När jag och min vän diskuterade namnet på min nya utställning kom min vän ihåg de lerfigurer jag nyligen skapat, en stol och en gris, och föreslog detta ordpar som namn på utställningen. Vad uttrycker och betyder namnet? Detta namn är lika bra som vilket annat namn som helst. Händelserna flyger fram med enorm fart. Blandas samman. Och mitt i allt detta seglar människorna omkring och krockar med varandra. Jag är sist och slutligen inte säker på om jag tror på mänskligheten överhuvudtaget. Kulturell mänsklighet karaktäriseras av en oändlig ondska och orättvisa. En våldsaspekt är en integrerad del av nästan varje kultur. I den rådande verkligheten är det svårt att hitta någon tydlig allmängiltig moral eller etiska koder. De kulturella herredjurens största förmåga är humor. Humorn finns kanske kvar ännu länge efter att vår art har dött ut. Om den bara kunde resa som en våglängd i tiden – kanske den redan gör det. En betydande barndomsupplevelse för mig var en situation då jag hade en stark känsla av att jag inte är en människa. Känslan har stannat kvar i bakhuvudet och jag har aldrig kunnat glömma den. I mitt konstnärliga arbete söker jag mänskligheten överallt. Jag försöker teckna och skildra den. Jag försöker gräva fram den när jag uppträder och växelverkar med publiken. Jag försöker hitta den via människorna och de föremål de använder, men också i naturen och bland andra djurarter som precis som vi människor är medvetna varelser som gör val. De har en hel del av de känslor och impulser som vi har. Efter att länge ha arbetat med installationer har jag under de senaste åren på nytt börjat måla och teckna – återvänt till det ärliga, brutala strecket. I mina teckningar på polyestertyg är tekniken plast på plast. Som färger använder jag svart och vitt. Skarpkantat precis som vår tid. En del detaljer i mina verk är arrangerade miljöer som söndras och pryds av ett fel eller en avvikelse – i detta hänseende närmar jag mig begreppsmässigt glitchfeminismen. I mina målningar tecknar jag på svart tyg som påminner om svarta tavlan i skolan. Jag korrigerar inte mina teckningar utan spåren efter processen får synas när verken är klara. Att teckna är en performans i sig. Gesten motsvarar livet som är den enda kraften som motsätter sig entropin. Mitt verk av naturlera är spåret efter processen. Det är något mycket primitivt som kontrast till plast. Figuren av naturlera har bränts i en grop i marken. Resultatet är återstoden av en process, ett klumpigt spår efter människan. I mitt videoverk möts ett naturfenomen och astronauternas samtal. Människan har i alla tider försökt nå himlarna. Jung har sagt att ”konstens betydelse för samhället motsvarar drömmarnas betydelse för individen”. Lemmy Kilmister skrev i sin lyrik att ”….here in the dark we swim like the sharks….” Jag anser att det viktigaste är att konsten kolliderar med verkligheten och verkligheten med konsten.
Aktuellt
Vår/sommar 2025
17.1 – 2.2 Dan Lageryd
7.2 – 23.2 Karl-Johan Stigmark
28.2 – 16.3 Henrik Ekesiöö
21.3 – 6.4 Förgätmigej – Grupputställning
11.4 – 4.5 Tova Rudin
9.5 – 25.5 Henrik Brandt
30.5-15.6 Anna Hillbom
11.7-20.7 Joonas Jokiranta
25.7-10.8 Nadine Lemke (AT/DE), Janine Maria Schneider (AT)
