Etikettarkiv: Beatrice Hansson

2021, Utställning

Beatrice Hansson

Galleri
 

Galleri ID:i presenterar

Beatrice Hansson

BRUS

[metaslider id=”2384″]

Vernissage fredag den 12 november  17 – 20

Utställningen pågår till 28 november 2021

 

En ståltråd formas för hand och svetsas ihop, liksom ett hundratal andra. Det som formas sker intuitivt och inte särskilt granskande.

Det finns en viss känsla för formen, dock kan en nonchalans från konstnärens perspektiv skådas. Vad som egentligen syftas är bortom det som utförs. Det finns ett intresse för linjer och tecknandet av linjer i en rumslighet. Linjer kan tecknas tvådimensionellt, men är inte lika överraskande. En linje som formas i luftrummet förändras oavbrutet.

Ett enkelt görande får här ett stort utfall. Belyses det formade så uppstår en explosion av linjer. Konsekvensen av det till antalet, repetitivt gjorda enskildheterna, gör att blicken upplever en jävla oordning och har svårt att särskilja. Vid fokus framträder formen. När man rör sig har det man skilt ut försvunnit.
På ett ögonblick är allt på ett annat sätt.

Enkla batteridrivna motorer snurrar enskildheterna runt, runt i en upplyst dans. Den analoga, mekaniska rörelsen med det monotona ljudet ger dansens kråmande ett påvert skimmer. Rörelsen hypnotiserar. Form och skugga skyndar runt varandra i en evig loop.

2018, Utställning

Beatrice Hansson

[slideshow_deploy id=’1403′]

 

”Jag tänker på dagen, och på natten”

Beatrice Hansson

9 – 25 mars 2018

Vernissage fredag 9 mars kl 17-20

Öppet tors-fre 12-18 Lör-sön 12-16

 

Grundkurs

Arkitekten Louis Kahn (1901-1974) drevs av övertygelsen om alla materials inneboende öde och förutsättningar. ”Even a brick wants to be something”, menade Kahn och uppmanade sina studenter att rådfråga materialet direkt om de saknade inspiration. ”What do you want, brick?” var enligt Kahn helt enkelt den grundläggande fråga som borde ställas till tegelstenen – en modernistiskt förankrad föreställning om såväl arkitektens som materialets upphöjda väsen.

I Beatrice Hanssons arbeten tycks en liknande dialog med materialet äga rum. Men Hansson ställer snarare frågan om materialets möjliga berättelse och huruvida hon skall lyckas finna en sådan som bär. Hansson söker där hon står; i konstnärliga basmaterial som plywood, glas, järnstång och textil, i form av sitt eget – väl använda – sänglinne. Alltings början. Grunden.

Metodiskt, men förutsättningslöst, går Hansson tillväga. Närmar sig materialet, prövar, mejslar fram, utvecklar och följer nyfiket med i processen och konsekvenserna av själva görandet och varandet. En undersökning som inte utgår från en given tes eller utsaga, utan huruvida materialet har något att säga eller inte. Om det f å r en utsaga längs med vägen? Hansson är långtifrån säker och betraktar sökandet som en djupt existentiell aktivitet, besläktad med mänsklig längtan efter riktning och mening.

Det ligger också nära till hands att läsa utställningens arbeten som existentiella tillstånd. Melankoli och upprymdhet. Kontroll och improvisation. Objektens relation till vardagen, kroppen och rummet och den grundläggande idén om rörelsen som meningsskapande i relationen mellan objekt och betraktare. Envisheten och det fysiska betvingandet av motstånd. Blåmärkena, som hanteringen av järnstången i objekten Improvisation åsamkat konstnären och lekfullheten i det smått obstinata järntrådsnystanet, med den inte alldeles anspråkslösa titeln Helhet.

Visst lurar modernismens begreppsvärld runt hörnet, men Hanssons väg är en annan väg. Inlyssnande och inte manifesterande.

Pia Kristoffersson

 

 

2013, Utställning

Beatrice Hansson

ID:I Galleri presenterar

BEATRICE HANSSON

Kärnans topografi (modell)

23.8 – 8.9

Vernissage fredag 23 augusti 17 – 20

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!


Kärnans topografi (modell) ©Beatrice Hansson 2013

Att dela det oomkullrunkeliga.

Berget, horisonten, solen. Först berget, sen bakom berget horisonten och ovanför berget solen. Eller egentligen är solen gömd bakom berget och den del som är bakom berget ser vi inte. För vi kan inte se genom berg och berget flyttar inte på sig. Det är inte ett moln, det spricker inte upp, det är tusen år gammalt och ogenomträngligt. För att flytta berget måste vi spränga det.I bergets kärna är berget bara berg. Det är hårt, på bergets yta är berget bara berg, det är hårt. Om man går på berget känner man dess hårdhet mot fötterna som med ens blir väldigt mjuka. Detta är bergets natur. Det är hårt, vi kan inte se igenom det och det är format av tiden självt. Ett massiv av yta. Vi kommer inte igenom det.

När vi bildar en konstruktion delar vi upp världen i små bitar. Vi kan se bitarna och vi kan sätta ihop dom igen. Det kan vara bjälkar, åkrar, ord, kroppar och tankar. Det är så vi förändrar vår omvärld; vi ser den och vi delar den. Den blir genomtränglig och formbar, den blir till en modell och vi har den i våra händer.

Sen skapar vi bilder. Och vi ser det klart, dessa linjer symboliserar landskap. Denna teckning är en karta över verkligheten. Så här ser det ut. Men när linjerna är lagda är verkligheten redan förskjuten.

Berget, horisonten, solen. Som en byggsats för landskapet. Horisonten vi inte kan nå fram till, nu en avgränsad linje. Solen vi inte kan se in i, nu en spegelbild, ett kontrollerat ljus. Berget som vi inte kan tränga igenom nu överskådligt, en form utan kärna. Ett massiv av luft.

Iris Smeds

beatricehansson.com

2009, Utställning

Beatrice Hansson

© Beatrice Hansson 2009© Beatrice Hansson 2009


Vernissage
fredag 9/10 kl 17-20

Öppet ons-fre 12-18
lör-sön 12-16

Utställningen pågår tom 25/10

Utställningen har vissa beröringspunkter med min förra utställning på ID:I galleri 2006. Den har vissa likheter tematiskt och formmässigt. Man skulle kunna tala om olika skikt av närvaro i det rent visuella och i utförandet som har sin motsvarighet i tillvarons olika aspekter. Glasen jag visar på en vägg i utställningen är ett slags objet trouvé. Här är de fråntagna sin ursprungliga funktion som är att hindra från direkt insyn utan att för den skull ta bort ljus. Mönstret bidrar till att uppmärksamma att här bakom finns något du inte ska se, som hindrar blicken, samtidigt som den ska fånga blicken med sitt attraktiva mönster. Det är som om blicken får sin belöning trots besvikelsen över att inte kunna se igenom.
Dekorationen som tröst!

Varmt välkomna!

2002, Utställning

Beatrice Hansson

Beatrice Hansson
på ID:I, Tjärhovsgatan 19
Vernissage lördag 16 november kl 12-18
Utställningen pågår t o m 1 december

”STILL LIFE”

Två videoprojektioner visar nio hem i ett hyreshus i Stockholm. Musiken som hörs är vald av den eller
de som bor i de olika lägenheterna.

Verket är en del av ett större projekt där ett antal lägenheter från olika städer i världen kommer att filmas.
Projektet ska visas i Ulaan Bataar, Mongoliet och i Peking

”Det som försiggår bakom lägenheternas tunga dörrar uppfattar man oftast bara spridda ekon av, fragment,
spillror, skisser, smakbitar, små intermezzon och missöden i det som kallas ”gemensamma utrymmen”,
dämpade småljud som kvävs av den blekta röda yllemattan, embryon till ett gemensamt liv som alltid hejdas
av tamburdörrarna. De som bor i huset lever några centimeter från varandra, med en enkel mellanvägg mellan sig,
och har samma utrymmen som upprepas på varje våningsplan, gör samma gester på samma gång,
vrider på kranar, spolar på wc, tänder ljuset, dukar fram tallrikar; några dussin samtidiga vardagsliv som
upprepas från lägenhet till lägenhet, från hus till hus, från gata till gata.”

Ur boken ”Livet en bruksanvisning” av Georges Perec

galleri