Alla inlägg av Annelie

Kropp och språk i konsten

ID:I Galleri presenterar

KROPP OCH SPRÅK i KONSTEN

ARTON KONSTNÄRER

17.5–2.6 2013

Vernissage fredag 17 maj 17–20

Utställningen pågår t.o.m. 2 juni

Öppet ons–fre 12–18
lör–sön 12–16


Huvud med korsstygn ©Anna Lindkvist Adolfsson 2013

KROPP & SPRÅK

ARTON KONSTNÄRER STÄLLER UT PÅ ID:I-GALLERIET I STOCKHOLM

Konstfack i Stockholm arrangerar årligen olika fortbildningskurser för etablerade, yrkesverksamma konstnärer, formgivare och andra inom konst- och designsektorn. Under läsåret 2012-2013 har en av dessa kurser varit “Kropp och språk i konsten” under professor Tom Sandqvist på institutionen för Konst. Arton deltagare redovisar nu på ID:I-galleriet för hur de har tolkat kursens gestaltningsuppgift.
De deltagande konstnärerna har arbetat med kritiska reflektioner kring både identitets- och bildbegreppet. Vidare har de reflekterat över den antika kroppsuppfattningen i förhållande till framväxten av t.ex. alfabetet och den ”realistiska” avbildningen av människokroppen. Avslutningsvis diskuterades den postmoderna språksynen ur ett huvudsakligen psykoanalytisk perspektiv i relation till kroppsuppfattningen i konsten. Verken som visas är i olika tekniker och med varierade uttryck och tolkningar.

———————————————-
Medverkande konstnärer:
Ana Maria Almada de Alvarez
Anna Lindqvist Adolfsson
Annika Thörn Legzdins
Annika Ottander
Betty Anne Mörelius
Carin Bergman
Ebba Jordelius
Galina Davydtchenko
Ida Kriisa
Iryna Hauska
Katrina Loelv
Lena Karmi
Linda Ljunggren
Maja Gunn
Marius Wahl Gran
Peter Ojstersek
Stina-M. Velten Edfeldt
Ulf Wagner

Tobias Sjödin

ID:I Galleri presenterar

TOBIAS SJÖDIN

TYPER OCH FÖREKOMSTER

26.4–12.5 2013

Vernissage fredag 26 april 17–20

Utställningen pågår t.o.m. 12 maj

Öppet ons–fre 12–18
lör–sön 12–16

Samtal mellan konstnär Tobias Sjödin och arkitekt Malin Zimm:
Söndag 5.5 kl 17.00

Moderator: Anne Klontz, curator ID:I galleri

©Tobias Sjödin 2013

I det tidiga 1970-talet var jag med i ett forskningsprojekt av institutionen för psykologi vid Göteborgs universitet. Psykologerna gjorde hembesök och samlade information om barns uppfattning av omvärlden. Uppdraget var att jag på ett vanligt A4 papper skulle rita upp min värld, var den började och slutade, med centrum och periferi. Jag började skissa under överinseende av psykologerna på besök men blev efter en stund allt mer tveksam. Slutligen kom den svindlande insikten om att min värld egentligen bara var en kort stump av gatan vi bodde på, resten var vit yta. Något utrymme för fantasi fanns inte. Jag svalde min besvikelse, gled ned från stolen, in under matsalsbordet till en stor matta, där jag övergick till det krävande men lustfyllda arbetet att med blicken och fingret utforska mattans mönster. Den njutningsfyllda oöverblickbarheten i en jättelik värld. Psykologerna packade sina papper och pennor och gick.

Typer och Förekomster (2010-1013) är ett teckningsprojekt som undersöker avstånd och överblickbarhet. I arbetet med teckningarna har det korta avståndet mellan öga, hand och yta åter givit mig en upplevelse av oöverblickbarhet. Och frågan; var är jag?

————————————————–

Tobias Sjödin är född i Göteborg 1966 och är utbildad på Fotohögskolan vid Göteborgs Universitet och Konstfack. Efter att ha varit verksam i den konstnärsdrivna plattformen Soc.Stockholm och flera års språkstudier ställer han nu ut på galleri ID:I för första gången.

www.tobiassjodin.com/blog/

————————————————–

Om Typer och förekomster.
Av Malin Zimm, arkitekt

Pennan flyttar runt periferin över arket. För varje enhet, en ny intill.  För varje intilliggande, ytterligare en. Bilden har ett eget muskelminne, frihandsteckningens framhärdande, rörelsen mot arkets fibrer som styrkeprov – you can do it, drop and give me twenty! Cellvägg vid cellvägg; världen växer som en hud utan vetskap om vilket väsen det ska omsluta. Där tomheten flyter in silas bitarna till näs och stränder, och igenkänningens vågor når grunt vatten. Lite längre upp längs kusten, en stadsplan i en petriskål. Terrängen förtätas till ett urskiljbart rutnät av metabolism. Ett par kvarter av rationell uppbyggnad, tills upprepningen erövrar sin egen meningslöshet igen, för att åter sammanflyta till något som ögat tycker sig behärska av erfarenhet. Bildserien skapar sin egen ämnesomsättning där intryck tas upp och bryts ner på cellnivå – en process som omvandlar kampen mellan minsta enhet och minsta betydelsebärande enhet till energi.

En språkvärld som man ännu inte behärskar kommer snart att ge sig till känna genom fenomenet typer och förekomster. Ett språk består av typer, vilka ger det en igenkännbar struktur. En mening når fram som en rad förekomster av språkliga typer, som behandlas i det mentala lexikon som man byggt upp ända sedan det första språket tog sig in i kroppen via yttranden från omvärlden. Det är inte konstigare än att man, trots att man aldrig tidigare mött en viss hundras, utan vidare ansträngning förmår kategorisera djuret som hund. Typer återkommer i förekomster av olika frekvens, och bidrar till att skapa allt tätare kopplingar mellan språket och den verklighet det söker beskriva. Hjärnan är anpassad för att söka upp och bearbeta typer och förekomster. När vi upplever mening och samband sägs områden av nervceller svänga i samma takt. Rytmen av begriplighet är oemotståndlig för medvetandet, som jagar vidare efter fler mönsterkickar, sniffar upp symmetrier, ornament, rapporter, hypnotiska rutnät, räta led, jämna mellanrum, utelämnat åt igenkännandets och förutsägbarhetens förförelsekonster. Mer av samma, fler av liknande, no alarms and no surprises, säger åt oss att slappna av – det bara fortsätter. De mest tillfredsställande mönstren är dock sofistikerade nog att blanda in en sälta av irregularitet, oenighet, dissonans, en gäckande minsta gemensamma nämnare.

Jag låtsas att jag kan låta bli att se kartan, den ger mig ändå inte någon makt. Allt vi har är utsnitt ur samma terräng, och ett lika meningsfullt som meningslöst sökande efter sammanhang. Det är förlikning som är den stora uppgiften, försoning mellan det kända och det okända, mellan den som kontrollerar pennan och den periferi som tecknen förjagar. Det pågår medling mellan erövrade områden och de territorier som befolkas av merveils, monster på kartan, i utkanten av det hav vi kanske ser, omgivande de öar som vi är nästan helt säkra på finns där.

Åsa Andersson-Broms

ID:I Galleri presenterar

ÅSA ANDERSSON BROMS

KUDZU

5.4–21.4 2013

Vernissage fredag 5 april 17–20

Öppet ons–fre 12–18
lör–sön 12–16

Kudzu
©Åsa Andersson Broms 2013

Kudzu är namnet på en växt som sprider sig invasionsartat över sydöstra USA och som här fått ge namnet till en utställning som Åsa Andersson Broms i samarbete med formgivaren Pontus Björlin visar på galleri ID:I.
Det fotografiska material som Åsa Andersson Broms arbetat med under en längre tid kan lättas beskrivas som en slags dokumentation av osynliga platser. Platser som är valda därför att de på olika sätt uttrycker mänsklig dominans eller lydnad och där den ekologiska eller kulturella ordningen har suddats ut. Iscensättningar av djurs vilda natur, urskog som förvandlas till palmoljeodling eller upplevelser som exploaterats är några av scenerna som ingår bildsviten. Ibland är bilderna hårda och fångar realiteter, ibland transcendenta och ogripbara.

Det fotografiska materialet har efter urval landat hos den grafiska formgivaren Pontus Björlin. Han har i sin tur fått fria händer att i ännu ett steg komplicera lagren av information. Bildserien visas i utställningen som ett 20 tal unika affischer i storleken 70×100 cm.

Bildserien Kudzu kan ses som en serie tillrättalagda verkligheter eller kulisser. I sammanhanget vittnar de alla om systemfel, ett slags ”error” i balansen mellan gott och ont. Något som förblir osynligt i sin verklighet.
Lika smygande som Kudzu plantan breder ut sig, lika omärkbart tillåter vi världen att förändras.

Kudzu (Pueraria lobata)
Kudzu är namnet på en kinesiska planta (slingerväxt) som sprider sig som en löpeld över USA. Jag sitter på tåget mellan New York och New Orleans. Det har bara gått två veckor på vår nästan sex månader långa resa som ska ta mig och min familj genom världen. Jag har tagit med mig kameran men jag vet ännu inte vad jag ska använda den till. Det visar sig först långt senare, när jag minns tågresan mot New Orleans. Utsikten från tågfönstret förbryllade mig. En massiv grönska bredde ut sig okontrollerat över träd och hus och tycktes långsamt äta upp stora delar av den Amerikanska södern. Jag får veta att plantan en gång togs dit från Kina för att stoppa erosioner. Nu kan istället plantans expansion ses som en metafor för det vi kallar global ekonomisk tillväxt.
Resan forstätter. Kameran används som ett slags sikte som distanserar mig från de platser jag möter. Distansen blir till slut ett verktyg som hjälper mig. Jag väljer mer och mer medvetet platser eller situationer som uttrycker en dominans av mänsklig närvaro och som försätter den ”naturliga” ordningen ur spel. Det är först när det dokumentära materialet når mitt arkiv som förvandlingen sker. De dokumenterade platserna förvandlas till bilder av kulisser. Och genom att bilderna adderas ytterligare lager av information tvingas bilden in i en ny tolkning samtidigt som den förvandlas till ett eget subjekt. För att förstärka att verket inte är ett fotografiskt verk, i dokumentär bemärkelsen, väljer jag att släppa kontrollen över bildens slutliga uttryck. Pontus Björlin som är grafisk formgivare tar över slutsteget och lägger sitt eget avtryck på berättelsen.
Grafisk form hanterar ofta olika typer av metadata – information om något, till exempel en utställningskatalog, eller metadata i mer direkt betydelse -information om information, till exempel i ett innehålls hierarkiska indelning.  Maneriska grafiska designgrepp går in och dominerar det som formen vanligtvis har till uppgift att berätta om. Metadata, i detta fall bildernas mått, blir huvudbudskapet. Formen tar över budskapet, det (oväsentliga) innehållet dominerar bilderna på samma sätt som miljöer och människor domineras i det tillstånd bilderna beskriver. ”

Kudzu är en växt som importerades till Amerika 1876 för att kontrollera erosionen i trakterna kring Pennsylvania och har idag spridigt sig över mer än 61 000 hektar. Kudzu dödar eller skadar andra växter genom att kväva dem under ett täcke av löv. Dess förmåga att växa snabbt överleva i områden där tillgången på kväve är lågt får den att snabbt konkurrera ut andra växter.

http://temporaryart.org/asa/

Birgitta Silfverhielm

ID:I Galleri presenterar

Birgitta Silfverhielm

The Powers

22.2 – 10.3 2013

Vernissage fredag 22 februari 17 – 20

Artist talk söndag 3 mars 16.00

Öppet ons–fre 12–18
lör–sön 12–16


© Birgitta Silfverhielm 2013/BUS

Throughout art history, the sea has been a source of fascination and inspiration. The simultaneity of its tranquil atmosphere and violent unpredictability seduced painters such as Joseph M. W. Turner and Théodore Géricault whose famous painting ”The Raft of the Medusa” depicted the survivors of a tragic shipwreck. The relationship between man and nature characterizes the basis for the exhibition ”The Powers” by Birgitta Silfverhielm who utilizes the gallery space of ID:I to present a compilation of works which draw upon events, places and her personal experiences with the sea.

Silfverhielm creates a platform for exploration where past and present are examined through the notion of shipwrecks. In the main room of the gallery, Silfverhielm draws three large murals of recent shipping accidents that occurred in Spain, New Zealand and Antarctica. The outcome of these events has had a direct impact on human life, the economy and nature and at the same time they imbue a psychological aspect about an uncontrollable power greater than human ability. As Silfverhielm describes, ”the sinking ships create an image of our civilization breaking down from the forces of nature.”

In parallel to the murals, Silfverhielm’s interest in nature and the sea emerge through displays comprised of drawings, photographs and sculptures that have been retranslated from their original state into another meaning and form. She is inspired by the contours of mountains or the lines on a map and feels she is ”in a world of surfaces, with an opportunity to go beyond them.”

Anne Klontz, curator ID:I

Linda Karlsson

ID:I Galleri presenterar

Linda Karlsson

1.2 – 17.2 2013

Vernissage fredag 1 februari 17 – 20

Öppet ons–fre 12–18
lör–sön 12–16


© Linda Karlsson 2013

. B I R D . A N D . F U R . I N . S P A C E .

det håriga skeppet andas.
samtidigt som fågeln häckar och gyttjan gråter.
varelserna blickar letandes.
någon undrar.
det oändliga skakar.
ännu kan man se sig själv, men dimman tätnar.
det är något.
något.

the hairy ship breathes.
while the bird nests and the mud is crying.
creatures glance searching.
someone wonders.
the infinite shakes.
still one can see oneself, but the fog thickens.
it’s something.
something.

www.lindakarlsson.se