Alla inlägg av Alex

[slideshow_deploy id=’1778′]




The gallery doors stay closed. No entry. Quarantine. The space remains empty, alone, visible only through the thick glass of the window – sanitized, virtualized. Through its sheer visibility, the gallery becomes a liminal space and, walking this fine line, the artworks challenge the division between private and public space, between political and intimate.

Just outside of the gallery, like a mirror of the space beyond the glass, is With regards, family and friends by Yogesh Barve. Inspired by sociologists like W.E.B. du Bois and the language of data visualization, the marks on the pavement transpose the per capita residential area in Bombay and the living space per body in the city. By letting passersby interact with the scale of the spaces, Barve makes the public experience the data physically instead of conceptually.

The sound of the 5th December protest in Paris – the beginning of one of the longest national strikes in French history – fills the empty space of the gallery and spills into the street. Through a genuine “performativity of listening” and the act of walking, Niccolò Moscatelli injects a narrative in the record and a dynamic that goes constantly from the collective to the individual and back. The bodies of the people are absent, evaporated by harsher and harsher laws and the sanitary state of emergency that condemned the public practice of politics. Still, the voices, the laughs, the screams, songs and chants are still audible, – like the ghost of a protest, ensemble, marche, proteste resists the passing and disappearance.

Visible through the glass screen, Anno Domini by Saviya Lopes appropriates some of Artemisia Gentileschi’s biblical scenes portraying women and turns them into memes critiquing the male domination of public space. Taking from her own experience and from scholar Shilpa Phadke’s work around loitering, Lopes gives these women active agency and makes them defy the men surrounding them. At the same time, the work questions the “publicness” of public space for women, from biblical times, to the Renaissance until today. 

While having an immense impact on our world, the actual context is not the cause of the issues the works touch, from the suppression of political freedom and democracy, to the policing of women’s bodies in the urban environment, to the overcrowding and housing conditions in our metropoles and many others. Today they are simply exacerbated, stretched to the extreme.

Geraldine Hudson


Geraldine Hudson

Rites of Spring – between Ostara and Beltane

25/4 – 3/5 2020

Första akten 25 april 20.00

Andra akten 26 april 20.00

Tredje akten 2 maj 20.00

3 maj öppet 12-17 med bokrelease.

Rites of Spring – between Ostara and Beltane

You are warmly welcomed to observe (through the window) a performative ritual act of invocation and votive sacrifice … As now we exist, in a time which is having a profound affect on us all unreservedly … you are invited to an act which doesn’t propose to offer any solace, but a reminder … a marking of time as the artist continues her work commited to the turning of the wheel and recognition of the cycle of birth – death and rebirth.

There will be 3 acts …
The first act taking place at ID:I Galleri on Saturday 25th
April at 20.00, the next act the same time on Sunday and then the last act the following Saturday at 8pm.
On Sunday 3rd May from 12 -17 is the release of a small artists book publication .. the gallery will be open and it will be possible to come and meet the artist.

Geraldine Hudson is an interdisciplinary artist from Engand where she received her Bachelors and Masters exams in Art. exam in art.

She has exhibited around Sweden and Europe having been based in Stockholm for 10 years, during this time being involved with various art projects, notably curator at Konstapoteket, being a board member of Fylkingen and being the main producer/curator for the art n esoteric conference Conjuring Creativity – this is a chance to see some of her work before she returns to England to begin the acclaimed MFA programme at Goldsmiths University in London. Geraldines work has been largely concerned with notions of the sacred/profane and communicating the liminal, when relation to psychological, phenomenological states and physical places .. in a possibly misguided quest to become in tune with the cosmos through genuine connection with the land beneath her feet .. as above so below – on both a personal and social level, through a firm belief that our seperation from the land and the ’wild’ is responsible for our subsequent alienation and all that entails … the chthonic being the constant … and Hecate as her guide.


Rites of Spring – mellan Ostara och Beltane

Du är varmt välkommen att observera (genom fönstret) en performativ ritual av invokation och votivoffer … vi existerar nu, i en tid som har en djup inverkan på oss alla utan förbehåll … du är inbjuden till en performance som inte föreslår att erbjuda någon tröst, men en påminnelse … en markering av tid när konstnären fortsätter sitt arbete som åtagit sig att vrida på hjulet och erkänna födelsecykeln – död och återfödelse.

Det kommer att finnas tre akter …
Den första akten som äger rum på ID: I Galleri på lördagen den 25 april kl 20.00 nästa akt är på söndagen den 26 april, kl 20.00 och sedan den sista akten påföljande lördag kl 20.00 På söndagen 3 maj från kl 12-17 släpps en liten publikation av en konstnärsbok. Galleriet kommer att vara öppet och det kommer att vara möjligt att komma och träffa konstnären.

Geraldine Hudson är en interdisciplinary konstnär från Engand där hon fick sina kandidat och masters examiner i konst. Hon har utställt runt om i Sverige och Europa och har varit baserad i Stockholm i tio år. under den här tiden varit involverad i olika konstprojekt, särskilt kurator vid Konstapoteket, varit styrelseledamot i Fylkingen och varit huvudproducent / kurator för konstn esoteriska konferensen Conjuring Creativity – detta är en chans att se något av hennes arbete innan hon återvänder till England för att börja det hyllade MFA-programmet vid Goldsmiths University i London. Geraldines arbete har i stor utsträckning handlat om föreställningar om det heliga / vanvittiga och att kommunicera liminalen, när det gäller relation till psykologiska, fenomenologiska tillstånd och fysiska platser .. i en eventuellt missvisad strävan att bli i samklang med kosmos genom äkta koppling till landet under henne fötter … som ovan så här nedan – på både en personlig och social nivå, genom en fast övertygelse om att vår separering från landet och det ”vilda” är ansvarig för vår efterföljande främling och allt det som medför … den chonic är konstanten. .. och Hecate som hennes guide.


  • Vår 2020
  • 17.1-2.2   Dan Lageryd
  • 7.2-16.2   Florence Wild , Joran Stamatakakos
  • 21.2-1.3  Tiny Domingos
  • 6.3-29-3  Alexander Mood
  • 3.4-3.5      Ann Frössén /inställt pga coronapandemin
  •  8.5-31.5  Marjolaine Lombard


Tiny Domingos

[slideshow_deploy id=’1754′]



Tiny Domingos


curated by Alexander Mood


 22.02 – 1.03.2020

Vernissage  21 February 17 – 20

öppettider Tor-Fre 12-17 Lör-Sön 12-16


Utställningen Jordskred, framtagen specifikt för ID:I Galleri, bjuder in till att betrakta vår omgivande natur med ny blick. Central i utställningen är videon Flank Collapse, ett verk som ifrågasätter markens upplevda hållfasthet genom att visa hur lösa stenar rullar ned för Sciara del Fuoco på ön Stromboli. Filmen visas här för första gången i Skandinavien.

”Avec l’amour, ou la planète, quand on veut maîtriser, on perd.”
Erik Orsenna, French novelist

Specially conceived for the ID:I Gallery, JORDSKRED is an invitation to take a new look at our own natural landscape. As Erik Orsenna recalled in a recent interview: ”Life is the cocktail of strength and weakness. When you want to dominate, you lose.” The author applies the same principle to our planet. All the more reason to rethink the way we perceive our environment. The core of the exhibition is the video FLANK COLLAPSE that questions the notion of ground stability by displaying the descent of loose stones at the Sciara del Fuoco (Stromboli island) and that will be presented for the very first time in Scandinavia, a region also affected by slope instability, landslides and rockfalls. This video artwork allows a vivid perception of the Greek notion of panta rhei (”all things are in flux”) that rules our landscapes – and our inner rhythms – and aims to raise awareness about the great dynamics and fluidity of geomorphological processes and the challenges they represent in terms of risk management, civil protection and cultural heritage.

JORDSKRED is a continuation of a broad Sciart project entitled LANDSLIDE (Resilience in Unstable Times) that was recently presented at the Joint Research Center of the European Commission in Ispra (Italy) and at BOZAR, Center for Fine Arts, Brussels. LANDSLIDE emerges in a time of various and intense upheavals. Like in an landslide or an earthquake, new faults appear and abysses open up in the foundations of our societies, dividing citizens and decision-makers into apparently incompatible groups while democratic values are subject to erosion. Freedom of press and speech, artistic freedom, minorities rights are at stake while great achievements and advanced research in science and culture are been refuted on the basis of ideology. In response to this context, LANDSLIDE addresses the unpredictability of natural disasters in order to enhance the notion of human resilience based on the development of art and science over time. Indeed, human societies have suffered many disasters throughout their history, but tenacity and scientific and cultural advances have made their resurgence possible.

Paying particular attention to the social impacts of natural disasters, LANDSLIDE stresses their analogy with the consequences of financial collapses on populations and relates the challenges of geotechnics and civil protection with those of economic policies. This is how video and art installations based on scientific monitoring and data visualization used in geophysics, vulcanology, geomatics and econometrics emerge. And how a digital 3D chart of the Euro debt crisis can metaphorically be interpreted as a seismic tremor/slope movement and sculpturally represented as a mountainous landscape with high peaks and deep valleys. A way to give tangibility and greater visibility to the little known efforts undertaken to analyze and prevent these disasters and to delay and mitigate their effects.

In this very same spirit, JORDSKRED underlines the ubiquity of the notion of flow and the interconnectedness between phenomena, spheres of knowledge and levels of action apparently far apart. A thread that recalls the cross-curricular spirit and the enormous curiosity of the Renaissance and the need to continue building bridges that facilitate the decompartmentalization of knowledge and the exchange between separated communities.


Tiny Domingos

born in 1968 in Orleans (France). Lives and works in Berlin.

Founder of rosalux, the Berlin-based art space. Holds a degree in Modern Literature and Linguistics at Lisbon University. Studied Painting and Aesthetics Studies at SNBA, Universidade Nova and Faculdade de Belas Artes, Lisbon. Artist in residence at the Joint Research Center of the European Commission, Ispra (Italy) in 2019.

The artistic practice of Tiny Domingos combines space-related work with conceptual approaches surrounding issues on the digital age, economy, earth sciences and pop culture.

His work has been featured, among others, in the Bozar Center for Fine Arts (Brussels), KW Institute of contemporary art (Berlin), Calouste Gulbenkian arts center (Rio de Janeiro) and the Rijksmuseum Amsterdam.

Joran Stamatakakos, Florence Wild

[slideshow_deploy id=’1747′]


Joran Stamatakakos, Florence Wild

7/2 – 16/2 2020

Vernissage 7/2 17:00 – 20:00

Tor-Fre 12:00 – 18:00

Lör-Sön 12:00 – 16:00

Local Haunts


You will often find us at our local haunts, drinking cheap beers and talking about, around, and across each other on what we are doing, planning, potentially regretting. Ideas (like tongues) become a bit looser after a few drinks, ideas later deemed to be ridiculous, but which here, at our local haunt, get their 15 seconds of fame. They float in the air above the fake wood tables, between the dishwasher-worn glasses and the ubiquitous tea lights.”

In Local Haunts, friends Joran Stamatakakos and Florence Wild present a collection of reworked and reassembled paintings, sculptures and wall works that reflect on mostly invisible (but often audible) aspects of making. Those conversations, links, texts, chats, studio talks, vernissage discussions, bar hangs, rants, doubts, affirmations and decisions that make up the tissue of close friendships and art practices. Both spectral and tangible, like a low fog or giant wobbly blob of jelly.

This ongoing back-and-forth is the other side of our often solitary labours of working, accumulating, drawing, note-making. Half-spun ideas from our local haunts are pocketed away in scribbled notes, phone memos, ‘I-will-remember-this’ memories, until there is time to get to in the small confines of studio to uncork them beneath the unforgiving perpetual daylight fluorescent tubes.

We shared a studio for a short time after art school, but were seldom there together. Joran wasn’t very well, and had little energy to leave the house. In studio, I mainly lay on the couch and knitted spools of fishing line, trying to settle in, but not really succeeding. When Joran left and went back to Australia, dismantling the studio, I saved scraps of the old paintings he destroyed. He threw away most of his things, only to have the belongings he’d decided to hold on to lost in the murky depths of shipping transit.

I, on the other hand, am a saver – a stockpiler and collector of things that may one day come in handy. I stayed in Sweden, moved studios and took whatever might come in useful with me. These remnants, traces of other’s lives and events re-emerge in the works shown here, in found and saved materials, in the knitted sculptures often rolled for ease of storage, and those painting scraps reframing canvases.

Local Haunts uses each other’s works as support structures to build up, hang against and rest upon, referencing the way we use each other to propel and realise our endeavours.

Local haunts are the conversations, work spaces and social spheres we inhabit, as support structures and points of anchorage. For this show we have worked closely together in my studio, riffing off one another, letting ideas stack up and spiral off, imbuing the works with a sense of familiarity, a trading of jokes and anecdotes.

-Florence Wild, January 2020

Joran Stamatakakos is a Stockholm based artist who works across a variety of mediums, utilizing the strategies of the bricoleur. He received his Bachelor in Visual Arts in 2009 at Southern Cross University, Lismore, Australia, and a Masters in Fine Art in 2017 from Konstfack, Stockholm, Sweden.

Florence Wild’s (Aotearoa New Zealand) practice includes sculpture, installation and writing, where language and material are treated as intimate bedfellows. She is based in Stockholm and has an MFA from Konstfack (2017) and a BFA from Elam School of Fine Arts (2009).

Dan Lageryd

[slideshow_deploy id=’1734′]


Dan Lageryd

Inferno Krabba Stranden

, 17/1-2/2 2020

Vernissage 17/1, 17:00-20:00

Tor-Fre 12:00-18:00

Lör-Sön 12:00-16:00

Med utställningen Inferno Krabba Stranden skapar konstnären Dan Lageryd en ny berättelse om staden Stockholm, om människorna och deras identiteter, genom en närläsning av över femhundra pizzeriors menyer, namn och innehåll.

Det blir en sorts konkret poesi som handlar om längtan men också platsens ande: den plats där pizzerian finns och verkar. På utställningen kan betraktaren för en stund kliva omkring inne i stadens mage och bli del av en sorts kollektivt mättande, lägga sig ner och sova och vakna upp fångad i en Calzone av längtan…

Läs hela Nils Claessons text om utställningen nedan:

Konstnären Dan Lageryd skapar en ny berättelse om staden Stockholm, om människorna och deras identiteter, genom en närläsning av pizzeriornas menyer, namn och innehåll. Ett av de centrala verken i utställningen heter Pizza Moon och är en stor svart kvadrat ur vilken en grå måne med mörka partier träder fram. Om du går nära ser du att månen består av namn på pizzor och pizzerior i Stockholm. Det är över 300 000 tecken som Dan skrivit in från över 505 pizzamenyer. Det blir en sorts konkret poesi som handlar om längtan men också platsens ande: den plats där pizzerian finns och verkar. Den yttrar sig i namn på pizzor så som St Eriks Ögonsjukhus eller Högskolan. Där finns också vansinne och längtan i namn som Inferno, Armageddon, Krabba och Stranden. Själva pizzerian däremot kan ha namn efter ett land eller en flod eller en by i mellanöstern eller Asien. Dan Lageryd lägger en envis mosaik av verklighetsfragment och ställer dem bredvid varandra. Det blir en sorts associativa pizzamenyer:

Havets lejon, Dubbel krabba

Havets fyra hot

Odysseus Arlanda

Hawaii Sockenvägen, Solveig

Ankara / Evigheten

Möjligen en serie pizzor som skulle fallit en poet som Gunnar Ekelöf i smaken. En bild av Stockholm på 2010- och 2020-talet befriad från syner av Stadshuset i motljus, vaktparaden, rika och fattiga som tittar in i kameran och all den vackra naturen träder fram. På det sättet påminner Dan Lageryds arbete om fotografen Joachim Schmid som omdefinierade gatufotografi genom att gata upp och gata ner leta efter och hitta fotografier som människor tappat, kastat bort eller rivit sönder. Metoden bakom Dan Lageryds arbete är densamma som Joachim Schmid och de klassiska gatufotograferna. Den bygger på att promenera långa sträckor och låta synerna komma till en lite i taget. På så sätt framkallas en psykisk geografi som i sin tur kan omsättas till bild. Fotografen blir för ett kort ögonblick staden. Det magiska ögonblicket finns kvar men omformulerat till att konstnären för en liten stund är en stor pizza. Det är fotografi utan kamera och objektiv, utan film eller annat ljuskänsligt material. Men ändå fotografi eftersom det är ett avtryck av en verklighet omförhandlat till bild silad genom en fotografisk medvetenhet. De långa promenaderna stannar heller inte på stadens gator utan fortsätter ut i elektroniska media. Fast det är ändå vandringar som påminner om gatufotografens till synes planlösa irrande. Dan Lageryds studie av pizzans fenomenologi tillhör den dokumentära fotografins sfär. Här kan betraktaren för en stund kliva omkring inne i stadens mage och bli del av en sorts kollektivt mättande, lägga sig ner och sova och vakna upp fångad i en Calzone av längtan med vetskapen om att ingen hör dig skrika inne i pizzakartongen.

I Järfälla ligger Francos pizzeria. Där bakas pizzan Gramsci med fläskfilé, champinjoner, gorgonzola och bearnaisesås. En pizza som skvallrar om att pizzabagaren kanske är högt utbildad filosof och en beundrare av den italienska marxisten Antonio Gramsci som skapade begreppet om hegemoni. Möjligen skulle pizzeriornas utbredning och pizzans popularitet kunna illustrera Gramscis tankar om att skapa hegemoni i samhället genom att så att säga anslå tonen i allt nordiskt ätande. Gramsci tillbringade stora delar av sitt liv i fängelse som politisk fånge och ägnade sin tid åt att filosofera om hur en socialistisk revolution skulle bli möjlig i ett land som Italien. Gramsci förstod att det inte skulle fungera med en kupp som i Ryssland. Gramscis idé var att en liten grupp människor skulle kunna sätta ribban för alla diskussioner och värderingar i politiken och på det sättet få med sig en majoritet. Också genom praktisk politisk handling. Det var idéer som inspirerade den yttersta marxistiska vänstern på 1970- och 80-talet. Det stockholmska monumentet av Antonio Gramsci är en pizza i Järfälla.

Dan Lageryds arbete kring den stockholmska pizzans väsen får anslå tonen i ett nytt decennium. Insmugglad i pizzorna finns en berättelse om vem som är välkommen in i värmen. Pizzabagare och ägare till små pizzerior är en kategori hårt arbetande människor som är hotade från alla håll. De granskas av skattemyndigheter, får hyran höjd av snåla bostadsrättföreningar, blir skammade av veganer, granskade av hälsovårdsinspektörer, får rutorna sönderslagna av lokala smågangsters men fortsätter oförtröttligt att knåda sina degar och leverera stockholmarnas älskade pizzor.

Nils Claesson den 8 januari 2020