2018, Pressmaterial, Utställning

Anna Ridderstad

Galleri

[slideshow_deploy id=’1427′]

Anna Ridderstad

Vernissage: Fredag 6 april kl 16-20

Utställningstid: 7 – 29 april

Öppettider: tors-fre kl 12 – 18,

lör-sön kl 12 – 16.

Kvällsöppet fredag13 april (gallerikväll Södermalm) och lördag 21 april (Kulturnatt).

 

 Hantering

I Anna Ridderstads första utställning på Galleri ID:I breder ett rutmönster av torkade nässlor ut sig över golvet. Det välordnade och förgängliga arrangemanget väcker associationer till både tuktade barockträdgårdar och rituella sandmålningar – en konstform som praktiseras på många håll i världen. Den medicinskt välgörande nässlan har tidigare förekommit i projektet Rening, där Ridderstad i ett flertal verk undersökt vårt behov av just inre rening och vår längtan efter befrielse från tillvarons avfall – ett tillstånd där det vi skäms över är borta, som konstnären själv beskriver verket.

Den som träder in i Ridderstads gallerirum försätts i en situation där kroppens både medvetna och omedvetna rörelser får konsekvenser. Vi ställs inför valet om huruvida vi ska låta ordningen rubbas eller upprätthållas; om vår närvaro i rummet ska få sätta synliga spår eller inte. Ridderstad intresserar sig för begrepp som gränser och kontroll och iscensätter en ambivalens som vi rent fysiskt tvingas att förhålla oss till. Sopborsten, som placerats på väggen, antyder en möjlighet att återställa golvets förmodat havererade mönsterbild – vilket också sker med rituellt jämna mellanrum.

Filmsekvensen i det inre rummet visar ett smutsat vatten som kommer upp ur handfatets avlopp för att sedan rinna tillbaka. Ett oändligt kretslopp, ett intimt skeende; spåren av mänskliga avlagringar väller upp underifrån, spolas bort och återskapas.
Och det, måste vi hantera.

Pia Kristoffersson


	


	




	
	

				

			2018, Utställning
		

			
Beatrice Hansson

		

			 		

	


		

		
[slideshow_deploy id=’1403′]


 


”Jag tänker på dagen, och på natten”


Beatrice Hansson


9 – 25 mars 2018


Vernissage fredag 9 mars kl 17-20


Öppet tors-fre 12-18 Lör-sön 12-16


 


Grundkurs


Arkitekten Louis Kahn (1901-1974) drevs av övertygelsen om alla materials inneboende öde och förutsättningar. ”Even a brick wants to be something”, menade Kahn och uppmanade sina studenter att rådfråga materialet direkt om de saknade inspiration. ”What do you want, brick?” var enligt Kahn helt enkelt den grundläggande fråga som borde ställas till tegelstenen – en modernistiskt förankrad föreställning om såväl arkitektens som materialets upphöjda väsen.


I Beatrice Hanssons arbeten tycks en liknande dialog med materialet äga rum. Men Hansson ställer snarare frågan om materialets möjliga berättelse och huruvida hon skall lyckas finna en sådan som bär. Hansson söker där hon står; i konstnärliga basmaterial som plywood, glas, järnstång och textil, i form av sitt eget – väl använda – sänglinne. Alltings början. Grunden.


Metodiskt, men förutsättningslöst, går Hansson tillväga. Närmar sig materialet, prövar, mejslar fram, utvecklar och följer nyfiket med i processen och konsekvenserna av själva görandet och varandet. En undersökning som inte utgår från en given tes eller utsaga, utan huruvida materialet har något att säga eller inte. Om det f å r en utsaga längs med vägen? Hansson är långtifrån säker och betraktar sökandet som en djupt existentiell aktivitet, besläktad med mänsklig längtan efter riktning och mening.


Det ligger också nära till hands att läsa utställningens arbeten som existentiella tillstånd. Melankoli och upprymdhet. Kontroll och improvisation. Objektens relation till vardagen, kroppen och rummet och den grundläggande idén om rörelsen som meningsskapande i relationen mellan objekt och betraktare. Envisheten och det fysiska betvingandet av motstånd. Blåmärkena, som hanteringen av järnstången i objekten Improvisation åsamkat konstnären och lekfullheten i det smått obstinata järntrådsnystanet, med den inte alldeles anspråkslösa titeln Helhet.


Visst lurar modernismens begreppsvärld runt hörnet, men Hanssons väg är en annan väg. Inlyssnande och inte manifesterande.


Pia Kristoffersson


 


 

	

	
	




	
	

				

			2018
		

			
Örjan Wallert

		

			 		

	


		

		
[slideshow_deploy id=’1389′]


 Örjan Wallert




Titel på min utställning är: Platta konstruktioner och found objects


Uställningsdatum är:  Utställningen pågår till den 4/3.  Öppning fredag 9/2   kl.17 – 20.


Öppettider:   Torsdag – Fredag  kl. 12 – 18.    Lördag – Söndag  kl. 12 – 16.


 


Jag arbetar med bilder och föremål. Bilderna – målningarna – är strama geometriska konstruktioner som ger illusion av tredimensionalitet, föremålslighet.


Objekten är upphittade, utvalda, och som sådana ofta – inte alltid – redan färdiga konstruktioner, men som rummet och bilderna får konstruera om till meningsfullt närvarande obegripliga konstföremål.

	

	
	




	
	

				

			2018, Pressmaterial, Utställning
		

			
Ingrid Jonsson

		

			
				Galleri
			

			 
			
					

	


	

		
[slideshow_deploy id=’1374′]








Ingrid Jonsson


Utsnitt


12 januari – 4 februari 2018


Öppet tors–fre 12–18


Lör–sön 12–16


Vernissage fredag 12 januari 2018 kl. 17–20


Det pågår en rörelse mellan struktur och oreda, mellan otymplighet och precision, mellan ytskikt och botten. I den rörelsen befinner sig mina bilder.



	


	




	
	

				

			2017, 2018, Pressmaterial, Samlingsutställningar
		

			
THE FOREST  THAT UNITES

		

			
				Galleri
			

			 
			
					

	


	

		
[slideshow_deploy id=’1352′]






THE FOREST  THAT UNITES


IDI/AMV


Center For Art And Culture in Chicoutimi, Quebec


30/11-13/1




























The forest is a dominant part of Sweden just as in Canada, with large uninhabited areas of forest stretching over much of the country.




Chiqoutimi lies, like Stockholm, in the taiga boreal forest zone, which stretches along the entire northern polar circle from Japan and East Russia, across Scandinavia and Scotland to Canada’s west coast. Fir trees dominate the forest, which is relatively species-poor.


It is not hard to see that this has affected the development of both countries and the paths we have both taken during history. The industrialisation of both of our countries was reliant, for example, upon  exploitation of the forest  and the colonial oppression of indigenous peoples.


In the forest exists both the mythical and the political, the dangerous but beautiful, the ecological and the economic. Embedded in the forest is also the contrast to the city which becomes clearer, the more the gap between city and the rural widens, between what is perceived as the center and what is seen as periphery.


Even how the countries are perceived politically are, in any case, on the surface, similar. They are both seen as liberal, stable and hospitable with well-developed welfare and strong faith in equality and social justice. Beneath the surface, however, there are conflicts with indigenous peoples concerning land and historical oppression, and a long underground smouldering, but increasingly open, flaming racism.





	


	

		
			
		

	

	





		
galleri