Se världen! Det är en uppmaning som förekommer i de mest skilda sammanhang och tidsperioder. Det kan tyckas vara en banal uppmaning, en stelnad kliché. Samtidigt är det en av de mest storslagna och poetiska upptäckter som står var och en till buds. Det som är framträdande i både konstnärsduon Weronika Bela och Ivar Hagren samt Malin Pettersson Öbergs konstnärskap är deras förmåga att betrakta omvärlden och genom sin konst få betraktarens blick att följa med. Det är en blick som tillåts vara aktiv och meningsskapande. -Camilla Larsson, curator & skribent, undervisar och forskar i konstvetenskap
Om konstnärerna Malin Pettersson Öberg är en svenskfödd konstnär och skribent och en utbildare inom konst. Hennes narrativa videoverk och installationer grundas i en stor nyfikenhet och ett engagemang i den omgivande världen, genom tvärvetenskapliga kunskapsutbyten. Detta manifesteras i meditativa och intima verk, där vardagliga reflektioner, forskning och poetik möter ett audiovisuellt utforskande. I djupgående undersökningar tar hon sig an existentiella, sociala och politiska frågor knutna till hur vår identitet och våra livsmiljöer formas och förändras.
Weronika Bela (född 1988, Bærum) och Ivar Hagren (född 1986, Stockholm) är en konstnärsduo baserad i Stockholm. I sin projektbaserade praktik arbetar de med det analoga fotografiets historiska villkor, dess materialitet och fenomen. De arbetar med subtila visuella världar och utvecklar associativa berättelser i stillbilder, installationer och videoessäer. De har båda en masterexamen i konst från Konstfack. Hagren/Bela var Iaspis-stipendiater 2022 och fick Hasselbladstiftelsens Naturfotostipendium 2024.
Utställningen görs med stöd av Sveriges konstföreningar.
An open pit. A mine. Fences, species and the lens. Glancelands are the places we gleaned through. Not long enough to be thorough. But close enough to graze some.
We are four artists inspired by the research expedition to Northern Finland and Norway. One week later — here we are.
Alberte Tang Dixen Alice Lefrancq Fröjd Simon Matsson Vladyslav Kamensky
Den 14–16 augusti gör Jon Brunberg ett nedslag som gästutställare på Galleri ID:I med det pågående verket 1884 (under arbete). Verket kan beskrivas som ett försök att förstå hur Afrikas politiska karta såg ut kring år 1884. Det året inledde de europeiska kolonialmakterna en konferens i Berlin som resulterade i ett avtal som bidrog till den intensifiering av kolonialismen på den afrikanska kontinenten som brukar kallas för ”The Scramble for Africa”. Jag påbörjade verket för drygt 15 år sedan som en del av ett självbildningsprojekt för att fylla igen mina kunskapsluckor om kolonialismens historia. Verket är fortfarande under arbete. Under helgen finns möjligheter att diskutera verket och teman som berör verket – till exempel kolonialism, historia, kartografi, representation, gränser och statsbildningar – med mig och andra besökare. Verket presenteras kl 13 och kl 15 lördag och söndag.
ID:I Galleri Vernissage 20/5 17-20 utställningen pågår 20 maj – 3 juni 2026
Trots att jag sommaren 2025 slutligen abdikerade från den tron jag ärv av min far Lars Karngård, blev jag inte fri. Det visade sig att kungariket jag ärvt inte bara satt i de yttre åtbörderna, den hade ätit sig in de innersta lagren av mitt sinne och färgat alla mina konstnärliga uttryck. Det var dags att förverkliga den exorcism som hittills enbart varit en tankemodell. Nu har jag försökt måla mitt fadersarv ur systemet och ge penseln direkt tillgång till allt det jag inte velat kännas vid. Parallellt med de nya tuschmålningar som uppstått i denna process visar jag videoverk från abdikationen och den rituella bränning av tronen som jag genomförde sommaren 2025. Jag har också samlat askan från tronen och använt den till nya verk. När min pappa Lars Karngård, som också var konstnär, gick bort 2010 lämnade han mig med en stor samling av både dokument och objekt, allt lika personligt och bärande på en djup laddning, men utan ekonomiskt värde. Dessutom upptäckte jag att han lämnat efter sig alla handlingarna till ett pågående kungarIke komplett med grundlagar, historia och dokumentation. Ett rike som han byggt upp sedan decennier tillbaka. Tusentals plastsoldater som han sorterat in i fiktiva arméers regementen, rakdon från fem generationer bakåt, kartor över ett rike som bara fanns i hans hjärna. Till en början ignorerade jag allt detta och stoppade undan allt i låder fram tills för fem år sedan då jag istället började förhålla mina till det. Jag intog rollen som kung, redde ut med en statsvetare om jag kunde förändra riket genom att ändra i lagarna. Jag fördjupade mig i samlingarna inom två konstnärliga forskningsprojekt på Konstfack och Stockholms konstnärliga högskola. Tre utställningar senare på jakt efter vem min pappa var landade jag till slut i en utställning på ETC Solparken Konsthall och på Molekyl gallery i Malmö där jag samlade alla verk i en utställning under sommaren 2025. Det finns i hela processen ett inslag av ritual, ett sätt att renas från sorgen efter en förlorad pappa men också ett sätt att förstå honom och hans bevekelsegrunder Jag började med den egna upplevelsen för att sedan ta mig an den fysiska kvarlåtenskapen och de yttre gränserna av mikronationen Roma. Den avslutades med att jag brände ett av dessa verk, en kraftigt förstorad kopia av Drottning Kristinas silvertron efter att jag i en performance abdikerat och lämnat min pappas värld bakom mig.
Utställningen görs med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar
