2025, Samlingsutställningar

Station to station

av Molekyl gallery, Malmö

Välkommen på vernissage
Fredagen den 12 september kl 17 – 21!

Utställningen pågår t.o.m. 28 september

Medverkande:

NIKI CERVIN

PER GUSTAFSSON

PETTER KREUGER

MARTIN LERNESTÅL

JOHAN SANDSTRÖM

IRENE ZENONOS (CY)

EMELIE ÅNSKOG

STATION TO STATION är namnet på en organisk grupputställning som förändras över tid. Den har inget tema, kan byta plats och antalet medverkande konstnärer är inte bestämt på förhand. Den har ambitionen att vara en långsiktigt experimenterande process som presenterar verk av etablerade konstnärer såväl som nya förmågor. Den startade i februari 2023 på Molekyl gallery i Malmö och intar nu ID:I Galleri i tre veckor, med sju deltagare varav alla utom en är verksamma i Skåne.

NIKI CERVIN (f. 1985, bosatt i Malmö) intresserar sig för måleriets fundamentala villkor och dess relation till visuell perception. Till utställningen har hon arbetat med relationen mellan måleri som illusion och måleriet som självreflexivt medium. Studerar för närvarande tredje året på Malmö Konsthögkola.
https://www.nikicervin.com/ https://www.instagram.com/nikicervin/

PER GUSTAFSSON (f. 1970, bosatt i Flyinge) arbetar med ett expressivt måleri som spänner över figurativt och nonfigurativt med referenser till både historia och nutid. Fångade ögonblick och konstruerade frågeställningar samspelar i en komplex bildvärld, där tematiken kretsar kring människans villkor och måleriets möjligheter.
Utbildad vid Forum/Konsthögskolan i Malmö.
https://pergustafsson.net

PETTER KREUGER (f. 1973, bosatt i Malmö) arbetar med måleri och dioramor. Kreugers konstnärskap tar avstamp i livsbetraktelser – igenkännbara eller skruvade – där förnimmelser och sinnesintryck får form genom trä, återfunna föremål och fragment från tidigare verk. Verken rör sig i gränslandet mellan det vardagliga och det absurda, i ett lekfullt bearbetande av livets allvar. Han är utbildad vid Beckmans formutbildning och Kungliga Konsthögskolans arkitekturprogram.
www.petterkreuger.com/ www.instagram.com/pkreuger/

MARTIN LERNESTÅL (f. 1989, bosatt i Malmö) arbetar främst med figurativt oljemåleri men även akvarell, teckning och installation. Ett återkommande tema i hans konst är dynamiken mellan målningens fysiska, konkreta närvaro och bilden som en illusion och avbild. Motiven kommer ofta från bildsökningar, där algoritmerna och sökresultaten ger vidare associationer och ligger till grund för serier av målningar med en sammanhållen idé. Utbildad på Domens Konstskola i Göteborg och ett år på Malmö Konsthögskola.
www.instagram.com/martinlernestal/

JOHAN SANDSTRÖM (f.1963, bosatt i Malmö) är en multidisciplinär konstnär och arkitekt som i ateljén arbetar med kombinationer av abstrakt måleri, teckning, skulptur/objekt och foto. Han betraktar sig själv som en post-postmodern surrealist och intresserar sig för det undermedvetna, irrationella och spontana och använder sig ofta av readymades, skräp, enkla material och collagetekniker av olika slag. Han är projektledare för Molekyl gallery och utbildad i konst på Konstfack och arkitektur på Lunds Tekniska Högskola.
https://johansandstrom.se/ www.instagram.com/j.sandstrom.studio/

Irene Zenonos (f. 1987, bosatt i Limassol, Cypern) är en konstnär som arbetar med keramik, installationer och digitala medier. Hennes konstnärliga praktik utforskar form, mening och transformation genom teman som miljöförfall och kulturella minnen. Inspirerad av arkeologi och natur förenar hon det antika hantverket med samtida frågeställningar. Hennes verk har ställts ut på olika ställen i Europa och flera verk blev nyligen en del av Kohila-symposiets samling i Estland.
https://www.instagram.com/zeriniz

Emelie Ånskog (f. 1977, bosatt i Sösdala) är konstnär, konstvetare, pedagog och skriver artiklar i nättidskriften Omkonst. 2021 publicerade hon essäsamlingen Allt är nytt under solen, som handlar om kreativitet, mod och medmänsklighet. Konstnärligt arbetar hon intuitivt med måleri, teckning, objekt, collage, foto och artist books. Hon söker efter det stora i det lilla, rör sig fritt mellan det abstrakta och det figurativa och låter sina idéer avgöra valet av uttryck och teknik. Hon återkommer ofta till relationer mellan färger, former och material och hur kontraster, nyanser och oväntade möten kan framkalla känslor och stämningar.
www.luftrum.nu https://www.instagram.com/luftrum_studio/

………………………………………………………………………………………………………………………….

Med vänliga hälsningar / Best regards

Molekyl gallery

Johan Sandström
Karl Magnus Wallin
Emelie Ånskog

https://www.instagram.com/molekylgallery
Utställning

©Joonas Jokiranta

Joonaa Jokiranta

Stolen och grisen
11/7-24/9
Vernissage 11/7-17-20
Finissage      24/7-1720
Öppet Tor-Sön 12-17

När jag och min vän diskuterade namnet på min nya utställning kom min vän ihåg de lerfigurer jag nyligen skapat, en stol och en gris, och föreslog detta ordpar som namn på utställningen. Vad uttrycker och betyder namnet? Detta namn är lika bra som vilket annat namn som helst. Händelserna flyger fram med enorm fart. Blandas samman. Och mitt i allt detta seglar människorna omkring och krockar med varandra.
Jag är sist och slutligen inte säker på om jag tror på mänskligheten överhuvudtaget. Kulturell mänsklighet karaktäriseras av en oändlig ondska och orättvisa. En våldsaspekt är en integrerad del av nästan varje kultur. I den rådande verkligheten är det svårt att hitta någon tydlig allmängiltig moral eller etiska koder. De kulturella herredjurens största förmåga är humor. Humorn finns kanske kvar ännu länge efter att vår art har dött ut. Om den bara kunde resa som en våglängd i tiden – kanske den redan gör det.
En betydande barndomsupplevelse för mig var en situation då jag hade en stark känsla av att jag inte är en människa. Känslan har stannat kvar i bakhuvudet och jag har aldrig kunnat glömma den. I mitt konstnärliga arbete söker jag mänskligheten överallt. Jag försöker teckna och skildra den. Jag försöker gräva fram den när jag uppträder och växelverkar med publiken. Jag försöker hitta den via människorna och de föremål de använder, men också i naturen och bland andra djurarter som precis som vi människor är medvetna varelser som gör val. De har en hel del av de känslor och impulser som vi har.
Efter att länge ha arbetat med installationer har jag under de senaste åren på nytt börjat måla och teckna – återvänt till det ärliga, brutala strecket. I mina teckningar på polyestertyg är tekniken plast på plast. Som färger använder jag svart och vitt. Skarpkantat precis som vår tid. En del detaljer i mina verk är arrangerade miljöer som söndras och pryds av ett fel eller en avvikelse – i detta hänseende närmar jag mig begreppsmässigt glitchfeminismen. I mina målningar tecknar jag på svart tyg som påminner om svarta tavlan i skolan. Jag korrigerar inte mina teckningar utan spåren efter processen får synas när verken är klara. Att teckna är en performans i sig. Gesten motsvarar livet som är den enda kraften som motsätter sig entropin.
Mitt verk av naturlera är spåret efter processen. Det är något mycket primitivt som kontrast till plast. Figuren av naturlera har bränts i en grop i marken. Resultatet är återstoden av en process, ett klumpigt spår efter människan. I mitt videoverk möts ett naturfenomen och astronauternas samtal. Människan har i alla tider försökt nå himlarna.
Jung har sagt att ”konstens betydelse för samhället motsvarar drömmarnas betydelse för individen”. Lemmy Kilmister skrev i sin lyrik att ”….here in the dark we swim like the sharks….” Jag anser att det viktigaste är att konsten kolliderar med verkligheten och verkligheten med konsten.

2025, Utställning

Anna Ridderstad

Sediment

en utställning av Anna Ridderstad
Vernissage fredag 22 augusti kl. 17-20

Utställningen pågår t.o.m. den 7 september
Öppet torsdag – söndag kl. 12 – 17

Ett rum som tillägnas Skedemosse, en plats som varit hav, insjö, och våtmark, och som just nu består av åkrar och fält med en utprickad vandringsled som visar var porten till det gudomliga en gång var.

Våtmarken som liminal plats är en stark tankefigur i nordisk tradition, först som farligt och oberäkneligt tillhåll för mytologiska varelser, under senare tid som hot mot jordbruket genom kyla, fukt och dimma. Våtmarken är ordningens motsats eftersom den är ”både och” eller ”varken eller”, inte fast land, inte helt vatten. När en starkt hierarkisk kultur växer fram under bronsåldern blir träskmarker och kärr laddade som platser för gränsöverskridande och kontakt med okontrollerbara krafter. Att offra till gudomar genom vattenspegeln blir en viktig rituell tradition som fortsätter tills kristendomen tar över. Laddningen finns sedan kvar med andra teman av kuslighet och hot, till exempel genom naturväsen och begreppet ”vattensjuk” – att mark som innehåller mycket fukt behöver göras frisk. I dag diskuterar vi i stället våtmarkernas ekologiska betydelse och behovet av att återställa det som vi genom idogt arbete nästan helt utplånat.

En sjö mitt på Öland skapas när en vall håller undan vattnet, den växer gradvis igen under många sekler, och blir en mosse som sedan måste dikas ut för att bli förnuftig och nyttig. Processen av ett landskap i förändring speglas i förändringen av den mänskliga kulturen, där vi ser en plats på helt skilda sätt beroende på vårt sammanhang. Skedemosse var under nästan 1000 år, en obegripligt lång tid, en mycket viktig plats på Öland. Här möttes en stor befolkning, troligen varje höst, för rituella hästkapplöpningar och måltider, och för att offra i vattnet. 38 offrade människor har hittats, men framförallt var det hästar som gavs till gudarna, tillsammans med andra djur. Vid flera tillfällen sänktes även stora mängder krigsutrustning ner i vattnet, och det mest uppmärksammade i dag: sju stora, tunga guldringar.

Detta måste ha varit en plats som alla kände och relaterade till; en plats för manifestation av makt, gemensam spänning och upphetsning, kanske brutal extas, för festande och utbyte. Den sista människan och hästen offrades under sent 1000-tal, samtidigt som de första stenkyrkorna började byggas i närheten, ändå försvann minnet av ritualerna så fort att de inte finns nämnda i några skriftliga källor. När bönderna i slutet av 1800-talet började plöja upp tonvis med ben ur den utdikade mossen förstod ingen varför, det var först 1951 som den första arkeologiska utgrävningen ägde rum och avslöjade platsens betydelse. En plats med en central berättelse utplånades, både i den fysiska världen och i det mänskliga minnet. Det är lätt att ta för givet den ordning vi lever i, och svårt att förstå hur snabbt en annan kan ta vid.

Anna Ridderstads konstnärliga praktik utgår från hur vi som människor i dag kan relatera till den fysiska världen, när så mycket av våra intryck består av medierad information, bilder och återberättande. Hur möter kroppen och våra sinnen omvärlden och de långsamma processer som oberoende av oss existerar bakom flödet av mänsklig information? Centralt i hennes arbeten är upplevelsen av skala, rumslighet och den fysiska relationen mellan objekt – i ett utställningsrum, en arkitektonisk struktur eller i landskapets topografi och historia. Detta tar sig uttryck i både skulptur, installation, fotografi och video.

Utställningen är en del av projektet Past and Presence, där konstnärerna Anna Ridderstad och Ebba Bohlin undersöker landskap, historia och ekologi.
Läs mer på www.pastandpresence.site

2025, Samlingsutställningar

Janine Maria Schneider & Nadine Lemke

Stripes and Stories!

25/7-10/8 2025

25/7 17-20
26/7 12-17 & 27/7 12-17 the artists are present
1/8 12-17
10/8 12-17

Textiles are more than materials—they carry memories, mark relationships,
and mirror the world around us. As part of everyday life, they are woven into
our personal and collective histories: family sewing traditions, crocheted
blankets for special occasions, or patterns that stand the test of time — this is
the fabric stories are made of.
Janine Maria Schneider and Nadine Lemke explore textile techniques and
materials as media of individual and collective memory. In Stripes and Stories!,
the two artists engage with the motif of stripes as a design element that
embodies personal experiences and relationships. Friends since their student
days at the Academy of Fine Arts in Vienna, they share a deep interest in
textiles but follow independent artistic paths, each with a distinct focus.
Janine Maria Schneider (born in Dornbirn, Austria; based in Vienna, Austria)
creates performative, photographic, and audiovisual works that explore the
dynamic between body, space, and architecture. During her stay in Stockholm,
she focused on the former women’s prison on Långholmen Island—known as
the Spinnhus—where inmates were subjected to “rehabilitation” through
spinning yarn and other needlework up until the 19th century.
At the center of her work is a performance involving a monumental circle skirt,
created in collaboration with her mother, a former seamstress, in Austria.
Carried across the island by a group of performers, the skirt invokes the
architectural concept of the panopticon: a structure of power in which visibility
is unevenly distributed and surveillance becomes possible without being seen
oneself. The skirt—eight meters in diameter and weighing 20
kilograms—cannot be moved by one person alone; it must be carried
collectively. Visibility, control, and shared physicality are interwoven in this
poetic performance. The site-specific work is captured in photographs and a
video piece on view in the exhibition.

www.janinemariaschneider.com / instagram: @janine.maria.schneider

Nadine Lemke (born in Schwedt/Oder, Germany; based in Vienna, Austria)
works with crochet installations, drawing, and photography. In Stockholm, she
drew inspiration from the exhibition A Philosophy of Home at Liljevalchs
Konsthall, which explored Josef Frank’s designs for domestic spaces. Building
on these impulses, she has created a three-part installation that connects
textile history, personal memory, and formal design strategies. Her work asks
what new narratives can emerge from existing materials through patterns,
originality, and repetition.
Flowers, stitches, ornaments: A large-scale linen print brings together
crocheted forms, botanical motifs, and patterns from Josef Frank’s repertoire.
The print is fragmented and applied directly to the wall—a nod to Frank’s
method of using textiles to shape space. Alongside this is a new crochet piece
made from uniform, hand-dyed triangles. Inspired by pattern analyses of
Frank’s designs, Lemke uses these geometric units as building blocks to
translate ornamental structures into textile form. The third component consists
of found and purchased crocheted blankets—cut into strips, partially dyed, and
reassembled into a new structure. Unlike Josef Frank’s well-known textiles,
these pieces are the anonymous work of women whose stories remain untold,
prompting reflection on appreciation, visibility, and the threads through which
stories live on.
www.nadinelemke.net / Instagram: @nadin_lemke

Text: Lisa Arnold

2025, Utställning

Anna Hillbom

”Ödet sätter små vikter på slutet, för att skynda på oss / Fate put small weights at the end, to speed us up”

Anna Hillbom 

VÄLKOMNA PÅ
Vernissage
Fredag den 30/5 kl. 17.00 – 20.00

Utställningen pågår t.o.m. 15/6 

OBS! stängt den 5 och 12 juni,
välkommen 6-8 juni och 13-15 juni kl 12 – 17

I taktila och poetiska medel vill Anna Hillbom skapa en länk mellan det arkaiska och det hudnära. Genom att upprepa ursprungliga former, finns en önskan att locka fram skörhet och tyngd, på gränsen mellan det sårbara och det magnifika. I trä, lera och vax strävar hon efter att ta fram materialets inneboende kvalitet och en möjlig mystik, i objekt som inte syftar till ett specifikt original men något kusligt bekant. Element ur konst- och arkitekturhistorien såväl som vardagliga former kanaliseras i en lyhörd process där materialet ofta bestämmer utgången. 

Anna Hillbom (Gällivare 1983) har studerat vid Gerrit Rietveld Acedemie Amsterdam samt Umeå Konsthögskola. Hon har ställt ut sina skulpturer och ljudverk runtom i Europa och Skandinavien, bland annat på Punt WG Amsterdam, Lewisham Arthouse London, Galleri CC Malmö, Molekyl Gallery Malmö, Schimmel Art Center Dresden, Italienska Palatset Växjö, Umeå Konsthall, Norrbyskärs Konsthall, C4 Projects Copenhagen, Härke Konstcentrum och Turun Taidehalli/Åbo Konsthall.
Anna bor och arbetar i Malmö. 

By tactile and poetic means, Anna Hillbom aim to generate a link between the archaic and something close to the skin. By repeating elementary shapes there is a wish to indicate fragility and magnitude, at times blur the line between the vulnerable and the magnificent. In clay, wax and wood she strives to bring out the intrinsic quality of the material as well as a possible mystic, in objects that doesn’t appeal to a designated original but something vaguely familiar. Archaic gestures, historical elements from art and architecture, as well as everyday objects are canalized in a responsive process where the material often determines the outcome. 


Anna Hillbom (Gällivare, Sweden 1983) has studied at Gerrit Rietveld Academie Amsterdam and Umeå Konsthögskola. She has in recent years exhibited her sculptures and sound work around Europe and Scandinavia, in venues like Punt WG Amsterdam, Lewisham Arthouse London, Galleri CC Malmö, Molekyl Gallery Malmö, Schimmel Art Center Dresden, Italienska Palatset Växjö, Umeå Konsthall, Norrbyskärs Konsthall, C4 Projects Copenhagen, Härke Konstcentrum and Turun Taidehalli/Åbo Konsthall.
Anna lives and works in Malmö. 

galleri