Alla inlägg av Tobias Sjödin

Snežana Vučetić Bohm

DOM
Snežana Vučetić Bohm
 

Öppet  17.5-2.6, tor-sön 12-17

Vernissage 17 maj kl 17-20

VÄLKOMNA!

Utställningens utgångspunkt är en pärm med arkitektritningar presenterade i en installation med bilder, historiskt arkivmaterial och objekt sammanflätade utifrån idéer om ideologi, frihet, drömmar, utopier och verklighet.

Ritningarna föreställer det hus som mina föräldrar och släktingar en gång började bygga
1967 i forna Jugoslavien, idag Montenegro, huset som aldrig blev färdigbyggt saknar ett
våningsplan, enligt ritningarna, vilket de böjda armeringsjärnen på taket vittnar om.
Ett fotografi, från 1998 omarbetat 2022–24, där jag i ett självporträtt som sjuksköterska bär min mosters examinationsdräkt, i den nya bilden har detaljer från planritningarna lagts till. Utställningen utforskar identitet i skärningspunkten mellan exil, migration och assimilation där en känsla av ett förlorat nu ständigt gör sig påmind. Titeln på utställningen DOM har olika betydelser på olika språk inklusive svenska, men på serbiska betyder det hem.

Snežana Vučetić Bohm född 1963 i Belgrad, forna Jugoslavien, arbetar med fotografi, måleri, objekt, oftast presenterade som installationer, arbetar även med offentlig konst Utbildad vid Akademin för fotografi, Konstfack. Finns representerad i Moderna Museets samling och Statens Konstråd. Arbetar även med offentlig konst. www.svb8.com

Snežana Vučetić Bohm deltar just nu i utställningen Sju rum och en trädgård; Rashid Johnson och Moderna Museets samling som visas på Moderna Museet i Stockholm, pågår fram till 22/9 – 2024

KONTURER

ID:I galleri presenterar Beatrice Hansson

12 jan – 4 februari 2023, Vernissage fredag 12 jan kl 17-20

Öppettider tors-sön 12-17

2020 invigdes en 42 meter lång skulptur av Beatrice Hansson i Remiseparken på Amager i Köpenhamn. I ett utsträckt vindlande virrvarr i rostfritt stålrör svingar sig barn i en parkour-liknande aktivitet. För den som befinner däri, tecknar stålröret en glänsande kontur mot skyn. Det är lekfullt och storslaget – i en skala fjärran det till ytan begränsade gallerirum där Hanssons utställning nu presenteras.Litet blir stort. Stort blir litet. Ett förvandlingsnummer som Hansson intresserar sig för.
Överväganden inför varje sammanhangs rumslighet och förutsättningar. Utställningens två skulpturer är råare och mindre insmickrande i sitt utförande än tidigare. De redovisade svetsfogarna blir ett ornament, men berättar också något om det avancerade hantverk och bearbetning av materialet som ligger bakom såväl den slutna formens sammanfogade delar, som transformationen i skala och uttryck. Hanssons förlagor i ståltråd arbetas fram intuitivt och kan vara närmare hundra till antalet, när ett strängt urval tar vid i sökandet efter uttryck som låter sig omvandlas till något större, där de förblir formmässigt intressanta.

I tuschteckningarna rör sig Hansson i förhållandevis ny terräng. Med metodiskt allvar och
upprymd nyfikenhet utforskar hon materialets beskaffenhet och möjligheter. Dynamiken
mellan kontroll och slumpmässighet avspeglas i bilderna som vibrerar i sina konturer och
aktiverar ögats och medvetandets eviga sökande efter det mänskligt igenkännbara.
Vad vi än ser – i figurernas intensiva svärta och finstämda gråskalor, eller i skulpturen som
nonchalant lutar sig mot galleriväggen – så är Hanssons existentiellt laddade arbeten inte
direkt befriade från humor.
Pia Kristoffersson

Tack till Henrik Brandt som tillverkat de två skulpturerna

I:DI Galleri presenterar

Vertigo, hjälp jag är en huvudfoting

Under en vår för inte så länge sedan drabbades jag av kristallsjuka några gånger. Det hände ofta på morgonen när jag precis hade vaknat och vände mig om i sängen. Sovrummets väggar och tak snurrade med accelererande hastighet vid minsta rörelse. Om tillståndet var orsakat av att kristaller i balansorganet hade lossnat eller om det var en kroppslig reaktion på att livet bokstavligen var i gungning, vet jag inte. Men kanske kan denna sjukdomsupplevelse, som också kallas Vertigo fungerar som en allegori för det större insjuknande vår värld tycks ha drabbats av. Med den svindlande hastighet och komplexitet samhället har utvecklats det senaste decenniet äventyras nu vår fortsatta existens.

Det är någonstans mellan den personliga upplevelsen och den allmänna förvirringen kring vår tid som ett minilabb installeras på IDI galleri. Åsa Andersson Broms har bjudit in Esther Ericsson för att processa olika perspektiv av hur upplevelsen av Vertigo kan avspeglas i vårt medvetande och samhälle.

Under några veckor görs galleriet om till ett laboratorium för experiment där individuella och kollektiva kognitionsförmågor prövas. I experimentet ”Hjälp, jag är en huvudfoting”, en blandning av brittisk satir, Mardi Gras masker och konstnärlig frihet, har konstnärens huvud förstorats 8 gånger. Tillsammans med en serie AI genererade mentala tillstånd sammanförs det egna konstnärliga utforskandet av illusioner med forsknings- och kommunikationsprojektet Homo Colossus (människans energikonsumtion skalenligt översatt och förkroppsligad).

Vertigo, hjälp jag är en huvudfoting
ID:I Galleri | 23 september – 9 oktober 2022

Förhandsvisning: fredag den 23 september kl. 17 – 20

Öppet tider:  torsdag – fredag kl. 12 – 18, lördag – söndag 12 – 16

Finissage: lördag den 8 oktober 17 – 20

Söndag den 9 oktober monteras labbet ned

Åsa Andersson Broms är konstnär och medlem i galleri ID:I och undervisar på Kungl. Konsthögskolan. Esther Ericsson arbetar med 3d visualisering, animation och använder AI som verktyg i sin konstnärliga praktik. Tillsammans har de utvecklat kurser och koncept för digital representation och överföring. Lena Hedlund och Caspar Broms deltar som högt uppskattade labb assistenter.