Photography has played a key role in their practice. A practice in which they differ in their respective gazes. Jeong finds herself looking at the mundane. At the objects and at the parts of the landscape itself. In doing so, she not only looks, but observes. Through this observation are the artist’s memories, as well as feelings about the past, present and future shot into image-form.
Park Chanmin looks instead at the object of the city. The city as a product of residential urbanism. In this trail he finds himself recording, collecting as well as simplifying this object through a bird’s eye view of the city as a whole.
This exhibition sets out to explore the depth and time of both artists’ works, through the lens of dual sights.
var – finns det, är vi där, är var någon annanstans…
o – ett upphävande, en öppning…
För att hitta det glömda i språket finns sätt att öppna mellanrum, dra i glidande hinnor och glipor, lösgöra stavelser och bokstäver från varandra. Då kan vi hitta glömda betydelser i till exempel det grekiska eller latinska språken. I fragment av de mycket tidiga språken sanskrit eller avestanspråk; är vetskapen än mer gömd. Vi kan söka återupptäcka dessa språk och sätta samman ord i förnyade och rikare språk.
Jannike Brantås arbetar med installation och performance och artist books. Installationerna innehåller ofta pigmenterad sand som arbetas med under utställningarnas gång.
Utställningen på ID:Ikommer visa olika objekt, böcker och ett objekt med rörliga kavlar.
Vernissage fredag 8 mars kl 17.00 – 20.00 Musik Eva Sidén kl. 18.30
Utställningen pågår8 mars – 24 mars 2024 Musikprogram den 17:e och 24:e mars kl. 15.00
VÄLKOMNA!
Ljuden fyller rummet med vibrationer och klangfärger. I och bakom, under och ovanför ser och känner vi världen, platser som är både bekanta och främmande, som är både skrämmande och vackra.
På utställningen i ID:I galleri möter vi konstnärerna Johanna Schartau och Eva Sidén i en gemensam utställning som tar avstamp i något som pågår just nu men så som på avstånd. De visar verk som är separata men som också ibland går in i varandra, – det uppstår möten – vid en plats, vid en vibration, ett ljud, i en bild, i en film…
Johanna Schartau är verksam som konstnär. Hon arbetar i projektform med fotografi, film, skulptur, installationer. Hennes arbeten har visats på många olika utställningsplatser i Sverige och internationellt som Ystads Konstmuseum, Konstcentrum i Belgrad, på filmfestivaler i Kina och Polen och senast i Strömstad i samarbete med Göteborgs filmfestival 2024. Hon finns representerad bl.a. på Statens Konstråd, kommuner och regioner i Sverige, Ystads Konstmuseum och Malmö Konstmuseum och har också gjort flera offentliga gestaltnings uppdrag. www.johannaschartau.se
Eva Sidén är verksam som ljudkonstnär, tonsättare och pianist. Hon har en internationell verksamhet med installationer, konserter och kompositioner. Hon har haft verk uppförda t.ex. på Moderna Museet, Liljevalchs konsthall, Millesgården, Konserthuset, Musikaliska Stockholm, Musée d´ Orsay och GRM Radio France Paris, ZKM, Karlsruhe, Bobst Immersion room, Abrons art center, Scheen center New York. Utbildad vid Konsthögskolan och Musik-högskolan Stockholm, Academy of Performing Arts i Prag och Brno, Ircam Paris. art-music-art.web.app (musik,videos). www.evasiden.se
Program under utställningen
Söndag 17/3 kl. 15.00
Eva Sidén piano, electronik Christer Magnusson, gitarr och sång Björn Cederberg, läsning
Eva Sidén spelar ur Pianostycken, RE:Origo, Ses Oiseaux II, Grief, ur Transient pieces
Erik Satie Prelude d´Eginhard, ur Gnossiennes 3, 4,
Lili Boulanger D´un jardin clair
John Cage Två Pianostycken, Dream
Philipp Glass Metamorphosis Two
Christer Magnusson spelar egna låtar och kompositioner
Björn Cederberg läser ur sin roman Overland Spaceship
Vernissagefredag 9 feb kl 17-20 Utställningen pågår9 feb – 3 mars 2024 VÄLKOMNA!
Titeln är inspirerad av benämningarna på tre möjliga utvecklingsformer för vårt universum. Det ”öppna” som fortsätter att expandera tills allting är så isärdraget att all materiell växelverkan upphör, det ”stängda” som obevekligen kommer att falla ihop till en liten punkt, och det ”platta” där tyngdkraften är så perfekt anpassad att den kommer att hålla samman universum i all oändlighet. Med det öppna, det stängda och det platta refererar jag dock i det här sammanhanget till några intressanta egenskaper hos abstrakt måleri. Själva kombinationen av dem finner jag på ett märkligt sätt beskriva viktiga aspekter som jag är upptagen av i måleriprocessen. Om det ’öppna’ är de visuella rummen, det kaotiska och det mångtydiga som uppstår i färgernas möten på underlaget, och som blir intressanta i kontrast till sin samtidiga ’platthet’, så är det ’stängda’ det som stoppar upp, bildar gränser, fungerar som pauser och som också sluter kompositionen och skapar form.
Johan Sandström (f. 1963 i Stockholm) är en multidisciplinär konstnär, curator och arkitekt baserad i Malmö och Köpenhamn. I ateljén är han mest fokuserad på abstrakt måleri, men han använder sig också av skulptur, foto och installationer. Han arbetar då ofta med enkla material, readymades och fragment av olika slag. Inspirerad av Surrealismen och utforskandet av det gränsöverskridande, irrationella och undermedvetna, blandar han tekniker och teman, och pendlar mellan det planerade och det impulsiva. Han är grundare och projektledare för Rymdprogrammet – en experimentell och konceptuell plattform för konstnärliga samarbeten, och för Molekyl gallery i Malmö. Han är också engagerad i offentliga gestaltningsuppdrag. Han har en master i konst från Konstfack (1998) och i arkitektur från Lunds Tekniska Högskola (2005).www.johansandstrom.se
Utställningen pågår t.o.m. den 22 oktober ”Inte nudda golv” Inte nudda golv lyder den samtidigt iögonfallande lekfulla och rigida titeln på Helén Svenssons första separatutställning på ID:I, och utgör på sätt och vis både en bokstavlig och bildlig spegling av densamma. Trots den direkta ordalydelsen, som signalerar ett “får inte”, så avses i själva verket mer självironiskt en frigörelseprocess och ett synliggörande av en för många konstnärer relaterbar verklighet, där den egna skapandehistoriken sätter begränsningar och ramar för vilka utfall som upplevs möjliga i ateljéprocessen. Jag träffade Helén Svensson i samband med galleriets 20-årsjubileum och tillhörande utställning och fick då möjlighet att begrunda hennes lika långa konstnärskap fram tills då. Jag slogs av hennes hantverksmässigt gedigna och mödosamma process som ofta involverat repetitiva mönster och strama och nedtonade färgskalor. Jag beskrev vidare hennes konst som “stringent” då jag helt utan förvarning ringde upp henne från gymmet en dag, utifrån en nyck om att föreslå ett samarbete ihop. Det fanns en nyfikenhet redan innan samtalet om hur konstnärskapet kunde te sig om “spelreglerna” kastades om; förslagsvis från emfas på det solitära och minimala till det rumsligt storskaliga och färggranna. Det visade sig att Helén redan som det var, under ett antal år, jämte den egna praktiken, utgjort en del i kollektiva processer och långsiktiga projekt. Dels ihop med konstnären Lisa Jevbratt där ull färgats med pigment från invasiva växter på ön Santa Cruz Island utanför Kalifornien, dels med tre andra konstnärer i Corners, som vilar på att rekontextualisera alster av konstnärerna i nya platsspecifika framställningar, inte bara i men direkt med arkitekturen på en plats. Det vore märkligt om ens verkande i dessa kollektiva sammanhang inte återspeglades och fann fotfäste även i den “egna konsten” och så är fallet nu. I utställningen står ull som ett elementärt material, i förgrunden också som en “huvudsak”. Ullen får här, tvärtemot hur man ibland är van att se den inom konsten, ta ståtlig skulptural form. I första rummet spänns som solar i luftrummet en formation av fem stora cirklar i filtad ull. Ullen som har utgjorts av överskott har skänkts från olika fårbönder och därefter renats och behandlats samt tre av dem färgats med tre lavsorter från konstnärens eget lantställe. Det är intressant och emblematiskt i sammanhanget att laven i sig är en symbiotisk organism och en korsbefruktning av svamp och alg. Den här utställningen är resultatet av en väldigt nära symbios från första början mellan konstnär och curator som vilat på mottaglighet för nya idéer och curatorn som en möjlig katalysator för förändring då en tillit infinner sig. I det andra och sista rummet fortsätter ett slags lek i rummen med de allra vanligaste formerna sen barnsben. Rektanglar på väggen inbegriper medvetet en konsthistorisk nick mot Donald Judds ikoniska väggtrappor. För varför inte? Är inte det själva poängen med att utmana sig och vidden av sitt konstnärskap? Att göra precis det där som får en att undra om det verkligen passar sig? Det mesta flyger och går som oftast, men det är ett ställningstagande man själv gör. En tröskel att bestämt kliva över. Här har konsten redan sen länge lämnat golvet. Ashik Zaman
