Dan Lageryd

Inferno Krabba Stranden

, 17/1-2/2 2020

Vernissage 17/1, 17:00-20:00

Tor-Fre 12:00-18:00

Lör-Sön 12:00-16:00

Med utställningen Inferno Krabba Stranden skapar konstnären Dan Lageryd en ny berättelse om staden Stockholm, om människorna och deras identiteter, genom en närläsning av över femhundra pizzeriors menyer, namn och innehåll.

Det blir en sorts konkret poesi som handlar om längtan men också platsens ande: den plats där pizzerian finns och verkar. På utställningen kan betraktaren för en stund kliva omkring inne i stadens mage och bli del av en sorts kollektivt mättande, lägga sig ner och sova och vakna upp fångad i en Calzone av längtan…

Läs hela Nils Claessons text om utställningen nedan:

Konstnären Dan Lageryd skapar en ny berättelse om staden Stockholm, om människorna och deras identiteter, genom en närläsning av pizzeriornas menyer, namn och innehåll. Ett av de centrala verken i utställningen heter Pizza Moon och är en stor svart kvadrat ur vilken en grå måne med mörka partier träder fram. Om du går nära ser du att månen består av namn på pizzor och pizzerior i Stockholm. Det är över 300 000 tecken som Dan skrivit in från över 505 pizzamenyer. Det blir en sorts konkret poesi som handlar om längtan men också platsens ande: den plats där pizzerian finns och verkar. Den yttrar sig i namn på pizzor så som St Eriks Ögonsjukhus eller Högskolan. Där finns också vansinne och längtan i namn som Inferno, Armageddon, Krabba och Stranden. Själva pizzerian däremot kan ha namn efter ett land eller en flod eller en by i mellanöstern eller Asien. Dan Lageryd lägger en envis mosaik av verklighetsfragment och ställer dem bredvid varandra. Det blir en sorts associativa pizzamenyer:

Havets lejon, Dubbel krabba

Havets fyra hot

Odysseus Arlanda

Hawaii Sockenvägen, Solveig

Ankara / Evigheten

Möjligen en serie pizzor som skulle fallit en poet som Gunnar Ekelöf i smaken. En bild av Stockholm på 2010- och 2020-talet befriad från syner av Stadshuset i motljus, vaktparaden, rika och fattiga som tittar in i kameran och all den vackra naturen träder fram. På det sättet påminner Dan Lageryds arbete om fotografen Joachim Schmid som omdefinierade gatufotografi genom att gata upp och gata ner leta efter och hitta fotografier som människor tappat, kastat bort eller rivit sönder. Metoden bakom Dan Lageryds arbete är densamma som Joachim Schmid och de klassiska gatufotograferna. Den bygger på att promenera långa sträckor och låta synerna komma till en lite i taget. På så sätt framkallas en psykisk geografi som i sin tur kan omsättas till bild. Fotografen blir för ett kort ögonblick staden. Det magiska ögonblicket finns kvar men omformulerat till att konstnären för en liten stund är en stor pizza. Det är fotografi utan kamera och objektiv, utan film eller annat ljuskänsligt material. Men ändå fotografi eftersom det är ett avtryck av en verklighet omförhandlat till bild silad genom en fotografisk medvetenhet. De långa promenaderna stannar heller inte på stadens gator utan fortsätter ut i elektroniska media. Fast det är ändå vandringar som påminner om gatufotografens till synes planlösa irrande. Dan Lageryds studie av pizzans fenomenologi tillhör den dokumentära fotografins sfär. Här kan betraktaren för en stund kliva omkring inne i stadens mage och bli del av en sorts kollektivt mättande, lägga sig ner och sova och vakna upp fångad i en Calzone av längtan med vetskapen om att ingen hör dig skrika inne i pizzakartongen.

I Järfälla ligger Francos pizzeria. Där bakas pizzan Gramsci med fläskfilé, champinjoner, gorgonzola och bearnaisesås. En pizza som skvallrar om att pizzabagaren kanske är högt utbildad filosof och en beundrare av den italienska marxisten Antonio Gramsci som skapade begreppet om hegemoni. Möjligen skulle pizzeriornas utbredning och pizzans popularitet kunna illustrera Gramscis tankar om att skapa hegemoni i samhället genom att så att säga anslå tonen i allt nordiskt ätande. Gramsci tillbringade stora delar av sitt liv i fängelse som politisk fånge och ägnade sin tid åt att filosofera om hur en socialistisk revolution skulle bli möjlig i ett land som Italien. Gramsci förstod att det inte skulle fungera med en kupp som i Ryssland. Gramscis idé var att en liten grupp människor skulle kunna sätta ribban för alla diskussioner och värderingar i politiken och på det sättet få med sig en majoritet. Också genom praktisk politisk handling. Det var idéer som inspirerade den yttersta marxistiska vänstern på 1970- och 80-talet. Det stockholmska monumentet av Antonio Gramsci är en pizza i Järfälla. 

Dan Lageryds arbete kring den stockholmska pizzans väsen får anslå tonen i ett nytt decennium. Insmugglad i pizzorna finns en berättelse om vem som är välkommen in i värmen. Pizzabagare och ägare till små pizzerior är en kategori hårt arbetande människor som är hotade från alla håll. De granskas av skattemyndigheter, får hyran höjd av snåla bostadsrättföreningar, blir skammade av veganer, granskade av hälsovårdsinspektörer, får rutorna sönderslagna av lokala smågangsters men fortsätter oförtröttligt att knåda sina degar och leverera stockholmarnas älskade pizzor. 

Nils Claesson den 8 januari 2020