Timo Menke, Joel Hurlburt

Dark Optics and Thick Film

Welcome to a joint show by Joel Hurlburt and Timo Menke

14 December – 4 January

Vernissage 14 December 17-20 Finissage 4 January 17-20

Opening hours

Thursday-Sunday: 13-17
OBS: 20 – 23 December and other dates by appointment

The real world begins, in the modern age… with the invention of an Archimedean point outside the world… by which the natural world is definitively alienated… We may say, then, that the real world begins, paradoxically, to disappear at the very same time as it begins to exist.

– Jean Baudrillard, Why Hasn’t Everything Already Disappeared?, Seagull Books, 2009

With darkness so came thickness, or was it the other way round? Inside, outside, within, beyond, infolded and looped, navigation is becoming more important than ever, at the same time it is harder than ever to find one’s position, let alone one’s direction. The historical transformation of cinema into current “social media” flows is connected to a post-cinematic affect with an endless drive for the end, for images of the end, or perhaps for a last image. Can we imagine ourselves beyond the end? Could we be digitally reanimated from the other side of that end? Can we think beyond that dystopian limit? After Earth has turned flat again, with new hard borders to fall off from, screens are instead getting thicker and deeper. Slowed-down moved images rather than moving images, captured in combined 3D and 2D, are set to generate a new thickness – a thick film that is beginning with the end, turning itself inside out, suggesting positions of powerlessness, indifference and sameness, entering a state of being awake and asleep, living and dead, standing and hanging simultaneously. The thick film subjects are in flux somewhere around a dark island. Beyond the scope of vision, which is made up of a theoretically gelatinous island, lays all that is not sight. The standard camera lens, and the resulting flat image offer an acceptable view of that which appears before it; a conical representation of the island; fixed in position, the lens now has a coordinate in a global, even interstellar, matrix. Volumetric Video, the term used for the techniques applied in the production of this exhibition, offers the chance for a second lens to enter and navigate the scene. What is reviled is a vision strafed with blind spots and occlusions, one in which the viewer is lift to navigate a non-space of thick inky black. Outside the island there is only a dark optics with no point of reference, where the lost subject becomes the only objective landmark. A non-space is not a void, not the absence of space; a non-space suggests its own space, and what is outside, or trapped inside, that space. Parallel to any reflection of volume of a scanned surface, to which the system can apply color and texture, is a reflection of occlusion, of absence. Such indecorous rays render to us as darkness, and we have no other means to display such information from outside the visual, they are of a darker optic than we cannot perceive, still, they are there.

——
Timo Menke lives and works in Sweden since 1988. He holds an MFA from Konstfack, Stockholm, where he also taught as a senior lecturer from 2004 to 2014. He is engaged at Filmform, dealing with archiving and distribution of film and video art. His practice is research-based with a strong focus on the relationship between the viewer and the viewed, subject and object, recorder and projector, lens and screen. His work examines how cultural identities, social relations and biopolitical issues are charged with concepts of desire, power and history.

Joel Hurlburt lives and works in Sweden since 2003. He holds a BFA in 3D Fine Arts from Massachusetts College of Art, in Boston, and received a Master of Fine Arts from Konstfack, in Stockholm. Since 2014, his practice-based research has focused on materials and methods for sculptural processes, the link between the physical analogue and the digital manifestation, and developing the study of what he calls diffuse objects. His meandering working references include, but are not limited to, phenomenology, perception, physiology, industrial engineering, literature, linguistics and philosophical games.

 

Snežana Vučetić Bohm

Goods in the hold of the ship 

Snežana Vučetić Bohm

ID:I Galleri

16 november – 9 december 2018

Titeln på Snežana Vučetić Bohms utställning på ID:I refererar till det engelska ordet rummage, som i sin ursprungliga översättning kan betyda gräva, söka, leta eller göra rum för. En metafor för förflyttning, resande, tillhörighet, emigration och identitet – begrepp som alla har relevans i förståelsen av de arbeten som Vučetić Bohm presenterar och där hon fortsätter sitt utforskande av minnet och identiteten. Vučetić Bohm, med ett ursprung i forna Jugoslavien, sammanfogar fragment av självbiografiska element, mänsklighetens historia och sagan. Hon provar och ställer sig frågan, var kommer jag ifrån? Vad finns i de dolda rum som minnet inte kommer åt?

I utställningens centrum finns konstnärens far som i perioder kunde ge sig av, för att efter en tid återvända – ofta med en försonande souvenir i bagaget. Se souvenir – att minnas. Artefakter för minnet. Resandet. Dokumentationen från familjens turbulenta flygresa och faderns triumf över skadan hans hårda huvud åsamkade takpanelen, då passagerarna okontrollerat for runt i flygplanskabinen. Reproduktionen av minnesbilderna. Förskjutningen. Frisen som heroisk berättelse. Pergamonfrisen som trofé, återuppförd i Berlin.

Apollon – ljusets och konsternas gud, som påtalade människans maktlöshet inför sitt öde. De antika skrifterna och Herakleitos ord från 2500 år tillbaka: ”The sun is the width of a human foot”. Ljuset. Fadern: gudalik, äventyrlig, kosmisk och upplöst, sida vid sida med farfaderns autentiska lilla resekudde, som alltid medfördes på tågresan. Modern. De bearbetade fotona av familjens män som reser sig – fångade i ett snapshot, frilagda i sin rörelse. På väg. Den återkommande bilresan till Montenegro. Platsen. Faderns iver att komma fram. Taket på huset – målet för resan. Huset som förenade familjen, på gatan med namnet Broderskap Jämlikhet. Att gå in och vara del av en gemenskap, för att sedan separera, lämna och gå vidare till en annan. Smärtan i att släppa taget. Exit/Enter.

Vučetić Bohm bjuder med sina minnesfragment in till en sammankomst med sitt förflutna. Ett collage och ett intuitivt sökande i uttrycken, där gränsen mellan minne, verklighet och fiktion flyter. Vad är rekonstruktion och vad är längtan efter en helhet?

Pia Kristoffersson

_______________

Snežana Vučetić Bohm, född 1963 i Belgrad, forna Jugoslavien. Utbildad vid Nordens Fotoskola och Akademin för Fotografi/Konstfack i Stockholm. Bor och arbetar i Stockholm. Hon har ställt ut i Sverige och internationellt, senast på Centrum för Fotografi, där hennes installation Nightwood visades. Hon arbetar också med offentliga konstuppdrag.

 

Linda Karlsson

Linda Karlsson

19 Oktober-11 November

Vernissage 19 Oktober 16-20

Öppettider

Tor-Fre 12-18

Lör-Sön 12-16

Obs! stängt fre – sön, 2 – 4 nov,

öppet istället tis – tor, 30 okt – 1 nov 12 – 18

Merged Power

Att vara en samlare.
Att spara.
Att behöva rensa.
Det stannar alltid kvar fragment från svunna tider,
små favoriter såna som man aldrig krossar.
Tillslut sväller det över och förändringen behövs.
Jag låter mina favoriter slås ihop med varandra.
Delar från tjugo års skapande sammanfogas och bildar nya krigare i min armé. Jag leker mig fram till rätt uttryck, rätt kraft.
Tillsammans med naivisten och slumpen skapar jag nya kraftfulla objekt.
Som ledare för The Rainbow Rescue Team kämpar jag för alla.
Mina skulpturer befolkar världen och jag ger dem all den kraft de behöver för att nå in i folks hjärtan och hjälpa behövande. Regnbågen är återkommande och ett viktigt element i mitt skapande, den står för allas lika värde och ger mig styrka. Tillsammans sprider vi ut oss och erövrar världen!

Annelie Wallin

SKIKT

Annelie Wallin

ID:I galleri

21 september – 14 oktober

Vernissage fredag 21 september kl 17-20

I Physarum Polycephalum – populärt kallad Slime mould – tar Annelie Wallins utställning på ID:I sin utgångspunkt. En ljusskygg organism utan hjärna och centralt nervsystem, som vandrar över ytor för att leta efter mat. Organismen vandrar så länge som det finns fukt och mat. Utsätts den för torka drar den ihop sig till klumpar för att förbereda sig för nästa stadie som är fruktsättning och blomning. Slime mould har väckt den biologiska forskningens nyfikenhet för sin förmåga att lagra erfarenheten av hur den tidigare rört sig och till synes medvetna vägval. Ett rumsligt minne som använts i mänsklig infrastrukturell tjänst för att utröna de mest effektiva vägarna mellan olika platser, så som det komplexa nätverket i Tokyos tunnelbanesystem. I utställningens fotografier blir organismen ett lager mellan konstnären och omvärlden. Ett mikrobiologiskt filter genom vilket tillvaron silas.

Annelie Wallin har länge intresserat sig för samspelet mellan biologi, teknik och människa och omsatt detta i en konstnärlig process. I tidigare projekt, som kretsat kring odling, undersökte Wallin mykorrhizansamspelet mellan underjordiska svamptrådar och växternas rötter – och vad vi kan utvinna ur detta samspel. På samma sätt som biologins processer utgör en bas i Wallins arbeten, så finns även relationen till en digital dito närvarande. Konstnären undersöker hur information tolkas och misstolkas, och hur även en digitalt raffinerad framställningsmetod begår till synes organiska misstag i sin tolkning. Det slutgiltiga konstverket blir självgenererande och ett resultat av olika intelligensers översättningar.

Utställningens fristående skulpturer har sitt ursprung i en form som 3Dskannats och översatts till en maskinkod, på vars grunder formen skiktats i lager som konstnären sågat ut i masonit. Lager för lager har Wallin sammanfogat delarna till en helhet och en skulptur som påtagligt avviker från originalets form. En mutation? En glitch?

Pia Kristoffersson

Senast vi såg Annelie Wallin var i Konsthall Mellbyskogen, Linköping, där själva skogen var gallerirummet. Wallin deltog med verket ”Net”, ett 3×4 meter stort handgjort rosa nät – som likt en hängmatta spändes upp mellan ett antal träd. Publiken inbjöds att lägga sig i det och ”koppla upp sig” mot träden. En föreläsning om mykorrhiza; svampar och träds underjordiska nätverk hölls av konstnären. http://anneliewallin.se/Skogsliv.html

Under det senaste året har Annelie Wallin medverkat i ett flertal utställningar i Europa och i Kanada. Som aktiv medlem i ID:I galleri´s satsning på nätverkande med andra konstnärsdrivna gallerier har ett flertal gallerier och konstnärdrivna projekt visats på ID:I galleri.

Föreläsning och workshop.

Hur smart är en slemsvamp? Se om den kan hitta ut ur labyrinten? Deltagarna får en petridisk med en slemsvamp att odla hemma.

Datum lö 29/9kl 15-16:30 och to 4/10 18-19:30

Anmäl dig på mailadressen: info@anneliewallin.se

Kostnad: 150:- , swisha till 0767-91 38 88 eller girera till PG: 30 35 28-4

Anmälan är bindande.

Utställningen pågår 21 sep – 14 okt 2018

www.anneliewallin.se

www.delatradgard.org

https://huvudstasunflowerfield.wordpress.com/

Sookyoung Huh & Björn Larsson

Armchair Explorers

Sookyoung Huh & Björn Larsson

24/8- 15/9 2018

ID:I Galleri

Tjärhovsgatan 19,

116 28 Stockholm

Vernissage 24/8 6:00-8:00pm

will be served the recreated recipe from modern North Korea

Opening hours

Thursday – Friday 14:30 – 18:00

Sat & Sun 12:00-16:00

 

This artistic project addresses the legacy of Sten Bergman, one of Sweden’s greatest travel writers, explorers and zoologists.

Bergman (1895-1975) was author of several popular zoological and ethnographic studies based on fieldwork in Korea, Papua New Guinea and Kamchatka, in the Russian Far East. His first major publication In Korean Wilds and Villages (1938) was based on two years research in the northern part of Korea undertaken between 1935-1937. Korea was under Japanese colonial rule.

This project begins to explore how both Nature and ‘other’ societies are filtered through cultural lenses.

In Korean Wilds and Villages was a considerable success for Bergman. In was translated into English and published by the Travel Book Club, who had discovered a mass market of arm-chair explorers.

This project is followed by STEN BERGMAN PROJECT (Part I) The Bird Catcher, Gallery Jinsun in Korea 2010 and (Part 2) An Uncommon Past, New Media Centre in China 2012.

Sookyoung Huh & Björn Larsson

Samma kväll är det vernissage på Tegen2, Candyland Studio44 och Hangman alla på kort gångavstånd.

 

galleri

Scroll Up