Etikettarkiv: Helena Pehrsson

Helena Pehrsson

TILLFÄLLIGA RUM

Helena Pehrsson

ID:I Galleri

8 februari – 3 mars

Vernissage fredag 8 februari kl 17-20

Öppet tors-fre 12-18 lör-sön 12-16

När Helena tittar på ett nybyggt bostadsområde står hon vänd åt ett annat håll än de flesta. Intresset dras mot fladdrande presenningar som bristfälligt döljer halva väggar och förfabricerade byggelement som bara delvis monterats. Plötsligt strålar solen in genom ett fönsterhål eller en glipa som snart ska fyllas igen. Det glimmar till i den råa betongen och ett tillfälligt rum synliggörs.

I sitt måleri har Helena under många år konsekvent arbetat med samma tema: rum. Trånga rum, delar av rum, rum som bara består av en dörröppning som det väller så mycket ljus ur att det förvandlats till en kompakt gul yta. Några gånger rum med så genomskinliga väggar att de lyfts upp och hamnat mellan ett par klippblock eller mitt i en skog av björkstammar. Rum på rad som flödar av färg och ljus som intensifieras tills rummen nästan försvinner. Ensamma rum med väggar så mättade av mörker att de omedelbart sväljer ljuset från en liten fönsteröppning. Salar som plötsligt färgsätts och fylls av ljus.

Gemensamt är att rummen är avskalade, antingen för att de inte är färdigbyggda eller för att de är förfallna. Rummen är tomma, aldrig mysiga. Detta konsekventa utforskande av huskroppar kan vid det här laget närmast betraktas som en slags obduktion. Men delarna är inte döda, utan har snarare börjat skapa en egen arkitektonisk natur.

Även i denna utställning är det rum, tätare än någon gång tidigare. Sprödare, mer genomskinliga men utan skörhet. Formatet är litet men många gånger har målningarna en monumental prägel. Den del av ett rum vi får se kan ibland lika gärna utgöra en trång passage i ett hyreshus som en del av en katedral.

I det förfallna och i det ofärdiga uppstår vinklar och öppningar som aldrig varit menade att finnas. Ett rum i förfall eller under uppbyggnad är ett rum i kaos, men också ett rum med en egen mening. Det är tillfälliga rum, säger Helena, där jag försöker hitta linjer, ordning och struktur, åtminstone för stunden. Precis som i mina tankar.

Delar av utställningen har tidigare visats på galleri DAS ESSZIMMER i Bonn sommaren 2018.

Christoffer Dahl, curator och publicist

KOMMANDE 2019

 

  • 14/12-4/1 Joel Hurlburt/ Timo Menke
  • 11. 1-3.2 Tobias Sjödin/Magnus Engstedt
  • 8.2-3.3 Helena Pehrsson
  • 8-31.3 Mona Pettersson
  • 5.4-5.5 Hillside project
  • 10.5-2.6 Johanna Schartau/Ulrika Pihlström

 

THE FOREST  THAT UNITES

THE FOREST  THAT UNITES

IDI/AMV

Center For Art And Culture in Chicoutimi, Quebec

30/11-13/1

The forest is a dominant part of Sweden just as in Canada, with large uninhabited areas of forest stretching over much of the country.

Chiqoutimi lies, like Stockholm, in the taiga boreal forest zone, which stretches along the entire northern polar circle from Japan and East Russia, across Scandinavia and Scotland to Canada’s west coast. Fir trees dominate the forest, which is relatively species-poor.

It is not hard to see that this has affected the development of both countries and the paths we have both taken during history. The industrialisation of both of our countries was reliant, for example, upon  exploitation of the forest  and the colonial oppression of indigenous peoples.

In the forest exists both the mythical and the political, the dangerous but beautiful, the ecological and the economic. Embedded in the forest is also the contrast to the city which becomes clearer, the more the gap between city and the rural widens, between what is perceived as the center and what is seen as periphery.

Even how the countries are perceived politically are, in any case, on the surface, similar. They are both seen as liberal, stable and hospitable with well-developed welfare and strong faith in equality and social justice. Beneath the surface, however, there are conflicts with indigenous peoples concerning land and historical oppression, and a long underground smouldering, but increasingly open, flaming racism.

Helena Pehrsson,

Helena Pehrsson

 

målningar

”Det synliga, det gömda och det glömda”

 

Vernissage 1 april kl. 17-20

 

Sedan förra utställningen på ID:I galleri har jag arbetat vidare på samma tema. Fortsatt att utforska och använda en stark, underliggande struktur som tillåter en friare penselföring och färgpåläggning.

Låtit ljus, färg och valör vara viktiga och satt en gräns i att inte överarbeta målningarna för att behålla ett direkt intryck.

Mina motiv har en lång period, huvudsakligen, hållit sig till inomhus i gamla, tomma byggnader och rum. Nu har jag också flyttat ut i naturen och experimenterar med ljus, rum och djup även där.

 

Utställningen pågår 1.4–24.4

Öppettider tors-fre 12-18 lör-sön 12-16

 

helena.pehrsson@comhem.se

mobil 070 791 85 39

 

Helena Pehrsson

ID:I Galleri presenterar

HELENA PEHRSSON

MÅLERI

15.11 – 1.12 2013

Vernissage fredag 15 november 17 – 20

Utställningen pågår t.o.m. 1 december

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!

Bakgrunden till utställningens bilder kommer av mitt intresse för övergivna och nya byggnader och rum. Och att jag vill göra allt på mitt sätt.

Halvfärdiga byggen där ytterväggarna ännu inte kommit upp, där man ser alla rum och själva konstruktionen av byggnaden. Själva byggnadsställningarna. Det är spännande och fantasieggande. Och det är så vackert.
Det är skönt att se själva grunden under all inredning och allt (o-)personligt som kommer att täppa till så småningom. Innan allt är klart så finns fortfarande möjligheter och öppenhet.

Jag har svårt för sådant som är färdigt och perfekt. Där är det liksom statiskt, stopp och dött, och det blir kvävande i det. Det är ofta problematiskt att riva och göra om, att ändra. Det är svårt att förstöra något som är fint.

Man slänger inte maten förrän den är möglig.

Gamla byggnader som på ett eller annat sätt är övergivna. Från torp till fabriker. Det är fantastiskt att gå i dem och förstå att det varit verksamt någon gång. Jag kan se och känna rummens litenhet och salarnas storhet. Då kan jag både bli rädd och känna nostalgi. Det finns mer atmosfär här än i det nya.

Gemensamt är att det finns en arkitektur, en konstruktion med rumsbildning av ljus och väggar och tak. I tomma rum ser jag möjligheter och hemligheter.
Jag tycker om att göra räta linjer i ett virrvarr. Att ha en underliggande struktur som tillåter en viss oordning. Eller tvärtom strukturera upp oordningen.

I målningarna vill jag få med det här. Både strikt geometriskt och med karaktär och atmosfär. Valet av just dessa beror bara på vad jag sist tänkt och skissat på. De här rummen har jag aldrig sett i verkligheten utan de är ett resultat av intryck och inspiration. Byggnadsmässigt och av ljuskontraster.

Helena Pehrsson 2013

Pressbilder