[slideshow_deploy id=’1374′]
Det pågår en rörelse mellan struktur och oreda, mellan otymplighet och precision, mellan ytskikt och botten. I den rörelsen befinner sig mina bilder.
[slideshow_deploy id=’1352′]
|
|
Chiqoutimi lies, like Stockholm, in the taiga boreal forest zone, which stretches along the entire northern polar circle from Japan and East Russia, across Scandinavia and Scotland to Canada’s west coast. Fir trees dominate the forest, which is relatively species-poor.
It is not hard to see that this has affected the development of both countries and the paths we have both taken during history. The industrialisation of both of our countries was reliant, for example, upon exploitation of the forest and the colonial oppression of indigenous peoples.
In the forest exists both the mythical and the political, the dangerous but beautiful, the ecological and the economic. Embedded in the forest is also the contrast to the city which becomes clearer, the more the gap between city and the rural widens, between what is perceived as the center and what is seen as periphery.
Even how the countries are perceived politically are, in any case, on the surface, similar. They are both seen as liberal, stable and hospitable with well-developed welfare and strong faith in equality and social justice. Beneath the surface, however, there are conflicts with indigenous peoples concerning land and historical oppression, and a long underground smouldering, but increasingly open, flaming racism.
[slideshow_deploy id=’1338′]
[slideshow_deploy id=’1319′]
Looking for a Bird, (2017)
Video, LED-sign, drawings on white-board film and lecture performance.
Looking for a Bird includes several works that weave in and out of the history of a disappearing blue bird. Through a re-tracing of the memories and emotions of this specific bird, the work connects concepts of migration and displacement to a larger political understanding of belonging. In the late summer of 1967, the European Roller (blåkråkan) left Sweden and has since not been seen nesting in the country. There are now several initiatives attempting to reintroduce the bird back to Sweden. Land is rearranged, sand is moved and tress are chopped down and replanted in order to create a desirable environment for the bird. In a process of mapping out and telling the story of the European Roller, events are retold and reimagined. Concepts around movement and identity are brought to surface as well as an exploration around narrative structures and mythmaking.
Who or what belongs where? Who decides who or what belongs where?
Looking for a Bird is developed, produced and performed by Hillside Projects (Emily Mennerdahl and Jonas Böttern). Hillside Projects work interdisciplinary, always trying to dismantle and re-consider events and facts. Reflecting upon ways of presenting information and the questioning of its value, research material is reconstructed and presented in a manner, where past, present, truth and fiction become blurred. Different angles arise and new meaning is created.
Who decides what is to be told? Who decides how it is to be told?
Making use of found material from public and private collections as well as closed archives, Looking for a Bird is manifested in several parts over the course of several years. It has and continues to include video, drawings, photography, text, and lecture performances. Many walks, field excursions, found maps, slides, myths, diagrams and conversations have all been considered, documented and woven together. Routes, history, events and emotions have been charted and mapped out as the European Roller leaves Sweden in 1967. Following its course of migration as the bird travels south and eastwards, Looking for a Bird sets out to question The European Rollers need for departure but even more so, the strong national desire for its return.
—————————————————
Mennerdahl and Böttern have collaborated as Hillside Projects since 2011 and are based in Stockholm. Böttern holds an MFA from Konstfack, Stockholm and Mennerdahl an MFA from Concordia University, Montreál. They have created site-specific installations, exhibited and taken part in residencies together at (amongst others) Galerie Dazibao, Galeri Articule, Neu Now Festival, CFF, Lunds Domkyrka, Banff Centre, AIR TCG Nordica and Lijiang Art Centre.
[slideshow_deploy id=’1309′]
Månen som är nästan full. Titeln på Karin Hälls första utställning på ID:I känns tvetydig. Månen, denna självklara storhet på himlavalvet som sedan urminnes tider varit föremål för mänsklig fascination. Ur ett konstant underläge har vi betraktat månens tilltagande och avtagande fyllnad och spekulerat i dess inverkan på kropp och psyke – ett skeende vi saknar makten att påverka. Och kanske är det just detta existentiella dilemma som Karin Hälls utställning tar sitt avstamp i; de givna förutsättningarna och vanmakten i att i slutändan sakna kontroll. Hur vi än vänder oss är våra föreställningar och drömmar om livets mål och mening, lycka och olycka underordnade våra personliga livsbetingelser.
Karin Hälls arbeten återkommer till frågan om människans relation till det universella; till vad vi kan kontrollera och inte, vad som är utbytbart och inte – vilket inte minst den mänskliga kroppen kan väcka frågor kring, i synnerhet hos dem vars liv i någon form varit hotat. I utställningen möter vi ett antal fristående objekt som alla på något sätt kan härledas till enskilda kroppsdelar; armen, foten, huvudet, håret. Varje verk med sin egen berättelse och sitt eget temperament. Materialen är enkla och ”låga”; halm, plankor, återanvända kläder laddade med mänskliga avtryck. Det konstnärliga uttrycket hemmahörande i arte poveratraditionens upphöjande av vardagens ting och anspråkslösa materialvärld, som öppnar till samtal om komplexare frågor.
Karin Häll intresserar sig för språkets ambivalens och mångbottnade möjligheter. Hon rör sig mellan det materiellt, språkligt explicita och ett lågmält, introspektivt landskap. Mellan det yttre och inre, kroppen och våra föreställningar om densamma. Det finns en ton av både något allmängiltigt, mänskligt nedärvt och något djupt personligt; av tillgänglighet och integritet – som i flödet av teckningar, till synes tillkomna i stunder av ocensurerat kluddande, när handen löper utan krav och prestation, men där en inre värld öppnar sig, frestande att tolka och analysera. Även om intet är nytt under solen, så är människan ett helt universum.
Pia Kristoffersson,
tidigare chef på Konstcentrum Gävle och f d curator Kulturhuset, Stockholm
Karin Häll är utbildad på Konstfack, MFA och på Konsthögskolan, Stockholm.
Hennes verk har visats på ett flertal gallerier och konsthallar i och utanför Sverige. Under de senaste åren kan nämnas Alma Löv Museum, Schillerspalais, Berlin, Husby Konsthall, Stockholm, Galleri Huuto, Helsingfors m fl. För tillfället arbetar hon inför utställningar på Hilbert Raum, Berlin och Örnsköldsviks konsthall. Karin Häll är representerad på bl a Teckningsmuseet i Laholm, och tilldelades nyligen Västmanlands landstings kulturstipendium samt Bror Marklunds Skulpturpris 2016.