Alla inlägg av Annelie

Helena Pehrsson

ID:I Galleri presenterar

HELENA PEHRSSON

MÅLERI

15.11 – 1.12 2013

Vernissage fredag 15 november 17 – 20

Utställningen pågår t.o.m. 1 december

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!

Bakgrunden till utställningens bilder kommer av mitt intresse för övergivna och nya byggnader och rum. Och att jag vill göra allt på mitt sätt.

Halvfärdiga byggen där ytterväggarna ännu inte kommit upp, där man ser alla rum och själva konstruktionen av byggnaden. Själva byggnadsställningarna. Det är spännande och fantasieggande. Och det är så vackert.
Det är skönt att se själva grunden under all inredning och allt (o-)personligt som kommer att täppa till så småningom. Innan allt är klart så finns fortfarande möjligheter och öppenhet.

Jag har svårt för sådant som är färdigt och perfekt. Där är det liksom statiskt, stopp och dött, och det blir kvävande i det. Det är ofta problematiskt att riva och göra om, att ändra. Det är svårt att förstöra något som är fint.

Man slänger inte maten förrän den är möglig.

Gamla byggnader som på ett eller annat sätt är övergivna. Från torp till fabriker. Det är fantastiskt att gå i dem och förstå att det varit verksamt någon gång. Jag kan se och känna rummens litenhet och salarnas storhet. Då kan jag både bli rädd och känna nostalgi. Det finns mer atmosfär här än i det nya.

Gemensamt är att det finns en arkitektur, en konstruktion med rumsbildning av ljus och väggar och tak. I tomma rum ser jag möjligheter och hemligheter.
Jag tycker om att göra räta linjer i ett virrvarr. Att ha en underliggande struktur som tillåter en viss oordning. Eller tvärtom strukturera upp oordningen.

I målningarna vill jag få med det här. Både strikt geometriskt och med karaktär och atmosfär. Valet av just dessa beror bara på vad jag sist tänkt och skissat på. De här rummen har jag aldrig sett i verkligheten utan de är ett resultat av intryck och inspiration. Byggnadsmässigt och av ljuskontraster.

Helena Pehrsson 2013

Pressbilder

Karin Persson

ID:I Galleri presenterar

KARIN PERSSON

PROVRUM

25.10 – 10.11 2013

Vernissage fredag 25 oktober 17 – 20

Utställningen pågår t.o.m. 11 november

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!

I utställningen visas skalenliga modeller av provrum från fyra klädbutiker. Under arbetet med modellerna har jag strävat efter att vara förlagan så trogen som möjligt, även när det gäller de spår som tidigare besökare lämnat efter sig. Genom att använda mig av ett optiskt trick där jag har ersatt spegeln med en tredimensionell dubblering av rummet ville jag komma närmare en känsla av att provrummet befinner sig i gränslandet mellan att vara ett verkligt rum och en bild. Kamerans betydelse som ”ett sätt att se” har intresserat mig och provrummen har i processen fått betydelsen av att vara ett slags framkallningsmaskiner av de bilder och föreställningar som utgör den sista individuella länken i det massmediala flödet.

Pressbilder

Mona Petersson och Ditte Johansson

ID:I Galleri presenterar

MONA PETERSSON

Den Lilla Harens Tass

Ditte Johansson

Är vi tid?

4.10 – 20.10 2013

Vernissage fredag 4 oktober 17 – 20

Utställningen pågår t.o.m. 20 oktober

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!

Den Lilla Harens Tass uppmärksammar den miljösyn som tenderar att stanna vid ett förändringsbegrepp där miljökunskap riktats mot att fastställa förändringens riktning och hastighet. Vi människor bestämmer, med en viss metod, att två graders uppvärmning kan vara okej, men inte tre grader.Den Lilla Harens Tass uppmärksammar att arten Homo sapiens ställer prognoser, frågar efter konsekvenser och gränser där siffror, uträkningar och gränsvärden används som ett slag amuletter för att avvärja och besvärja det kommande. Vad tål naturen öppnar frågeställningen; Har naturen en egen vilja?

Den Lilla Harens Tass erbjuder nutida och framtida beskydd; Mot naturens vilja.

Mona Petersson begrundar, frågar, dokumenterar, visar, demonstrerar ibland litet skevt leende och lågmält, någon hotad art, men förr eller senare når vi tillsammans med henne de skärande kanterna. Men glöm då inte den absurda humorn i detta tilltag. Hon lägger märke till sårytan i den minsta vardagliga händelsen, hon rör vid den med fingrarna, hennes konst är mycket fysisk och handlar om sådant vi egentligen alla hört, sett eller läst om; men alltför gärna glömt bort.
Textutdrag från separatutställning Göteborgs konstmuseum, Ystad Konstmuseum av Thomas Millroth

www.monapetersson.se

Pressbild

 


Sju dagar tog det och det var bara början ©Ditte Johansson 2013

Är vi tid?
Nu Då Sedan – Tiden vi erfar
När Var Hur – Tiden som rum
Vilka är vi utanför tiden och rummet?
Kan vi minnas?
Kan vi planera?
Existerar vi?

Det intressanta är på vilket sätt ett minne ljuger och varför. Det jag söker är vad mitt fortsatta liv har gjort med mina hågkomster, hur senare upplevelser, värderingar och strategier har omformat minnena utifrån sina behov och avsikter – och därvid oavsiktligt satt sina spår i bilderna.
Ur ”Minnena Ljuger” av Kjell Espmark

På ID:I kommer Ditte Johansson att visa verk ur sitt pågående projekt-TID? Med objekt av glas har hon prövat idéer som rör vår upplevelse av tid och hur minnesbilder kan spela oss ett spratt.

TID som en räcka av händelser som hela tiden förändras och rör sig i alla riktningar på en och samma gång. Allt sker inom oss medans tiden utanför rinner iväg.

Pressbild

Åsa Frank

ID:I Galleri presenterar

ÅSA FRANCK

Hårda tider

Roger Risberg ut och in

13.9 – 29.9

Vernissage fredag 13 september 17 – 20

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!


Hårda tider ©Åsa Franck 2013

Hösten 1983 möter Åsa Franck Roger Risberg, han var konstnär, han tecknade jämt eller målade eller sprayade, hon var fotograf, hon fotograferade jämt. Men Roger kunde också bli väldigt sjuk, det var hårda tider.Now, after nearly 30 years, Åsa Franck looks back at her work documenting the artist Roger Risberg and presents a series of photographs about artist and muse, life and work. While the collection of images presented at ID:I galleri is a preview of a work in progress, they offer a satisfying glimpse of how the intimate observations of a photographer can reveal a portrait of a person from the inside out.

As a documentary photographer, there is no distinction between life and work for Franck. Photography has given her the freedom to explore reality and capture images in an honest and non-hierarchic style which has defined her practice through the years. From behind the camera lens, Franck has focused her attention on a diverse range of themes that reflect her interests and experiences of the world, whether it relates to the physical action of boxing, political commentary or the quite of moments one’s daily routines.

asafranck.com

Beatrice Hansson

ID:I Galleri presenterar

BEATRICE HANSSON

Kärnans topografi (modell)

23.8 – 8.9

Vernissage fredag 23 augusti 17 – 20

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!


Kärnans topografi (modell) ©Beatrice Hansson 2013

Att dela det oomkullrunkeliga.

Berget, horisonten, solen. Först berget, sen bakom berget horisonten och ovanför berget solen. Eller egentligen är solen gömd bakom berget och den del som är bakom berget ser vi inte. För vi kan inte se genom berg och berget flyttar inte på sig. Det är inte ett moln, det spricker inte upp, det är tusen år gammalt och ogenomträngligt. För att flytta berget måste vi spränga det.I bergets kärna är berget bara berg. Det är hårt, på bergets yta är berget bara berg, det är hårt. Om man går på berget känner man dess hårdhet mot fötterna som med ens blir väldigt mjuka. Detta är bergets natur. Det är hårt, vi kan inte se igenom det och det är format av tiden självt. Ett massiv av yta. Vi kommer inte igenom det.

När vi bildar en konstruktion delar vi upp världen i små bitar. Vi kan se bitarna och vi kan sätta ihop dom igen. Det kan vara bjälkar, åkrar, ord, kroppar och tankar. Det är så vi förändrar vår omvärld; vi ser den och vi delar den. Den blir genomtränglig och formbar, den blir till en modell och vi har den i våra händer.

Sen skapar vi bilder. Och vi ser det klart, dessa linjer symboliserar landskap. Denna teckning är en karta över verkligheten. Så här ser det ut. Men när linjerna är lagda är verkligheten redan förskjuten.

Berget, horisonten, solen. Som en byggsats för landskapet. Horisonten vi inte kan nå fram till, nu en avgränsad linje. Solen vi inte kan se in i, nu en spegelbild, ett kontrollerat ljus. Berget som vi inte kan tränga igenom nu överskådligt, en form utan kärna. Ett massiv av luft.

Iris Smeds

beatricehansson.com