Alla inlägg av Alex

Ulrika Pihlström & Johanna Schartau

[slideshow_deploy id=’1593′]

 

 

ID:i presenterar

Ulrika Pihlström Johanna Schartau

10 maj – 2 juni 2019

Vernissage 10 maj 17 – 21
OBS! Stängt torsdagen den 30 maj

Ulrika Pihlström:
Dokumentation  – ”Skatbo 29 mars till 7 maj 2019 på Solters Plan – Malmö”
Målningar ”utan titel” – 2019.
Documentation – ”Birdnest. Solters Plan – Malmö 29 mars – 7 maj”
Paintings – untitled  2019 https://ulrikapihlstrom.se/
___________________________________________________________________

Johanna Schartau:
Marmorn efter Rikskansliet i Berlin– en urban legend
/
The marble from the New Reich Chancellery in Berlin – an urban legend. https://www.johannaschartau.se/

Mittemot fd nya rikskansliet i Berlin vid Voßstraße ligger tunnelbanestationen Mohrenstraße. Väggarna och perrongen nere i tunnelbanan är klädd med röd marmor. Det sägs att Mohrenstraße var en av flera platser som byggdes med marmor som hämtats från det sönderbombade rikskansliet som Albert Speer ritade åt Hitler. Senare har detta avfärdats som en ”Urban legend”. Marmorn kommer från en marmorgruva i f.d. Östtyskland. Vad som hände med marmorn från Rikskansliet vet vi inte. Rikskansliet revs av segermakten Sovjetunionen 1948-50.

Ett fotografi projekt  som följer spåren av myten om vad som hände med marmorn i Rikskansliet i Berlin,  2006-2019

Situated opposite the former New National Chancellery in Berlin at Voßstraße is the U-bahn station Mohrenstraßse. In the actual subway, the walls and platform are covered with red marble. It is said that the marble at Mohtrenstrasse subway was one of several places which contain marble from the former National Chancellery, as Albert Speer designed to Hitler. Later, this has been dismissed by the fact that it is an ”Urban legend”. The marble comes from a marble mine in former East Germany. The New Reich Chancellery was demolished by the Soviet Union in 1948-50.

A photographic study that follows the tracks of the myth about the marble from the New Reich Chancellery, 2006 -2019

Ulrika Pihlström, född i Örebro 1964. Har studerat vid konstakademien i Trondheim 1993- 97 och på Konstfack i Stockholm 1995 – 96. Hon bodde i Norge under perioden 1993 – 2011. Flyttade till Skåne 2011 och bor nu i Malmö.

Johanna Schartau är konstnär och filmare, född i Stockholm, bor just nu i Skåne, medlem i Galleri ID:i sedan 2009.

Hillside Projects och Jonas Holmer

[slideshow_deploy id=’1581′]

 

 

Hillside Projects och Jonas Holmer

Is This the End?

12 april – 5 maj 2019

Vernissage fredag 12 april 17-20

Öppettider:

tors-fre 12-18, lör-sön 12-16

stängt långfredagen

öppet 13-15 påskafton & påskdagen

Kulturnatten 27 april, öppet 18-24

Föreläsning med Timo Menke 2 maj, 18-19

www.hillsideprojects.se

 

Is This the End? är en utställning med Hillside Projects (Emily Berry Mennerdahl & Jonas Böttern) och Jonas Holmer. Manade av samtida händelser i och omkring naturen, används performativa och poetiska metoder för att tala om de levande och olevande, hopp och hopplöshet, ljus och mörker. I en mörkblå rymd visas video, ljud och en bok samt arrangerade kvällar med läsningar och musikaliska åkallelser.

I Jonas Holmers Korrespondenser (film med ljud, 12 min) förskjuts blicken genom obefolkade naturlandskap, skogar och öde stränder. Skymningen blir snart till natt och även om vi inte längre kan se himlen kan vi fortfarande höra vågorna från havet.

Hillside Projects presenterar Again and Again We Ask These Questions (artist book och video med ljud, 7 min). Tillsammans utgör boken och videon ett manifest till utdöda och hotade arter,  jordlingar och livsmiljöer. Ett homage till berättelserna om gångna, samtida och potentiella ”endlings”. Who or what belongs where? Who decides who or what belongs? Who should be saved?

Mörk materia, en förläsningskväll med Timo Menke, torsdag 2 maj kl 18

Mörk materia (ca 45 min) framförs som en flerstämmig uppläsning av fragment om fotografiska, fotosyntetiska och biosyntetiska processer och symboliska symbioser mellan (mer-än)-mänskliga patienter, agenter och arter. Här berörs föreställningar om mörkret och materiens yttersta gräns, t ex Augustinermunken Gregor Mendels ärtor, medeltida bladansikten, Tree men syndrome, punktskrift, tårpunkten i ögat och “punctum” hos Roland Barthes, mörka material, liksom odlingar i ett bergrum och på månens baksida.

Kulturnatt Stockholm 2019, lördag 27 april kl 18-24

En helkväll på ID:I Galleri. Kvällen till ära är en hyllning till allt och alla; levande och olevande, i hopp och hopplöshet. Med performance, audiovisuella upplevelser och musik reser vi tillsammans mot slutet.

20.00-20.30
Again and Again We Ask These Questions
En performativ och musikalisk åkallelse till alla endlings av Hillside Projects med Jonas Holmer.

20.45-21.10
De-extinction
Syntetiska regnskogsljud serverade med harmonier av Dolphins in Heaven (live).

21.30-22.00
En resa mot slutet
Mångud tar er med på en audiovisuell tripp (live).

www.hilsidprojects.se

Gabriella Carlsson Merzedes Sturm-Lie

[slideshow_deploy id=’1571′]

Gabriella Carlsson

Merzedes Sturm-Lie

Kort intensivt gästspel med utställning och performancekväll på IDI Galleri 5-7 April, Vi öppnar fredagen den 5 april kl 17-20 med en utställning av Gabriella Carlsson   och avslutar med en performance med Merzedes Sturm-Lie söndagen  7 April kl 20

 

Gabriella Carlsson

The play and disruption of an object in relation to the human body and cultural conventions are the backbones of my practice.

This way of handling objects is inspired by the way objects are used in subcultures.

Here the disruption speaks both about the outsider of the society and the belonging to another group. You can reinvent yourself and take control over the objects by interpreting them in a different way. From the perspective of the outsider, the hidden codes generate power and strengthen identities.

Outsiders of any group may be considered weak by the rest of the group (society) while rebels seem strong and are celebrated. Interesting movements to refer to are: punk rock, Dada, Situationist International and crossovers like Andy Warhol and the Velvet Underground.

Merzedes Sturm-Lie

will perform and read parts from the booklet ’13151424 1215225 9131315182011292025’ (published 2015). The booklet is inspired by writings of Slovenian poet and dadaist Srečko Kosovel and relates to processes of transformation, inverted realities, coding, investigating histories, death and dreams.

Mona Petersson

[slideshow_deploy id=’1554′]

REVOR UNDER YTAN

Mona Petersson

ID:I galleri

8 mars – 31 mars

Vernissage fredag 8 mars 17-20

Öppet tors-fre 12-18 lör-sön 12-16

 

Är skogen en superorganism? Träd samarbetar ovan och under jord med budskap som sprider sig både kemiskt och elektriskt. Rötterna sträcker sig mer än dubbelt så långt som kronan är vid och varje träd kan skilja på sina egna rötter gentemot andra arter. Nätverk uppstår när rötternas utlöpare flätas samman med grannträdens utlöpare.  Detta gäller inte alla artfränder och för att garantera att viktig information sprider sig växer svampar in i rotsystemen och förstärker de livsnödvändiga kopplingarna i nätverket.

Svampens mycel förmedlar signaler från ett träd till ett annat och hjälper träden att utbyta information och växa samman i en ömsesidig symbios. De tunna svamptrådarna tränger sig fram genom marken och skapar en nästan ofattbar tät väv. En enda svamp kan under århundradens lopp bre ut sig och bilda ett nät som binder ihop hela skogar i väldiga kommunikationsnätverk.

Planterade skogar får ofta skador på plantans rötter och verkar inte kunna bilda de nätverk som återfinns i de mer ”orörda skogarna” vilket gör att kommunikationen försämras och plantorna blir ett lätt byte för insekter och andra stressfaktorer. Trädplantorna blir mer som dövstumma enslingar utanför ett nätverk.

På ID:I visas broderier av manipulerade rötter, rotspetsar och rotsystem tillsammans med objekt. Utställningens tematik härrör från studier av den pågående artutrotningen av underjordiska mikrober där jag i ett sidospår fascinerades av rotsystem och kommunicerande nätverk som nu visas på ID:I i form av 1-2 meter stora handbroderier på galon och ull. Delar av utställningen har tidigare visats på galleri Das Esszimmer i Bonn och Platform Projects i Aten 2018.

Jag har länge intresserat mig för miljöfrågor, människans påverkan och relation till naturen och vår maktutövning kopplat till natursynens historiska och kulturella förändringar. Mitt första verk var Informationen ett multimediaverk om klimatförändringarna som visades 1997 på Bokmässan Göteborg och via utskick till personer med olika maktpositioner. Jag har arbetat med  odlingslandskap och sterilisering av utsäde i ett verk som visades 2011 på Ystads konstmuseum med titeln Mot Naturen, vidare andning-rening-skydd kopplat till fotosyntesen, vår rätt att förbli likgiltiga och 2016 visades Vad är möjligt att äga   Röda Stens konsthall i Göteborg om Artdatabankens rödlistning av arter efter deras utdöenderisk kopplat till kärnvapnens livskraft.

Nätverket FAS http://www.fiberartsweden.nu/content/mona-petersson

 

Helena Pehrsson

[slideshow_deploy id=’1545′]

TILLFÄLLIGA RUM

Helena Pehrsson

ID:I Galleri

8 februari – 3 mars

Vernissage fredag 8 februari kl 17-20

Öppet tors-fre 12-18 lör-sön 12-16

När Helena tittar på ett nybyggt bostadsområde står hon vänd åt ett annat håll än de flesta. Intresset dras mot fladdrande presenningar som bristfälligt döljer halva väggar och förfabricerade byggelement som bara delvis monterats. Plötsligt strålar solen in genom ett fönsterhål eller en glipa som snart ska fyllas igen. Det glimmar till i den råa betongen och ett tillfälligt rum synliggörs.

I sitt måleri har Helena under många år konsekvent arbetat med samma tema: rum. Trånga rum, delar av rum, rum som bara består av en dörröppning som det väller så mycket ljus ur att det förvandlats till en kompakt gul yta. Några gånger rum med så genomskinliga väggar att de lyfts upp och hamnat mellan ett par klippblock eller mitt i en skog av björkstammar. Rum på rad som flödar av färg och ljus som intensifieras tills rummen nästan försvinner. Ensamma rum med väggar så mättade av mörker att de omedelbart sväljer ljuset från en liten fönsteröppning. Salar som plötsligt färgsätts och fylls av ljus.

Gemensamt är att rummen är avskalade, antingen för att de inte är färdigbyggda eller för att de är förfallna. Rummen är tomma, aldrig mysiga. Detta konsekventa utforskande av huskroppar kan vid det här laget närmast betraktas som en slags obduktion. Men delarna är inte döda, utan har snarare börjat skapa en egen arkitektonisk natur.

Även i denna utställning är det rum, tätare än någon gång tidigare. Sprödare, mer genomskinliga men utan skörhet. Formatet är litet men många gånger har målningarna en monumental prägel. Den del av ett rum vi får se kan ibland lika gärna utgöra en trång passage i ett hyreshus som en del av en katedral.

I det förfallna och i det ofärdiga uppstår vinklar och öppningar som aldrig varit menade att finnas. Ett rum i förfall eller under uppbyggnad är ett rum i kaos, men också ett rum med en egen mening. Det är tillfälliga rum, säger Helena, där jag försöker hitta linjer, ordning och struktur, åtminstone för stunden. Precis som i mina tankar.

Delar av utställningen har tidigare visats på galleri DAS ESSZIMMER i Bonn sommaren 2018.

Christoffer Dahl, curator och publicist

KOMMANDE 2019

 

  • 14/12-4/1 Joel Hurlburt/ Timo Menke
  • 11. 1-3.2 Tobias Sjödin/Magnus Engstedt
  • 8.2-3.3 Helena Pehrsson
  • 8-31.3 Mona Pettersson
  • 5.4-5.5 Hillside project
  • 10.5-2.6 Johanna Schartau/Ulrika Pihlström