Kategoriarkiv: Utställning

Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff

Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff

Vernissage
fredag 24 februari kl 17–20

Utställningen pågår 24.2–11.3 2012

Öppet ons–fre 12–18
lör–sön 12–16

Varmt välkomna!

Lucky Guys© Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff 2012

Intervju med Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff

Manlighet ar huvudtemat av dina verk—varifrån hittar ni idéer eller inspiration om detta ämne?

Vi är två män i den rätta ålder som sagt; inte för unga och inte för gamla. Med denna utgångspunkt går vi ut i världen och hittar en massa konstiga situationer, händelser och påståenden som benämns som manliga. Media är också en liten skattkammare.
Sen har vi också en livlig fantasi och kan drömma oss själva till olika fördelaktiga (samhälls) positioner eller få en mardröm och hamna i situationer som inte alls är så roliga.

Ni beskriver manlighet som landskap—vilken symboler har växt fram?

Symboler är lite svåra att behandla i dagens konst men visst uppstår de, men då är det mera av en slump. Vi vill inte symbolisera manligheten i vårt projekt. För vår del handlar det mera om att porträttera en bisarr verklighet eller hedra en vacker situation.

Ni annonserade efter kvinnligt könshår och resultat är skulptur ”Big Man”—Vilken reaktion fick ni på den begäran?

Big Man: Ja, här var idén att vi skulle förvandla oss själva till Alfahannar och idag betyder det väl män med makt, pengar och massa prylar och eftertraktade av kvinnor. Så vi gjorde avgjutningar av oss själva och skulle pryda dem med kvinnligt könshår.

Vi skickade ut en förfrågan och fick runt 8 kuvert med kvinnligt könshår. Reaktionerna var rätt så varierade. Allt från att” jag har just rakat av det” tills att ”min man skull inte tycka att det var okej”. Sen var vissa svar rätt så intima och det blev många svar.
När vi ställde ut denna skulptur i Oslo så fick vi efter utställningen flera brev med hår i för det nästa könshårsprojektet. Problemet är att vi inte har ett nästa könshårsprojekt på gång.

Vernissagen är den 24:e februari och Stilleben ska bli presenterad första gången i Stockholm. Kan ni tala om verken som ska visas?

Ja, det är första gången vi visar denna utställning i Stockholm. Vi har visat den på flera andra ställen i Europa och nu har vi fullbordat den. Det är som en ständig pågående process men nu har de flesta arbeten mognat och kan presenteras för den Stockholmska finsmakaren.
Vi kommer att visa en lång film med titeln ”The passion of the Christs”, två tre minuters slingor med titeln ”Brunsttid och Plastic Posers”, tre foton arbete och skulpturen ”Big man”.

Árni Gudmundsson

Är där här

Kapitel ett – Är där här

Det är i början eller slutet av dagen, men för de sex konstnärerna som är inuti rummet och mellan rummen är det sak samma.

Solens gång märks på skuggorna och med det ljus och mörker som tränger sig på och tar sig in, men det som sker därute ekar bara svagt härinne och sköljs över av det större ekot. Det som här är där och där här. Det rum som är i rummet, det rum som är mellan dessa rum. Där är de, de sex konstnärerna, de står vid varsin väggsida av den hexagon som bildar det rum i rummet som i sin tur innesluter alla möjligheter. På ett sätt är de i det otroligt främmande. På ett annat är de i den självklara närhet som de själva valt.

Så händer något. En av dem tar några steg framåt mot den punkt där väggen viker sig i en vinkel. Hon kikar runt hörnet och ser någon till vilken det finns en precis relation. Hon har bjudit in eller bjudits in av den andre. De har bjudit in eller bjudits in till att vara där, här i rummet, befinna sig vid en av hexagonens sex väggsidor och använda det kikhål in i det mittersta rummet som varje vägg är utrustad med.

Rummet i mitten är ett rum från litteraturen, i den utgåva som de hänvisar varandra till på sida 38 Marguerite Duras Älskaren. Kanske är de alla där, men bara kanske. För mellan inbjudningarna är tre okända för en annan, är tre så otroligt främmande att de inte kan veta förrän de är här om dessa tre existerar, om hexagonen existerar. I rummet på sida 38 på Tjärhovsgatan 19.

Chapter one – Is there here

It is in the beginning or the end of the day. To the six artists inside and in between the rooms it is however just the same.

The sun’s path shows in the shadows and in the intruding light and darkness, but what happens out there is only a weak echo lost in the deeper echo: What is here is there and here there: In the space inside the room, and in between these rooms. There they are, the six artists, each one standing next to one side of the hexagon that creates the space inside the room, that space which in turn encloses all possibilities. In one respect, this makes them incredibly estranged. In another respect, their closeness to each other is obvious and chosen.

Then something happens. One of them takes a step forward towards the section where the wall is folding. She looks around the corner and recognizes someone to whom she has a precise relation: She has invited or been invited by the other. They have invited or been invited to be there, here in the space, to be next to one of the hexagon’s six walls, and use the peephole each wall is equipped with so as to look into the middle room.

The room in the middle derives from Marguerite Duras’ The Lover, in the edition they are referring to on page 38. Maybe all of them are there, but only maybe. In the sequence of invitations, three of the other remain unknown to each of them, so utterly unknown that they cannot know before everyone is there if the other exists, if the hexagon exists. Here in the room on page 38 at Tjärhovsgatan 19.

Is there here

Vernissage 7 February 17.00 – 20.00

Opening speech 18.00

Renissage 14 February 12.00 – 16.00

Christina Monti

ID:I Galleri

presenterar

PÅ ANDRA SIDAN MUREN
Målningar Film Objekt

CHRISTINA MONTI

Konstnärssamtal lördag 25 januari kl 15.00:
Om minnet, identiteten och leken

Varmt välkomna!

Utställningen pågår 10 januari – 2 februari 2014
Öppet torsdag – fredag 12–18
lör–sön 12–16

På andra sidan muren ©Christina Monti 2014

Ögonblicksbild 1 ©Christina Monti 2014

För exakt femtio år sedan kom Berlinmuren och det kalla kriget att gå rakt genom min familj. De senaste åren har konsten för min del allt mer börjat likna ett detektivarbete som ständigt pekar tillbaka till Finsterwalde i dåvarande DDR.
Utställningen visar mina försök att fylla i de luckor som finns från det förflutna.

Christina Monti 2014

www.monti.se

 

Kommande utställning:

7.2 – 2.3 2014
Är där här

Helena Pehrsson

ID:I Galleri presenterar

HELENA PEHRSSON

MÅLERI

15.11 – 1.12 2013

Vernissage fredag 15 november 17 – 20

Utställningen pågår t.o.m. 1 december

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!

Bakgrunden till utställningens bilder kommer av mitt intresse för övergivna och nya byggnader och rum. Och att jag vill göra allt på mitt sätt.

Halvfärdiga byggen där ytterväggarna ännu inte kommit upp, där man ser alla rum och själva konstruktionen av byggnaden. Själva byggnadsställningarna. Det är spännande och fantasieggande. Och det är så vackert.
Det är skönt att se själva grunden under all inredning och allt (o-)personligt som kommer att täppa till så småningom. Innan allt är klart så finns fortfarande möjligheter och öppenhet.

Jag har svårt för sådant som är färdigt och perfekt. Där är det liksom statiskt, stopp och dött, och det blir kvävande i det. Det är ofta problematiskt att riva och göra om, att ändra. Det är svårt att förstöra något som är fint.

Man slänger inte maten förrän den är möglig.

Gamla byggnader som på ett eller annat sätt är övergivna. Från torp till fabriker. Det är fantastiskt att gå i dem och förstå att det varit verksamt någon gång. Jag kan se och känna rummens litenhet och salarnas storhet. Då kan jag både bli rädd och känna nostalgi. Det finns mer atmosfär här än i det nya.

Gemensamt är att det finns en arkitektur, en konstruktion med rumsbildning av ljus och väggar och tak. I tomma rum ser jag möjligheter och hemligheter.
Jag tycker om att göra räta linjer i ett virrvarr. Att ha en underliggande struktur som tillåter en viss oordning. Eller tvärtom strukturera upp oordningen.

I målningarna vill jag få med det här. Både strikt geometriskt och med karaktär och atmosfär. Valet av just dessa beror bara på vad jag sist tänkt och skissat på. De här rummen har jag aldrig sett i verkligheten utan de är ett resultat av intryck och inspiration. Byggnadsmässigt och av ljuskontraster.

Helena Pehrsson 2013

Pressbilder

Karin Persson

ID:I Galleri presenterar

KARIN PERSSON

PROVRUM

25.10 – 10.11 2013

Vernissage fredag 25 oktober 17 – 20

Utställningen pågår t.o.m. 11 november

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!

I utställningen visas skalenliga modeller av provrum från fyra klädbutiker. Under arbetet med modellerna har jag strävat efter att vara förlagan så trogen som möjligt, även när det gäller de spår som tidigare besökare lämnat efter sig. Genom att använda mig av ett optiskt trick där jag har ersatt spegeln med en tredimensionell dubblering av rummet ville jag komma närmare en känsla av att provrummet befinner sig i gränslandet mellan att vara ett verkligt rum och en bild. Kamerans betydelse som ”ett sätt att se” har intresserat mig och provrummen har i processen fått betydelsen av att vara ett slags framkallningsmaskiner av de bilder och föreställningar som utgör den sista individuella länken i det massmediala flödet.

Pressbilder