Isak Sundström

Dokumentation Av Dödsbo Med Pojke

Anna Ridderstad

©Anna Ridderstad

Galleri ID:I presenterar
Anna Ridderstad; 
”UNDER STRÖMMEN”

Utställningen pågår 30 april – 16 maj 2021

Ingen vernissage, men fre 30 april öppet 16 – 18
(om bokning för besök se nedan)

En vandring mot toppen av ett berg. Granit som formats av inlandsisens rörelser, stora stenblock som dragits med över de hällar och fåror som i dag trampas av min lätta vikt. Tallarnas rötter kryper över stenytan, där barren bildat en tunn matta av jord efter tusentals år. Det är lätt att höra kluckandet av vågor mot skären som ännu vilar kala, 40 meter ovanför havsytan. Någon satt där vid tångruskorna, med milsvid utsikt över vattnet. Nu står mina fötter på samma klipphäll.

Där jag nu befinner mig är solen ovanför horisonten i sex timmar. En kort, flack båge från 140° sydväst till 220° sydost, svag och utan värme. Uppgång vid de två mobilmasterna som är placerade på berget framför mig. Nedgång vid Nackamasterna på nästa berg. 21 december 2020, i dag sker vändningen för mörkrets utbredning. Från och med nu förflyttar sig punkten för soluppgången återigen österut.

Orkneyöarna befinner sig på samma breddgrad som Stockholm. Mörkrets och ljusets proportioner sammanfaller, men det blåser och regnar mer här. Om solen syns vid vintersolståndet studsar den första strålen på ovansidan av en sten som är rest på ett gärde bredvid landsvägen i byn Stenness. Efter det når den ingången till Maes Howe, ett rum i en hög, byggt för 5000 år sedan. Varje år möts människor i kammaren för att följa solstrimmans rörelse fram till rummets innersta gravalkov där den stannar upp en stund för att sedan försvinna.

Jag reste till Orkney för att besöka de rituella landskap som skapades av människor som för tusentals år sedan blivit bofasta och fått ett nytt förhållande till världen runtomkring. Jag har alltid varit intresserad av byggande och konstruerande som ett uttryck för vår drift att manifestera oss själva, och det sker på ett intressant sätt under denna period. På platsen drabbades jag av något annat, en svindlande upplevelse av litenhet i ett stort sammanhang av tid och plats. Efter det blev landskapen annorlunda, mitt sätt att röra mig förändrades och det tunna skikt där jag lever mitt liv blev nästan genomskinligt. En ny befintlighet med utsikt mot bergen.

Anna Ridderstad

Anna Ridderstad (född 1976) är verksam som konstnär i Stockholm. Hon arbetar med installationsverk som inbegriper träkonstruktioner, filmprojektioner och material både från naturen och byggvaruhuset. Utgångspunkten är undersökningar av människans drifter och egenheter. Anna Ridderstads verk har visats i en rad sammanhang i och utanför Sverige, senast på utställningen Analogue Funny Weather i Stora Mossen, Stockholm.

 

 

Breogán

BREOGÁN

Utställningen pågår 16 – 25 april 2021

The landscape issue needs a metric of its rhythms”

A hegemonic culture does not question itself, it ends up generating fixed narratives and solid images that are presented as the only valid option. However, a culture that is undermined by it tends to be constantly reviewed and questioned in its own territory, it winds up being more liquid and the fact that it survives is in itself a success. This is what happens in the relationship between Galicia and Spain. This power relationship is reflected both in the lives of its inhabitants and in its landscapes, which are often also its livelihood.  It is tremendously complex to try to extract a descriptive picture of the environment of a Galician village. They are hybrid spaces, with many contrasts, they are the periphery within the periphery.

In this way, the landscape works here as an economic engine of an impoverished region and, at the same time, as a living part of its culture. I believe that within this analysis there is a connection between the local and particular of Galicia and certain global aspects at the level of economy and functioning of natural environments.I am thinking, for example, of how the cyclical acts both in the life dynamics of the landscape and in the professions that are dedicated to it and that end up passing from generation to generation; in the relationship that occurs between a geological, planetary or seasonal time and another shorter and more human one, with a less universal but still historical and cultural sense.

This fascinates me, I am really interested in all the possibilities that the analysis of the mechanisms of representation of these landscapes and their processes opens up. I think many questions arise when contrasting a scientific representation based on fixed data, which we presuppose as something technical and objective, with the idea of the landscape as a kind of sediment that is transmitted and recreated collectively through different generations within the same identity feeling.

I do not seek to reflect a place in an image, I am more concerned with being a kind of connector between two existing ways of approaching that place: one more popular and the other more scientific, to show the contrast between the two and question them. To understand the circular process of the symbolisation of the landscape (and its times). tt arbeta med formen och dess möjliga utveckling är en klassisk sysselsättning för konstnären genom historien. Att använda ready-mades har konstnärer gjort i bara drygt hundra år – den ställer frågan : Vad är konst? Är vad som helst konst?

På grund av Covid-19 kan vi inte låta för många besökare vistas i galleriet samtidigt. Tack för att du visar hänsyn genom att hålla avstånd.

Örjan Wallert

ÖRJAN WALLERT

FORMULERING – Den abstrakta tankens konkreta uttryck”
En installation, kombinationer av målningar och ready-mades.

Utställningen pågår
20 november – 13 december 2020

Att arbeta med formen och dess möjliga utveckling är en klassisk sysselsättning för konstnären genom historien. Att använda ready-mades har konstnärer gjort i bara drygt hundra år – den ställer frågan : Vad är konst? Är vad som helst konst?

Ready–maden har också visat sig förutsätta en konstkontext, där konstnären kan hävda konstvärdet i föremålet. Det förutsätter även att betraktaren godkänner sin övertygelse att detta är konst – att det är en förmedling, oftast en materialisering av den icke verbalt språkliga tanken.

Sedan en rätt lång tid tillbaka är även ready-maden ett bland andra material för konstens formutveckling, och kan oftast accepteras som konst även av de icke initierade. (Det sker alltid lättast i en prestigefull, resursstark konstkontext, med tillgång till formulering och förmedling av kraftfulla filosofiska resonemang.)

Även ready-maden i sig är idag förändrad – en flasktorkare är t.ex. enbart ett ikoniskt konstföremål, eller möjligen en antikvitet i den mån de finns kvar. Det finns naturligtvis ready-mades som fortfarande är lite knepiga. Men inströmningen i konstbegeppet från olika områden fortsätter (från teknik, vetenskap, design, mode m.m.) och gör det alltmer omfångsrikt men samtidigt alltmer svårhanterligt i dess traditionella form med transcendentala anspråk.

Örjan Wallert

 

Cirkeln

Galleri Id:i presenterar CIRKELN

30 oktober – 15 november

Vernissage hela helgen:
fredag 30 oktober kl. 17 – 20
lördag 31 oktober kl. 12 -16
söndag 1 november 12 – 16

Öppet:
tors- fre 12-18
lör-sön 12-16

Medverkande konstnärer:
Anna Selander, Annelie Wallin, Christina Claesson, Helena Pehrsson, Helene Heldt Hortlund, Ingrid Jonsson, Lotta Döbling, Malin Skjöld, Maria Saveland, Unn Hjohlman och Ylva Kullenberg.

Den geometriska definitionen av en cirkel är en form som består av en mängd punkter, belägna på samma avstånd till en mittpunkt. En ursprunglig modell för mänsklig interaktion och förhandling, där ingen position indikerar en överordning. Rundabordssamtalets deltagare har alla samma status, varför det också är en vedertagen diplomatisk samtalsform.

Cirkeln avgränsar, inkluderar och exkluderar. Alla har vi erfarenhet av att befinna oss utanför eller innanför cirkelns synliga eller osynliga gräns. Cirkeln definierar en grupp och betonar en samhörighet mellan dess medlemmar, en intressegemenskap. Sveriges första studiecirkel startade 1902. En metod för folkbildning och lärande i mindre grupp som fortfarande ger resonans. Ett exempel är landets stadigt ökande antal bokcirklar – en social umgängesform med texten och ordet i samvarons centrum.

En bokcirkel är också utgångspunkten för utställningens elva konstnärer. Sedan starten har de givit sig i kast med 35 böcker, där medlemmarnas praktik ger värdefullt bränsle i de animerade samtal som förs kring berättande, text och språk – begrepp med självklar relevans för en bildkonstnär. Bokcirkeln flyttar nu in i gallerirummet med verk delvis sprungna ur idéer som vuxit fram ur sammankomsterna. I utställningens befriande öppna anslag möts konstnärerna i personliga betraktelser kring text och kommunikation, inspiration och påverkan, abstrakta bilder och materiella utsagor.

Cirkeln är öppen. The End.

Pia Kristoffersson

På grund av Covid-19 kan vi inte låta för många besökare vistas i galleriet samtidigt. Tack för att du visar hänsyn genom att hålla avstånd.

galleri

Scroll Up