsbottnarna utanför pappersbruken. Både ”bondskogen”, och bolagsskogen på nordsidan är präglad av det kalhyggesbruk som växte fram under efterkrigstiden, ett bruk som har sin  föregångare i gruvnäringens hårda skattning av skogen.  Eventuell fredning av landskap och skog, här liksom i resten av Sverige, sker uteslutande i form av  inrättande av särskilda naturvårdsområden och reservat . Ett exempel är statliga Sveaskogs Ekopark Forsmark som skapades när kärnkraftverket byggdes på låglänta strandängar på 1970-talet. Och sedan – det som då framstod som det värsta som kunde hända: 1986 brann reaktorn i Tjernobyl. Radioaktivt regn föll över Hållnäshalvön. Nu har över 30 år gått och offentliga organ mäter inte längre radioaktiviteten i marken. Men jägarna är pålagda att testa avskjutna vildsvin. Med kunskap om nedfallets omfattning och dess mikrolokala variationer, är skyhöga halter hos enstaka bökande vildsvin inte förvånande. Och klimatförändringarna gör sig alltmer påminda för vart år, med bränder och heta somrar. Här som annorstädes.

Exkursionen är en metod som används inom skogsindustrin, men den har även kopplingar till vetenskap, konst och individ – amatören, turisten, fältbiologen. Speciellt för exkursionen är att den vill fördjupa deltagarnas relation till platsen och dess tema, samtidigt som deltagarna rör sig mellan och på de besökta målpunkterna i social och professionell samvaro. I the Lure of the Local 1998, skriver Lucy Lippard om hur aktiviteten att vandra öppnar nya förståelser av ett inledningsvis främmande skogligt landskap ”…what only can be called a vision of the entire history of the place rose from the ground at me – not in pictures or in narrative form, but in an indescribable whole, a burst of land, history, culture that was the place.” Här beskriver Lippard en process där individen öppnar sig för hela spektrat av vad platsen kan berätta, inte bara genom det som visuellt kan urskiljas eller genom det som kan beskrivas i ord. Utan också genom det som kan erfaras, kännas, upplevas. Det är en fenomenologiskt baserad kunskapsproduktion och ett alternativt sätt att relatera till världen såsom den uppenbarar sig.

Tack till Åsa Andersson Broms, Tobias Sjödin, Eva Arnqvist, Karin Hansson, Åsa Andersson, Anna Ridderstad, Erik Westholm, Helén Svensson, Johanna Karlin, Johanna Finne, Kristin Fyrand, Mikael Traung

Ps/

Bästa julklappen: Boken Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar av Carl Johan Erikson och Karin Willén 2019 kommer finnas till försäljning under utställningen. Utsedd till Årets kokbok 2019 i kategorin livsstilslitteratur av Måltidsakademin.

Karin Willén är konstnär. Senare års samarbete med Carl Johan Erikson och skribenterna och filosoferna Johan Redin och Jesper Olsson, har genererat två artists books i form av kokböcker, båda förlagda vid JonBrunbergförlag.se. I 10°C ‐ Recept från Forsmarks skärgård från 2016 tillagades fisk fångad vid utsläppet av varmt kylvatten från Forsmarks kärnkraftverk. I Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar från 2019 ligger fokus på matlagningsmetoder, mänsklig och geologisk tid. Urberget under skogen där boken utspelar sig är tänkt att i framtiden hysa det svenska slutförvaret för kärnavfall.  I matlagningsaktioner har fisk fångad i kärnkraftverkets varma kylvatten serverats exempelvis på Skeppsholmen vid Invigningen av Mindepartementet och på Avenyn vid fotobokmässan i Göteborg. Att äta strömmingen från Forsmark är att med kropp och sinne närma sig komplexa frågeställningar. Kokböckerna är del i det konstnärliga forskningsprojektet En makroskopisk undersökning förlagt vid Kungl. Konsthögskolan och del av forskningsprojektet för Environmental Humanities, the Seedbox, vid Linköpings universitet med stöd av Mistra/Formas.

Tidigare konstnärliga samarbeten är Soc. Stockholm – en plattform för sociala och aktivistiska experiment i samarbete med Jon Brunberg, Pernilla Carlsson, Annika Drougge, Anna Lena Lundmark, Johan Malmström och Tobias Sjödin. Ett annat är Hållplats, en konstnärsdriven plattform för tvärdisciplinära samarbeten kring offentliga rum för Östergötlands tretton kommuner i samarbete med Lars Almroth, Maria Lantz och Maija Suomalainen. Ett projekt som var en av anledningarna till att hon fick Stockholms arkitekters pris tillsammans med Maria Lantz. Erfarenheter från åtta år som ordförande för Konstnärernas riksorganisation har hon nu tagit med sig till nuvarande uppgift som verksamhetsledare för Konstnärscentrum öst.