Utställningen består av kläder funna av Isak Sundström i skogar runt om i Sverige under åren 2011-2025 “Jag tyckte redan som barn om att hitta saker i skogen. Jag hade bland annat en samling av skelett som jag funnit i skogarna runt om där jag växte upp. Inne i en skogsglänta hade jag och en kompis upprättat ett slags museum. Vi hade organiserat dom olika skelettdelarna i sektioner; fårskallar för sig, koskallar för sig, ben i storleksordning osv. Museet vara bara för oss själva, vi hade inga besökare. Intresset för kläder i skogen började nog när jag var omkring 16 år och var ute och gick i skogarna i Sproge på Gotland där jag är uppväxt. I ett dike bredvid en avlägsen åker hittade jag en halvt förmultnad röd t-shirt. Det som gick att uttyda av det som var kvar av t-shirten var texten” Now I`m a Cowboy”. Det visade sig vara en skiva av det ganska dåliga brittiska rockbandet The Auteurs. Hur denna t-shirt hade hamnat på denna åker förstår jag inte. Jag har sedan fortsatt att samla på kläder ifrån skogar jag besökt under åren. Det är en samlarhobby men något som kanske också påminner om svampplockning. En anledning att få komma ut i naturen. Jag har utvecklat en bra känsla för vart jag kan hitta bra kläd-ställen. Jag fotar av kläderna och paketerar dom i vacuum påsar, skriver årtal och plats där kläderna är funna, lägger dom i frysen ca en månad och förvarar dom sedan i mitt källarförråd. Varför jag samlar på kläder vet jag inte helt och kanske vill jag inte heller veta. Det finns antagligen massa intressant att utröna i detta, hur kläderna hamnat där, vems dom är osv, men jag tycker mest bara om att samla. Denna samling av kläder sträcker sig från åren 2011- 2025. “ /Isak Sundström “
Utställningen arrangeras med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Kulturrådet
Vernissage fredag den 24 oktober kl. 17 – 20 Åsa Andersson Broms
Finissage torsdag den 6 november kl. 18 Ella Bakhshi och Caspar Broms
Öppet: torsdag – söndag kl 12-17
Välkommen till en konstnärlig förvandlingsprocess på ID:I galleri Under tre helger smälter gamla och unga konstnärskap samman – och isär. Utställningen du möter på vernissagen – är en annan på finissagen.
Utställningen kan liknas vid ett teaterstycke i två akter. I den första akten visas verk av Åsa Anderson Broms, och i den avslutande akten visar duon Ella Bakhshi och Caspar Broms formexperiment. Båda ”akterna” tar sin utgångspunkt i det periodiska systemet – de 118 grundämnena – för att sedan omformas till egna tolkningar av verklighetens grundläggande principer.
Akt I – Åsa Andersson Broms Smoke wakes me from my sleep och Mirrors är två fotografiska bildserier som utforskar vår uppfattningsförmåga, den medvetna och den omedvetna. . I den ena serien fångas ljus, reflektion och betraktarens blick i flyktiga ögonblicksbilder av andra konstnärers verk. I den andra serien är det i stället planlagda tillfälliga aktioner i stadsrummets utkanter som fungerat som scen för (andliga) experiment med rök. Det är i samspelet mellan det verkliga och det sublima – mellan materia och energi – som fenomenologiska föreningar kan uppstå, likt alkemiska förvandlingar där själva perceptionen blir katalysatorn för förändring.
Akt II – Ella Bakhshi & Caspar Broms I sina gemensamma formexperiment utforskar duon Ella Bakhshi och Caspar Broms densitet, massa och formbarhet hos olika material. Digitala partikelströmmar omformas, och mönstrade ytor vecklar ut sig till rumsliga installationer. Färgstarkt, formtajt och lekfullt!
Håll utkik efter mer information om deras finissage den 6 november på sociala medier!
*Ella Bakhshi studerar andra året på kandidatprogrammet i Grafisk formgivning på Konstfack. Caspar Broms studerar andra året på programmet för Visuell kommunikation på Beckmans Designhögskola. Åsa Andersson Broms är konstnär och medlem i galleriet.
(English)
Vernissage Friday, October 24, 5 p.m. – Åsa Andersson Broms Finissage: Thursday, November 6, 6 p.m. – Ella Bakhshi and Caspar Broms
Exhibition period: October 24, 2025 – November 9, 2025 Open Thursday – Sunday, 12 noon – 5 p.m.
Welcome to an artistic process of transformation at ID:I Gallery Over the course of three weekends, artistic practices—young and old—will merge and unfold. The exhibition you encounter at the opening will not be the same one you meet at the closing.
The exhibition can be compared to a play in two acts. The first act presents works by Åsa Andersson Broms, while the second act features the duo Ella Bakhshi and Caspar Broms with their experimental explorations in form. Both “acts” take their point of departure in the periodic table—the 118 elements— which are then reshaped into personal interpretations of the fundamental principles of reality.
Act I – Åsa Andersson Broms Smoke wakes me from my sleep and Mirrors are two photographic series that explore our perceptual abilities—the conscious and the unconscious. In one series, light, reflection, and the gaze of the viewer are caught in fleeting moments of other artists’ works. In the other, transient situations at the edges of the urban landscape become a stage for (spiritual) experiments with smoke. It is within the interplay between the real and the sublime—between matter and energy—that phenomenological fusions may occur, like alchemical transmutations where perception itself becomes the catalyst for transformation.
Act II – Ella Bakhshi & Caspar Broms In the collaborative form experiments by Ella Bakhshi and Caspar Broms, the density, mass, and malleability of different materials are explored. Digital particle flows are reshaped, and pattern reports expand into spatial installations. Vivid, tight in form, and playfully expressive! Keep an eye out for more information about their Finissage on November 6 via social media!
*Ella Bakhshi is in her second year of the Bachelor’s program in Graphic Design at Konstfack. Caspar Broms is in his second year of the Visual Communication program at Beckmans College of Design. Åsa Andersson Broms is an artist and a member of the gallery.
Utställningen arrangeras med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Kulturrådet
Välkommen på vernissage Fredagen den 3 oktober kl 17 – 20!
Öppet: torsdag – söndag kl 12-17
Growing Landscapes English below Growing Landscapes kan tolkas på minst två sätt. Det första sättet är att tolka det som att det är landskapet som är meningens subjekt och att landskapet utför sitt eget växande. En passande översättning för utställningens titel skulle då kanske vara något i stil med ”Växande Landskap”. Landskapet är det som förser livet med det som livet behöver, till exempel vatten och näringsrik jord. Men utöver landskapets traditionellt moderliga attribut så innebär landskapet också en samling fundamentala gränser och trösklar som i samverkan definierar de existentiella villkoren för de organismer som lever där. Dessa varierar såklart beroende på hur det specifika landskapet är beskaffat men till exempel så skulle en gran snabbt vissna i öknen och en kaktus skulle inte må så bra i ett bergigt vinterlandskap. Landskapet uppträder, när det antar subjekt form, dels som livgivare och dels som lagstiftare. En annan tolkning av Growing Landscapes är att se landskapet som ett objekt som via handlingarna av ett förutsatt subjekt, som inte uppträder i texten, växer fram i enlighet med dennes intention. En passande översättning skulle då kanske vara något i stil med ”Att odla landskap”. Vem är subjektet som har privilegiet att bestämma landskapets utformning? Historiskt går det inte att entydigt bestämma ett sådant subjekt. Individuella organismer och enskilda arters påverkan har inte varit större än andras, som i sin tur påverkats av landskapet. Detta belyser svårigheten i att, enligt den föregående tolkningen, dra en skiljelinje mellan landskapet och dess invånare, att göra den ena passiv och den andra aktiv. Dyngbaggen och dyngan som den rullar borde kanske snarare ses som en helhet än två skilda och oberoende enheter, en process där dyngbaggen och landskapet skapas och blir till via en ömsesidig påverkan. Till exempel tror man att det var olika typer av alger som över miljoner år syresatte atmosfären vilket i sin tur möjliggjorde utvecklingen av nya livsformer, som i sin tur satte sina egna spår i miljön, osv, osv. Snarare än att vara något fixt visar sig Landskapet vara en dynamisk rörelse som uttömmer och på nytt uppbringar sina egna impulser. Att förändra sin miljö, att odla landskap, är således i förlängningen att förändra sig själv. Vad innebär det för oss och det vi kallar moderniteten? Text Arvid Bergman
Minna Kangasmaa är skulptör och bor och arbetar i Uleåborg, Finland. Hon har en MFA från Bildkonstakademin vid Konstuniversitetet i Helsingfors i Finland. Hon arbetar med skulptur, installation, foto och video, samt med offentlig och platsspecifik processbaserad och deltagarbaserad konst. Hennes verk har ställts ut i ett flertal separata och grupputställningar på gallerier och museer i Finland och utomlands. Hon har skapat flera offentliga konstverk, senast för fasaden på det nya universitetssjukhuset i Uleåborg. Hon är representerad i både privata och offentliga samlingar, bland annat Finlands statliga konstsamling. Förutom sin egen konstnärliga praktik driver hon Art Hub Pikisaari, ett konstprojektutrymme och ett konstcenter på ön Pikisaari i Uleåborg, Finland. minnakangasmaa.fi
Annelie Wallin är medlem i IDI galleri och arbetar med rumsliga installationer, som kan omfatta video, teckning och skulptur. Wallin har en MFA från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och har genom åren gjort flera offentliga gestaltningsuppdrag, ställt ut på galleri både i Sverige och utomlands i bl a Finland, Tyskland och Grekland, både separat och tillsammans med ID:I galleri. Wallin har även initierat och drivit konstprojekt utanför gallerirummet på platser av obestämd natur. Hon arbetar då process- och deltagarbaserat, ett exempel är verket ”Gistnande” som uppförts två gånger: 2022 på Rådmansö i Sthlms skärgård och 2024 på ön Pikisaari i Oulu Finland. Hon har även gjort en bok om sitt konstnärsskap som finns att köpa i utställningen. anneliewallin.se
Kort presentation av samarbetet mellan Art Hub Pikisaari och Annelie Wallin: Minna Kangasmaa och Annelie Wallin möttes på Supermarket 2023. Annelie Wallin inbjöds till Art Residency på Art Hub Pikisaari och att delta i Pikisaari Biennale 2024 med verket Gistnande. Art Hub Pikisaari är ett konstprojektutrymme och ett småskaligt konstcenter i Uleåborg på ön Pikisaari med fokus på gemenskap och samarbetsprojekt inom konst, det fungerar som ett öppet nav för experimentella projekt, ett småskaligt nätverk för konstpraktik. Art Hub Pikisaari organiserar evenemang, visningar, utställningar, performance samt workshops eller enklare möten. Det drivs av konstnärerna: Minna Kangasmaa och Tuomo Kangasmaa sen år 2020. arthubpikisaari.fi
Growing Landscapes Growing Landscapes can be interpreted in at least two ways. The first way is to understand the landscape as the subject of the phrase, actively performing its own growth. A suitable interpretation of the exhibition’s title in this context might be something like ”Sprouting Landscapes”. The landscape is what provides life with what it needs—for example, water and nutrient-rich soil. But beyond the landscape’s traditionally maternal attributes, it also represents a set of fundamental boundaries and thresholds that, in interaction, define the existential conditions for the organisms that live there. These conditions naturally vary depending on the specific characteristics of the landscape—after all, a spruce tree would quickly wither in a desert, and a cactus would not fare well in a mountainous winter landscape. When the landscape is seen as a subject, it appears both as life-giver and law-giver. Another interpretation of Growing Landscapes is to see the landscape as an object, shaped through the actions of an assumed subject, who does not appear explicitly in the text. A suitable translation in this case might be something like ”Cultivating Landscapes”. Who, then, is the subject with the privilege of determining the form of the landscape? Historically, it’s impossible to definitively identify such a subject. The influence of individual organisms and specific species has not been greater than that of others, all of which have in turn been influenced by the landscape. This highlights the difficulty of, in line with the previous interpretation, drawing a clear boundary between the landscape and its inhabitants—of rendering one passive and the other active. Perhaps the dung beetle and the dung it rolls should instead be viewed as a whole, rather than as two separate and independent entities—a process in which the beetle and the landscape are created and come into being through mutual interaction. For example, it’s believed that various types of algae, over millions of years, oxygenated the atmosphere, which in turn enabled the development of new life forms—who then left their own mark on the environment, and so on, and so on. Rather than being something fixed, the landscape reveals itself to be a dynamic movement, one that depletes and continually regenerates its own impulses. To change one’s environment—to cultivate landscapes—is therefore, ultimately, to change oneself. What does that mean for us, and for what we call modernity? Minna Kangasmaa is a sculptor who lives and works in Oulu, Finland. She has an MFA from the Academy of Fine Arts at the University of the Arts Helsinki in Finland. She works with sculpture, installation, photography, and video, as well as with public and site-specific process-based and participatory art. Her work has been exhibited in numerous solo and group exhibitions at galleries and museums in Finland and abroad. She has created several public artworks, most recently for the facade of the new university hospital in Oulu. She is represented in both private and public collections, including the Finnish State Art Collection. In addition to her own artistic practice, she runs Art Hub Pikisaari, an art project space and art center on the island of Pikisaari in Oulu, Finland. minnakangasmaa.fi Annelie Wallin is a member of IDI Gallery and works with spatial installations, which may include video, drawing, and sculpture. Wallin holds an MFA from the Royal Institute of Art in Stockholm and has over the years completed several public art commissions, exhibited in galleries both in Sweden and abroad, including Finland, Germany, and Greece, both solo and together with ID:I Gallery. Wallin has also initiated and run art projects outside the gallery space in places of undetermined nature. She then works process- and participation-based, an example being the work ”Gistnande” which has been performed twice: in 2022 on Rådmansö in the Stockholm archipelago and in 2024 on the island of Pikisaari in Oulu, Finland. She has also made a book about her artistry which is available for purchase in the exhibition. anneliewallin.se
A brief presentation of the collaboration between Art Hub Pikisaari and Annelie Wallin: Minna Kangasmaa and Annelie Wallin met at Supermarket 2023. Annelie Wallin was invited to an Art Residency at Art Hub Pikisaari and to participate in the Pikisaari Biennale 2024 with the work Gistnande. Art Hub Pikisaari is an art project space and a small-scale art center in Oulu on the island of Pikisaari with a focus on community and collaborative projects within art. It functions as an open hub for experimental projects, a small-scale network for art practice. Art Hub Pikisaari organizes events, screenings, exhibitions, performances, as well as workshops or simpler meetings. It is run by the artists Minna Kangasmaa and Tuomo Kangasmaa since 2020. arthubpikisaari.fi
Utställningen arrangeras med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Kulturrådet.
Välkommen på vernissage Fredagen den 12 september kl 17 – 21!
Utställningen pågår t.o.m. 28 september
Medverkande:
NIKI CERVIN
PER GUSTAFSSON
PETTER KREUGER
MARTIN LERNESTÅL
JOHAN SANDSTRÖM
IRENE ZENONOS (CY)
EMELIE ÅNSKOG
STATION TO STATION är namnet på en organisk grupputställning som förändras över tid. Den har inget tema, kan byta plats och antalet medverkande konstnärer är inte bestämt på förhand. Den har ambitionen att vara en långsiktigt experimenterande process som presenterar verk av etablerade konstnärer såväl som nya förmågor. Den startade i februari 2023 på Molekyl gallery i Malmö och intar nu ID:I Galleri i tre veckor, med sju deltagare varav alla utom en är verksamma i Skåne.
NIKI CERVIN (f. 1985, bosatt i Malmö) intresserar sig för måleriets fundamentala villkor och dess relation till visuell perception. Till utställningen har hon arbetat med relationen mellan måleri som illusion och måleriet som självreflexivt medium. Studerar för närvarande tredje året på Malmö Konsthögkola. https://www.nikicervin.com/https://www.instagram.com/nikicervin/
PER GUSTAFSSON (f. 1970, bosatt i Flyinge) arbetar med ett expressivt måleri som spänner över figurativt och nonfigurativt med referenser till både historia och nutid. Fångade ögonblick och konstruerade frågeställningar samspelar i en komplex bildvärld, där tematiken kretsar kring människans villkor och måleriets möjligheter. Utbildad vid Forum/Konsthögskolan i Malmö. https://pergustafsson.net
PETTER KREUGER (f. 1973, bosatt i Malmö) arbetar med måleri och dioramor. Kreugers konstnärskap tar avstamp i livsbetraktelser – igenkännbara eller skruvade – där förnimmelser och sinnesintryck får form genom trä, återfunna föremål och fragment från tidigare verk. Verken rör sig i gränslandet mellan det vardagliga och det absurda, i ett lekfullt bearbetande av livets allvar. Han är utbildad vid Beckmans formutbildning och Kungliga Konsthögskolans arkitekturprogram. www.petterkreuger.com/www.instagram.com/pkreuger/
MARTIN LERNESTÅL (f. 1989, bosatt i Malmö) arbetar främst med figurativt oljemåleri men även akvarell, teckning och installation. Ett återkommande tema i hans konst är dynamiken mellan målningens fysiska, konkreta närvaro och bilden som en illusion och avbild. Motiven kommer ofta från bildsökningar, där algoritmerna och sökresultaten ger vidare associationer och ligger till grund för serier av målningar med en sammanhållen idé. Utbildad på Domens Konstskola i Göteborg och ett år på Malmö Konsthögskola. www.instagram.com/martinlernestal/
JOHAN SANDSTRÖM (f.1963, bosatt i Malmö) är en multidisciplinär konstnär och arkitekt som i ateljén arbetar med kombinationer av abstrakt måleri, teckning, skulptur/objekt och foto. Han betraktar sig själv som en post-postmodern surrealist och intresserar sig för det undermedvetna, irrationella och spontana och använder sig ofta av readymades, skräp, enkla material och collagetekniker av olika slag. Han är projektledare för Molekyl gallery och utbildad i konst på Konstfack och arkitektur på Lunds Tekniska Högskola. https://johansandstrom.se/www.instagram.com/j.sandstrom.studio/
Irene Zenonos (f. 1987, bosatt i Limassol, Cypern) är en konstnär som arbetar med keramik, installationer och digitala medier. Hennes konstnärliga praktik utforskar form, mening och transformation genom teman som miljöförfall och kulturella minnen. Inspirerad av arkeologi och natur förenar hon det antika hantverket med samtida frågeställningar. Hennes verk har ställts ut på olika ställen i Europa och flera verk blev nyligen en del av Kohila-symposiets samling i Estland. https://www.instagram.com/zeriniz
Emelie Ånskog (f. 1977, bosatt i Sösdala) är konstnär, konstvetare, pedagog och skriver artiklar i nättidskriften Omkonst. 2021 publicerade hon essäsamlingen Allt är nytt under solen, som handlar om kreativitet, mod och medmänsklighet. Konstnärligt arbetar hon intuitivt med måleri, teckning, objekt, collage, foto och artist books. Hon söker efter det stora i det lilla, rör sig fritt mellan det abstrakta och det figurativa och låter sina idéer avgöra valet av uttryck och teknik. Hon återkommer ofta till relationer mellan färger, former och material och hur kontraster, nyanser och oväntade möten kan framkalla känslor och stämningar. www.luftrum.nuhttps://www.instagram.com/luftrum_studio/
När jag och min vän diskuterade namnet på min nya utställning kom min vän ihåg de lerfigurer jag nyligen skapat, en stol och en gris, och föreslog detta ordpar som namn på utställningen. Vad uttrycker och betyder namnet? Detta namn är lika bra som vilket annat namn som helst. Händelserna flyger fram med enorm fart. Blandas samman. Och mitt i allt detta seglar människorna omkring och krockar med varandra. Jag är sist och slutligen inte säker på om jag tror på mänskligheten överhuvudtaget. Kulturell mänsklighet karaktäriseras av en oändlig ondska och orättvisa. En våldsaspekt är en integrerad del av nästan varje kultur. I den rådande verkligheten är det svårt att hitta någon tydlig allmängiltig moral eller etiska koder. De kulturella herredjurens största förmåga är humor. Humorn finns kanske kvar ännu länge efter att vår art har dött ut. Om den bara kunde resa som en våglängd i tiden – kanske den redan gör det. En betydande barndomsupplevelse för mig var en situation då jag hade en stark känsla av att jag inte är en människa. Känslan har stannat kvar i bakhuvudet och jag har aldrig kunnat glömma den. I mitt konstnärliga arbete söker jag mänskligheten överallt. Jag försöker teckna och skildra den. Jag försöker gräva fram den när jag uppträder och växelverkar med publiken. Jag försöker hitta den via människorna och de föremål de använder, men också i naturen och bland andra djurarter som precis som vi människor är medvetna varelser som gör val. De har en hel del av de känslor och impulser som vi har. Efter att länge ha arbetat med installationer har jag under de senaste åren på nytt börjat måla och teckna – återvänt till det ärliga, brutala strecket. I mina teckningar på polyestertyg är tekniken plast på plast. Som färger använder jag svart och vitt. Skarpkantat precis som vår tid. En del detaljer i mina verk är arrangerade miljöer som söndras och pryds av ett fel eller en avvikelse – i detta hänseende närmar jag mig begreppsmässigt glitchfeminismen. I mina målningar tecknar jag på svart tyg som påminner om svarta tavlan i skolan. Jag korrigerar inte mina teckningar utan spåren efter processen får synas när verken är klara. Att teckna är en performans i sig. Gesten motsvarar livet som är den enda kraften som motsätter sig entropin. Mitt verk av naturlera är spåret efter processen. Det är något mycket primitivt som kontrast till plast. Figuren av naturlera har bränts i en grop i marken. Resultatet är återstoden av en process, ett klumpigt spår efter människan. I mitt videoverk möts ett naturfenomen och astronauternas samtal. Människan har i alla tider försökt nå himlarna. Jung har sagt att ”konstens betydelse för samhället motsvarar drömmarnas betydelse för individen”. Lemmy Kilmister skrev i sin lyrik att ”….here in the dark we swim like the sharks….” Jag anser att det viktigaste är att konsten kolliderar med verkligheten och verkligheten med konsten.
