12 jan – 4 februari 2023, Vernissage fredag 12 jan kl 17-20
Öppettider tors-sön 12-17
2020 invigdes en 42 meter lång skulptur av Beatrice Hansson i Remiseparken på Amager i Köpenhamn. I ett utsträckt vindlande virrvarr i rostfritt stålrör svingar sig barn i en parkour-liknande aktivitet. För den som befinner däri, tecknar stålröret en glänsande kontur mot skyn. Det är lekfullt och storslaget – i en skala fjärran det till ytan begränsade gallerirum där Hanssons utställning nu presenteras.Litet blir stort. Stort blir litet. Ett förvandlingsnummer som Hansson intresserar sig för. Överväganden inför varje sammanhangs rumslighet och förutsättningar. Utställningens två skulpturer är råare och mindre insmickrande i sitt utförande än tidigare. De redovisade svetsfogarna blir ett ornament, men berättar också något om det avancerade hantverk och bearbetning av materialet som ligger bakom såväl den slutna formens sammanfogade delar, som transformationen i skala och uttryck. Hanssons förlagor i ståltråd arbetas fram intuitivt och kan vara närmare hundra till antalet, när ett strängt urval tar vid i sökandet efter uttryck som låter sig omvandlas till något större, där de förblir formmässigt intressanta.
I tuschteckningarna rör sig Hansson i förhållandevis ny terräng. Med metodiskt allvar och upprymd nyfikenhet utforskar hon materialets beskaffenhet och möjligheter. Dynamiken mellan kontroll och slumpmässighet avspeglas i bilderna som vibrerar i sina konturer och aktiverar ögats och medvetandets eviga sökande efter det mänskligt igenkännbara. Vad vi än ser – i figurernas intensiva svärta och finstämda gråskalor, eller i skulpturen som nonchalant lutar sig mot galleriväggen – så är Hanssons existentiellt laddade arbeten inte direkt befriade från humor. Pia Kristoffersson
Tack till Henrik Brandt som tillverkat de två skulpturerna
Först kommer en tanke, en impuls, som anger förutsättningarna. Det finns en tillit till intuitionen och i materialets möjligheter kan målningarna ta form. Jag följer med.
Under en vår för inte så länge sedan drabbades jag av kristallsjuka några gånger. Det hände ofta på morgonen när jag precis hade vaknat och vände mig om i sängen. Sovrummets väggar och tak snurrade med accelererande hastighet vid minsta rörelse. Om tillståndet var orsakat av att kristaller i balansorganet hade lossnat eller om det var en kroppslig reaktion på att livet bokstavligen var i gungning, vet jag inte. Men kanske kan denna sjukdomsupplevelse, som också kallas Vertigo fungerar som en allegori för det större insjuknande vår värld tycks ha drabbats av. Med den svindlande hastighet och komplexitet samhället har utvecklats det senaste decenniet äventyras nu vår fortsatta existens.
Det är någonstans mellan den personliga upplevelsen och den allmänna förvirringen kring vår tid som ett minilabb installeras på IDI galleri. Åsa Andersson Broms har bjudit in Esther Ericsson för att processa olika perspektiv av hur upplevelsen av Vertigo kan avspeglas i vårt medvetande och samhälle.
Under några veckor görs galleriet om till ett laboratorium för experiment där individuella och kollektiva kognitionsförmågor prövas. I experimentet ”Hjälp, jag är en huvudfoting”, en blandning av brittisk satir, Mardi Gras masker och konstnärlig frihet, har konstnärens huvud förstorats 8 gånger. Tillsammans med en serie AI genererade mentala tillstånd sammanförs det egna konstnärliga utforskandet av illusioner med forsknings- och kommunikationsprojektet Homo Colossus (människans energikonsumtion skalenligt översatt och förkroppsligad).
Vertigo, hjälp jag är en huvudfoting ID:I Galleri | 23 september – 9 oktober 2022
Förhandsvisning: fredag den 23 september kl. 17 – 20
Åsa Andersson Broms är konstnär och medlem i galleri ID:I och undervisar på Kungl. Konsthögskolan. Esther Ericsson arbetar med 3d visualisering, animation och använder AI som verktyg i sin konstnärliga praktik. Tillsammans har de utvecklat kurser och koncept för digital representation och överföring. Lena Hedlund och Caspar Broms deltar som högt uppskattade labb assistenter.
R Y M D P R O G R A M M E T ”Momentum” 26.8 – 18.9 2022
Välkommen på vernissage fredagen den 26.8 kl 17-20
ID:I Galleri, Tjärhovsgatan 19, Stockholm – ett utbyte med Molekyl gallery, Malmö
Rymdprogrammet är en oberoende plattform för konstnärlig samverkan och gemensamma projekt. Den växte fram 2019 som en spin-off ur arbetet med offentliga gestaltningar och inkluderar nu även olika former av workshops och av curaterade utställningar. Verksamheten är experimentell och processorienterad. Den undersöker möjligheter och fördelar med samarbeten och kombinationer av de medverkandes olika teman, tekniker och metoder: keramik möter elektronik, foto, video, måleri, arkitektur, snickeri, performance och text. Plattformen delar lokaler med Molekyl gallery i Malmö och har inget fast antal medverkande. Utställningen på ID:I är en presentation av både individuella verk och samarbeten.
Mats Andersson (f. 1966), MFA – Malmö Konsthögskola 1999, verksam i Malmö.
Konstnär och museitekniker. Arbetar konceptuellt / idébaserat med foto och skulptur utifrån ett intresse för relationerna mellan kropp, psykologi, litteratur, film och arkitektur, samt med offentlig gestaltning och utställningsarkitektur tillsammans med Johan Sandström.
Charlotta Bellander (f. 1968), MFA – Tillämpad konst, HDK, Göteborg 2012, verksam i Göteborg. Arbetar konceptuellt och konkret med keramik, fotografi och film. Naturelementens rörelser och visuella språk utgör inspirationskälla för hennes intuitiva och undersökande arbetsmetod som ofta utgår ifrån platsen hon befinner sig på. Hon beger sig regelbundet ut i landskapet och dokumenterar det med sin kamera och letar efter lera som går att använda i sitt experimenterande med representation, teknik, kemi och uttryck.
Liselott Bjurgard Wassborg (f. 1966), MFA – Konst, Konstfack 1999, verksam i Eksjö och Malmö. Arbetar med icke föreställande måleriska processer. Arbetet är intuitivt och handlar om ett personligt inre samtal med materialen som verktyg.
Camilla Carlsson (f. 1971), MFA – Konsthögskolan i Malmö 2001, verksam i Stockholm. Konstnär och konstpedagog. Hon använder olika uttryck, material och metoder beroende på tema: sedan länge arbetar hon kring lek, bygglek och lekens roll i samhället. Hon fotograferar spår av lek och samlar citat om lek i ett pågående lekarkiv. Hennes konst kan vara allt från teckningar, collage, objekt till textila installationer. I gestaltningsuppdrag gör hon ofta barn delaktiga i skapandeprocesserna
John Håkansson (f. 1966), BA Fotohögskolan i Göteborg 1993, samt studier vid Konstfack och KKH, verksam i Stockholm. Konstnär, fotograf och pedagog. Arbetar med teman som kretsar kring arkitektur, stad och landskap – människans avtryck på omgivningen. Ämnena upptäcker han oftast i sin närhet. Fotografi är hans huvudsakliga medium, men arbetar även med rörlig bild och objekt och fotoböcker.
Timo Menke (f. 1967), MFA – Konst, Konstfack 1999, verksam i Stockholm. Timo Menkes interdisciplinära praktik präglas av ett intresse för mörka objekt, processer och metoder. Syftet är att utveckla en ”mörk holism” som innefattar och lyfter fram de negativa och paradoxala effekterna av mänsklighetens aktiviteter. (Begreppet holism lanserades på 1920-talet av den sydafrikanska filosofen och politikern Jan Smuts.)
Johan Sandström (f. 1963), MFA – Konst, Konstfack 1998, verksam i Malmö. Konstnär, arkitekt och curator på Molekyl gallery. Arbetar med abstrakt måleri och med foto och skulptur i en kombination av naivism och dada-surrealistisk collagetradition. Samarbetar också med Mats Andersson med offentlig gestaltning och utställningsarkitektur.
Magnus Wassborg (F. 1962), MFA – Konst, Konstfack 1998, verksam i Eksjö och Malmö. Magnus Wassborgs verk består av autonom lågintensiv digital mjukvara och intelligenta metaller som arbetar med sina processer i symbios med naturen. Driften består av energi från solljus, vind, vattenkraft, värme och kyla. Wassborg arbetar även med processmåleri starkt knuten till de autonoma skulpturerna.
