”Jag är scenograf med bakgrund i filmvärlden, och mitt arbete styrs till stor del av vad som syns genom kamerans lins. Till utställningen har jag konstruerat något som liknar ett filmset: byggt för en specifik vy, där illusionen uppstår i ett visst fokus och faller isär så fort blicken förskjuts. Jag arbetar med en blandning av modellbygge, dekormåleri och digital teknik, ofta med spillmaterial. Delar som på nära håll kan se enkla eller ofullständiga ut blir i rätt utsnitt en sammanhållen scen.
Idén till arbetet började med en haiku av Tomas Tranströmer som jag hörde på P1 för ungefär tjugo år sedan. Jag vet inte vilken dikt det var, men jag minns att den handlade om en solkatt. Minnesfragmentet blev en stämning jag burit med mig och som långsamt format detta verk.
Arbetet är inspirerat av de tidiga diorama-teatrarna från början av 1800-talet som föregick den rörliga filmen och gav publiken en konstruerad upplevelse av natur och miljö. I galleriets stora rum står en två meter bred kinetisk cylinder med ett inre landskap. Genom en kupolspegel i mitten kan betraktaren, genom kikare, uppleva dioramat inifrån och ut.
I det bakre rummet visar jag reliefer och små målningar som fortsätter undersökningen av rumslighet, material och perspektiv.”
/Anders Hellström
Utställningen arrangeras med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Kulturrådet
