Vernissage fredag den 24 oktober kl. 17 – 20 Åsa Andersson Broms
Finissage torsdag den 6 november kl. 18 Ella Bakhshi och Caspar Broms
Öppet: torsdag – söndag kl 12-17
Välkommen till en konstnärlig förvandlingsprocess på ID:I galleri Under tre helger smälter gamla och unga konstnärskap samman – och isär. Utställningen du möter på vernissagen – är en annan på finissagen.
Utställningen kan liknas vid ett teaterstycke i två akter. I den första akten visas verk av Åsa Anderson Broms, och i den avslutande akten visar duon Ella Bakhshi och Caspar Broms formexperiment. Båda ”akterna” tar sin utgångspunkt i det periodiska systemet – de 118 grundämnena – för att sedan omformas till egna tolkningar av verklighetens grundläggande principer.
Akt I – Åsa Andersson Broms Smoke wakes me from my sleep och Mirrors är två fotografiska bildserier som utforskar vår uppfattningsförmåga, den medvetna och den omedvetna. . I den ena serien fångas ljus, reflektion och betraktarens blick i flyktiga ögonblicksbilder av andra konstnärers verk. I den andra serien är det i stället planlagda tillfälliga aktioner i stadsrummets utkanter som fungerat som scen för (andliga) experiment med rök. Det är i samspelet mellan det verkliga och det sublima – mellan materia och energi – som fenomenologiska föreningar kan uppstå, likt alkemiska förvandlingar där själva perceptionen blir katalysatorn för förändring.
Akt II – Ella Bakhshi & Caspar Broms I sina gemensamma formexperiment utforskar duon Ella Bakhshi och Caspar Broms densitet, massa och formbarhet hos olika material. Digitala partikelströmmar omformas, och mönstrade ytor vecklar ut sig till rumsliga installationer. Färgstarkt, formtajt och lekfullt!
Håll utkik efter mer information om deras finissage den 6 november på sociala medier!
*Ella Bakhshi studerar andra året på kandidatprogrammet i Grafisk formgivning på Konstfack. Caspar Broms studerar andra året på programmet för Visuell kommunikation på Beckmans Designhögskola. Åsa Andersson Broms är konstnär och medlem i galleriet.
(English)
Vernissage Friday, October 24, 5 p.m. – Åsa Andersson Broms Finissage: Thursday, November 6, 6 p.m. – Ella Bakhshi and Caspar Broms
Exhibition period: October 24, 2025 – November 9, 2025 Open Thursday – Sunday, 12 noon – 5 p.m.
Welcome to an artistic process of transformation at ID:I Gallery Over the course of three weekends, artistic practices—young and old—will merge and unfold. The exhibition you encounter at the opening will not be the same one you meet at the closing.
The exhibition can be compared to a play in two acts. The first act presents works by Åsa Andersson Broms, while the second act features the duo Ella Bakhshi and Caspar Broms with their experimental explorations in form. Both “acts” take their point of departure in the periodic table—the 118 elements— which are then reshaped into personal interpretations of the fundamental principles of reality.
Act I – Åsa Andersson Broms Smoke wakes me from my sleep and Mirrors are two photographic series that explore our perceptual abilities—the conscious and the unconscious. In one series, light, reflection, and the gaze of the viewer are caught in fleeting moments of other artists’ works. In the other, transient situations at the edges of the urban landscape become a stage for (spiritual) experiments with smoke. It is within the interplay between the real and the sublime—between matter and energy—that phenomenological fusions may occur, like alchemical transmutations where perception itself becomes the catalyst for transformation.
Act II – Ella Bakhshi & Caspar Broms In the collaborative form experiments by Ella Bakhshi and Caspar Broms, the density, mass, and malleability of different materials are explored. Digital particle flows are reshaped, and pattern reports expand into spatial installations. Vivid, tight in form, and playfully expressive! Keep an eye out for more information about their Finissage on November 6 via social media!
*Ella Bakhshi is in her second year of the Bachelor’s program in Graphic Design at Konstfack. Caspar Broms is in his second year of the Visual Communication program at Beckmans College of Design. Åsa Andersson Broms is an artist and a member of the gallery.
Utställningen arrangeras med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Kulturrådet
Välkommen på vernissage Fredagen den 3 oktober kl 17 – 20!
Öppet: torsdag – söndag kl 12-17
Growing Landscapes English below Growing Landscapes kan tolkas på minst två sätt. Det första sättet är att tolka det som att det är landskapet som är meningens subjekt och att landskapet utför sitt eget växande. En passande översättning för utställningens titel skulle då kanske vara något i stil med ”Växande Landskap”. Landskapet är det som förser livet med det som livet behöver, till exempel vatten och näringsrik jord. Men utöver landskapets traditionellt moderliga attribut så innebär landskapet också en samling fundamentala gränser och trösklar som i samverkan definierar de existentiella villkoren för de organismer som lever där. Dessa varierar såklart beroende på hur det specifika landskapet är beskaffat men till exempel så skulle en gran snabbt vissna i öknen och en kaktus skulle inte må så bra i ett bergigt vinterlandskap. Landskapet uppträder, när det antar subjekt form, dels som livgivare och dels som lagstiftare. En annan tolkning av Growing Landscapes är att se landskapet som ett objekt som via handlingarna av ett förutsatt subjekt, som inte uppträder i texten, växer fram i enlighet med dennes intention. En passande översättning skulle då kanske vara något i stil med ”Att odla landskap”. Vem är subjektet som har privilegiet att bestämma landskapets utformning? Historiskt går det inte att entydigt bestämma ett sådant subjekt. Individuella organismer och enskilda arters påverkan har inte varit större än andras, som i sin tur påverkats av landskapet. Detta belyser svårigheten i att, enligt den föregående tolkningen, dra en skiljelinje mellan landskapet och dess invånare, att göra den ena passiv och den andra aktiv. Dyngbaggen och dyngan som den rullar borde kanske snarare ses som en helhet än två skilda och oberoende enheter, en process där dyngbaggen och landskapet skapas och blir till via en ömsesidig påverkan. Till exempel tror man att det var olika typer av alger som över miljoner år syresatte atmosfären vilket i sin tur möjliggjorde utvecklingen av nya livsformer, som i sin tur satte sina egna spår i miljön, osv, osv. Snarare än att vara något fixt visar sig Landskapet vara en dynamisk rörelse som uttömmer och på nytt uppbringar sina egna impulser. Att förändra sin miljö, att odla landskap, är således i förlängningen att förändra sig själv. Vad innebär det för oss och det vi kallar moderniteten? Text Arvid Bergman
Minna Kangasmaa är skulptör och bor och arbetar i Uleåborg, Finland. Hon har en MFA från Bildkonstakademin vid Konstuniversitetet i Helsingfors i Finland. Hon arbetar med skulptur, installation, foto och video, samt med offentlig och platsspecifik processbaserad och deltagarbaserad konst. Hennes verk har ställts ut i ett flertal separata och grupputställningar på gallerier och museer i Finland och utomlands. Hon har skapat flera offentliga konstverk, senast för fasaden på det nya universitetssjukhuset i Uleåborg. Hon är representerad i både privata och offentliga samlingar, bland annat Finlands statliga konstsamling. Förutom sin egen konstnärliga praktik driver hon Art Hub Pikisaari, ett konstprojektutrymme och ett konstcenter på ön Pikisaari i Uleåborg, Finland. minnakangasmaa.fi
Annelie Wallin är medlem i IDI galleri och arbetar med rumsliga installationer, som kan omfatta video, teckning och skulptur. Wallin har en MFA från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och har genom åren gjort flera offentliga gestaltningsuppdrag, ställt ut på galleri både i Sverige och utomlands i bl a Finland, Tyskland och Grekland, både separat och tillsammans med ID:I galleri. Wallin har även initierat och drivit konstprojekt utanför gallerirummet på platser av obestämd natur. Hon arbetar då process- och deltagarbaserat, ett exempel är verket ”Gistnande” som uppförts två gånger: 2022 på Rådmansö i Sthlms skärgård och 2024 på ön Pikisaari i Oulu Finland. Hon har även gjort en bok om sitt konstnärsskap som finns att köpa i utställningen. anneliewallin.se
Kort presentation av samarbetet mellan Art Hub Pikisaari och Annelie Wallin: Minna Kangasmaa och Annelie Wallin möttes på Supermarket 2023. Annelie Wallin inbjöds till Art Residency på Art Hub Pikisaari och att delta i Pikisaari Biennale 2024 med verket Gistnande. Art Hub Pikisaari är ett konstprojektutrymme och ett småskaligt konstcenter i Uleåborg på ön Pikisaari med fokus på gemenskap och samarbetsprojekt inom konst, det fungerar som ett öppet nav för experimentella projekt, ett småskaligt nätverk för konstpraktik. Art Hub Pikisaari organiserar evenemang, visningar, utställningar, performance samt workshops eller enklare möten. Det drivs av konstnärerna: Minna Kangasmaa och Tuomo Kangasmaa sen år 2020. arthubpikisaari.fi
Growing Landscapes Growing Landscapes can be interpreted in at least two ways. The first way is to understand the landscape as the subject of the phrase, actively performing its own growth. A suitable interpretation of the exhibition’s title in this context might be something like ”Sprouting Landscapes”. The landscape is what provides life with what it needs—for example, water and nutrient-rich soil. But beyond the landscape’s traditionally maternal attributes, it also represents a set of fundamental boundaries and thresholds that, in interaction, define the existential conditions for the organisms that live there. These conditions naturally vary depending on the specific characteristics of the landscape—after all, a spruce tree would quickly wither in a desert, and a cactus would not fare well in a mountainous winter landscape. When the landscape is seen as a subject, it appears both as life-giver and law-giver. Another interpretation of Growing Landscapes is to see the landscape as an object, shaped through the actions of an assumed subject, who does not appear explicitly in the text. A suitable translation in this case might be something like ”Cultivating Landscapes”. Who, then, is the subject with the privilege of determining the form of the landscape? Historically, it’s impossible to definitively identify such a subject. The influence of individual organisms and specific species has not been greater than that of others, all of which have in turn been influenced by the landscape. This highlights the difficulty of, in line with the previous interpretation, drawing a clear boundary between the landscape and its inhabitants—of rendering one passive and the other active. Perhaps the dung beetle and the dung it rolls should instead be viewed as a whole, rather than as two separate and independent entities—a process in which the beetle and the landscape are created and come into being through mutual interaction. For example, it’s believed that various types of algae, over millions of years, oxygenated the atmosphere, which in turn enabled the development of new life forms—who then left their own mark on the environment, and so on, and so on. Rather than being something fixed, the landscape reveals itself to be a dynamic movement, one that depletes and continually regenerates its own impulses. To change one’s environment—to cultivate landscapes—is therefore, ultimately, to change oneself. What does that mean for us, and for what we call modernity? Minna Kangasmaa is a sculptor who lives and works in Oulu, Finland. She has an MFA from the Academy of Fine Arts at the University of the Arts Helsinki in Finland. She works with sculpture, installation, photography, and video, as well as with public and site-specific process-based and participatory art. Her work has been exhibited in numerous solo and group exhibitions at galleries and museums in Finland and abroad. She has created several public artworks, most recently for the facade of the new university hospital in Oulu. She is represented in both private and public collections, including the Finnish State Art Collection. In addition to her own artistic practice, she runs Art Hub Pikisaari, an art project space and art center on the island of Pikisaari in Oulu, Finland. minnakangasmaa.fi Annelie Wallin is a member of IDI Gallery and works with spatial installations, which may include video, drawing, and sculpture. Wallin holds an MFA from the Royal Institute of Art in Stockholm and has over the years completed several public art commissions, exhibited in galleries both in Sweden and abroad, including Finland, Germany, and Greece, both solo and together with ID:I Gallery. Wallin has also initiated and run art projects outside the gallery space in places of undetermined nature. She then works process- and participation-based, an example being the work ”Gistnande” which has been performed twice: in 2022 on Rådmansö in the Stockholm archipelago and in 2024 on the island of Pikisaari in Oulu, Finland. She has also made a book about her artistry which is available for purchase in the exhibition. anneliewallin.se
A brief presentation of the collaboration between Art Hub Pikisaari and Annelie Wallin: Minna Kangasmaa and Annelie Wallin met at Supermarket 2023. Annelie Wallin was invited to an Art Residency at Art Hub Pikisaari and to participate in the Pikisaari Biennale 2024 with the work Gistnande. Art Hub Pikisaari is an art project space and a small-scale art center in Oulu on the island of Pikisaari with a focus on community and collaborative projects within art. It functions as an open hub for experimental projects, a small-scale network for art practice. Art Hub Pikisaari organizes events, screenings, exhibitions, performances, as well as workshops or simpler meetings. It is run by the artists Minna Kangasmaa and Tuomo Kangasmaa since 2020. arthubpikisaari.fi
Utställningen arrangeras med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Kulturrådet.
Välkommen på vernissage Fredagen den 12 september kl 17 – 21!
Utställningen pågår t.o.m. 28 september
Medverkande:
NIKI CERVIN
PER GUSTAFSSON
PETTER KREUGER
MARTIN LERNESTÅL
JOHAN SANDSTRÖM
IRENE ZENONOS (CY)
EMELIE ÅNSKOG
STATION TO STATION är namnet på en organisk grupputställning som förändras över tid. Den har inget tema, kan byta plats och antalet medverkande konstnärer är inte bestämt på förhand. Den har ambitionen att vara en långsiktigt experimenterande process som presenterar verk av etablerade konstnärer såväl som nya förmågor. Den startade i februari 2023 på Molekyl gallery i Malmö och intar nu ID:I Galleri i tre veckor, med sju deltagare varav alla utom en är verksamma i Skåne.
NIKI CERVIN (f. 1985, bosatt i Malmö) intresserar sig för måleriets fundamentala villkor och dess relation till visuell perception. Till utställningen har hon arbetat med relationen mellan måleri som illusion och måleriet som självreflexivt medium. Studerar för närvarande tredje året på Malmö Konsthögkola. https://www.nikicervin.com/https://www.instagram.com/nikicervin/
PER GUSTAFSSON (f. 1970, bosatt i Flyinge) arbetar med ett expressivt måleri som spänner över figurativt och nonfigurativt med referenser till både historia och nutid. Fångade ögonblick och konstruerade frågeställningar samspelar i en komplex bildvärld, där tematiken kretsar kring människans villkor och måleriets möjligheter. Utbildad vid Forum/Konsthögskolan i Malmö. https://pergustafsson.net
PETTER KREUGER (f. 1973, bosatt i Malmö) arbetar med måleri och dioramor. Kreugers konstnärskap tar avstamp i livsbetraktelser – igenkännbara eller skruvade – där förnimmelser och sinnesintryck får form genom trä, återfunna föremål och fragment från tidigare verk. Verken rör sig i gränslandet mellan det vardagliga och det absurda, i ett lekfullt bearbetande av livets allvar. Han är utbildad vid Beckmans formutbildning och Kungliga Konsthögskolans arkitekturprogram. www.petterkreuger.com/www.instagram.com/pkreuger/
MARTIN LERNESTÅL (f. 1989, bosatt i Malmö) arbetar främst med figurativt oljemåleri men även akvarell, teckning och installation. Ett återkommande tema i hans konst är dynamiken mellan målningens fysiska, konkreta närvaro och bilden som en illusion och avbild. Motiven kommer ofta från bildsökningar, där algoritmerna och sökresultaten ger vidare associationer och ligger till grund för serier av målningar med en sammanhållen idé. Utbildad på Domens Konstskola i Göteborg och ett år på Malmö Konsthögskola. www.instagram.com/martinlernestal/
JOHAN SANDSTRÖM (f.1963, bosatt i Malmö) är en multidisciplinär konstnär och arkitekt som i ateljén arbetar med kombinationer av abstrakt måleri, teckning, skulptur/objekt och foto. Han betraktar sig själv som en post-postmodern surrealist och intresserar sig för det undermedvetna, irrationella och spontana och använder sig ofta av readymades, skräp, enkla material och collagetekniker av olika slag. Han är projektledare för Molekyl gallery och utbildad i konst på Konstfack och arkitektur på Lunds Tekniska Högskola. https://johansandstrom.se/www.instagram.com/j.sandstrom.studio/
Irene Zenonos (f. 1987, bosatt i Limassol, Cypern) är en konstnär som arbetar med keramik, installationer och digitala medier. Hennes konstnärliga praktik utforskar form, mening och transformation genom teman som miljöförfall och kulturella minnen. Inspirerad av arkeologi och natur förenar hon det antika hantverket med samtida frågeställningar. Hennes verk har ställts ut på olika ställen i Europa och flera verk blev nyligen en del av Kohila-symposiets samling i Estland. https://www.instagram.com/zeriniz
Emelie Ånskog (f. 1977, bosatt i Sösdala) är konstnär, konstvetare, pedagog och skriver artiklar i nättidskriften Omkonst. 2021 publicerade hon essäsamlingen Allt är nytt under solen, som handlar om kreativitet, mod och medmänsklighet. Konstnärligt arbetar hon intuitivt med måleri, teckning, objekt, collage, foto och artist books. Hon söker efter det stora i det lilla, rör sig fritt mellan det abstrakta och det figurativa och låter sina idéer avgöra valet av uttryck och teknik. Hon återkommer ofta till relationer mellan färger, former och material och hur kontraster, nyanser och oväntade möten kan framkalla känslor och stämningar. www.luftrum.nuhttps://www.instagram.com/luftrum_studio/
en utställning av Anna Ridderstad Vernissage fredag 22 augusti kl. 17-20
Utställningen pågår t.o.m. den 7 september Öppet torsdag – söndag kl. 12 – 17
Ett rum som tillägnas Skedemosse, en plats som varit hav, insjö, och våtmark, och som just nu består av åkrar och fält med en utprickad vandringsled som visar var porten till det gudomliga en gång var.
Våtmarken som liminal plats är en stark tankefigur i nordisk tradition, först som farligt och oberäkneligt tillhåll för mytologiska varelser, under senare tid som hot mot jordbruket genom kyla, fukt och dimma. Våtmarken är ordningens motsats eftersom den är ”både och” eller ”varken eller”, inte fast land, inte helt vatten. När en starkt hierarkisk kultur växer fram under bronsåldern blir träskmarker och kärr laddade som platser för gränsöverskridande och kontakt med okontrollerbara krafter. Att offra till gudomar genom vattenspegeln blir en viktig rituell tradition som fortsätter tills kristendomen tar över. Laddningen finns sedan kvar med andra teman av kuslighet och hot, till exempel genom naturväsen och begreppet ”vattensjuk” – att mark som innehåller mycket fukt behöver göras frisk. I dag diskuterar vi i stället våtmarkernas ekologiska betydelse och behovet av att återställa det som vi genom idogt arbete nästan helt utplånat.
En sjö mitt på Öland skapas när en vall håller undan vattnet, den växer gradvis igen under många sekler, och blir en mosse som sedan måste dikas ut för att bli förnuftig och nyttig. Processen av ett landskap i förändring speglas i förändringen av den mänskliga kulturen, där vi ser en plats på helt skilda sätt beroende på vårt sammanhang. Skedemosse var under nästan 1000 år, en obegripligt lång tid, en mycket viktig plats på Öland. Här möttes en stor befolkning, troligen varje höst, för rituella hästkapplöpningar och måltider, och för att offra i vattnet. 38 offrade människor har hittats, men framförallt var det hästar som gavs till gudarna, tillsammans med andra djur. Vid flera tillfällen sänktes även stora mängder krigsutrustning ner i vattnet, och det mest uppmärksammade i dag: sju stora, tunga guldringar.
Detta måste ha varit en plats som alla kände och relaterade till; en plats för manifestation av makt, gemensam spänning och upphetsning, kanske brutal extas, för festande och utbyte. Den sista människan och hästen offrades under sent 1000-tal, samtidigt som de första stenkyrkorna började byggas i närheten, ändå försvann minnet av ritualerna så fort att de inte finns nämnda i några skriftliga källor. När bönderna i slutet av 1800-talet började plöja upp tonvis med ben ur den utdikade mossen förstod ingen varför, det var först 1951 som den första arkeologiska utgrävningen ägde rum och avslöjade platsens betydelse. En plats med en central berättelse utplånades, både i den fysiska världen och i det mänskliga minnet. Det är lätt att ta för givet den ordning vi lever i, och svårt att förstå hur snabbt en annan kan ta vid.
Anna Ridderstads konstnärliga praktik utgår från hur vi som människor i dag kan relatera till den fysiska världen, när så mycket av våra intryck består av medierad information, bilder och återberättande. Hur möter kroppen och våra sinnen omvärlden och de långsamma processer som oberoende av oss existerar bakom flödet av mänsklig information? Centralt i hennes arbeten är upplevelsen av skala, rumslighet och den fysiska relationen mellan objekt – i ett utställningsrum, en arkitektonisk struktur eller i landskapets topografi och historia. Detta tar sig uttryck i både skulptur, installation, fotografi och video.
Utställningen är en del av projektet Past and Presence, där konstnärerna Anna Ridderstad och Ebba Bohlin undersöker landskap, historia och ekologi. Läs mer på www.pastandpresence.site
25/7 17-20 26/7 12-17 & 27/7 12-17 the artists are present 1/8 12-17 10/8 12-17
Textiles are more than materials—they carry memories, mark relationships, and mirror the world around us. As part of everyday life, they are woven into our personal and collective histories: family sewing traditions, crocheted blankets for special occasions, or patterns that stand the test of time — this is the fabric stories are made of. Janine Maria Schneider and Nadine Lemke explore textile techniques and materials as media of individual and collective memory. In Stripes and Stories!, the two artists engage with the motif of stripes as a design element that embodies personal experiences and relationships. Friends since their student days at the Academy of Fine Arts in Vienna, they share a deep interest in textiles but follow independent artistic paths, each with a distinct focus. Janine Maria Schneider (born in Dornbirn, Austria; based in Vienna, Austria) creates performative, photographic, and audiovisual works that explore the dynamic between body, space, and architecture. During her stay in Stockholm, she focused on the former women’s prison on Långholmen Island—known as the Spinnhus—where inmates were subjected to “rehabilitation” through spinning yarn and other needlework up until the 19th century. At the center of her work is a performance involving a monumental circle skirt, created in collaboration with her mother, a former seamstress, in Austria. Carried across the island by a group of performers, the skirt invokes the architectural concept of the panopticon: a structure of power in which visibility is unevenly distributed and surveillance becomes possible without being seen oneself. The skirt—eight meters in diameter and weighing 20 kilograms—cannot be moved by one person alone; it must be carried collectively. Visibility, control, and shared physicality are interwoven in this poetic performance. The site-specific work is captured in photographs and a video piece on view in the exhibition.
Nadine Lemke (born in Schwedt/Oder, Germany; based in Vienna, Austria) works with crochet installations, drawing, and photography. In Stockholm, she drew inspiration from the exhibition A Philosophy of Home at Liljevalchs Konsthall, which explored Josef Frank’s designs for domestic spaces. Building on these impulses, she has created a three-part installation that connects textile history, personal memory, and formal design strategies. Her work asks what new narratives can emerge from existing materials through patterns, originality, and repetition. Flowers, stitches, ornaments: A large-scale linen print brings together crocheted forms, botanical motifs, and patterns from Josef Frank’s repertoire. The print is fragmented and applied directly to the wall—a nod to Frank’s method of using textiles to shape space. Alongside this is a new crochet piece made from uniform, hand-dyed triangles. Inspired by pattern analyses of Frank’s designs, Lemke uses these geometric units as building blocks to translate ornamental structures into textile form. The third component consists of found and purchased crocheted blankets—cut into strips, partially dyed, and reassembled into a new structure. Unlike Josef Frank’s well-known textiles, these pieces are the anonymous work of women whose stories remain untold, prompting reflection on appreciation, visibility, and the threads through which stories live on. www.nadinelemke.net / Instagram: @nadin_lemke
