[slideshow_deploy id=’804′]

[slideshow_deploy id=’796′]

Konceptualiseringslaboratorium

Åsa Andersson Broms, ID:I galleri 28/10 – 20/11 2016

Öppet: torsdag – fredag 12.00 – 18.00 / lördag – söndag kl. 12.00 – 16.00

Vernissage: Fredag den 28 oktober kl. 17.00 – 20.00

Vi kan se det så tydligt på avstånd: Hur ett samhälle rustas och städas för att efterlikna en vision. Det som hände inför OS i Brasilien är bara ett exempel. Det finns likheter i hur visioner upprätthålls och skapas även hos oss när stora samhällsreformer genomförs. Men kan vi se den propaganda vi utsätts för? Vilka krafter sätts igång? Hur tar vi som människor och medborgare del i de normförskjutningar som sker i stora samhällsomvandlingar?

Ett samhälle är alltid under förändring och anpassar sig ständigt till nya förutsättningar. Men ibland uppstår starkare behov som kräver lösningar och åtgärder. Stockholm expanderar i en accelererande hastighet. I regionen pågår drygt 30 stora stadsutvecklingsprojekt och fram till 2030 ska 140 000 bostäder ha byggts. Nya stadsdelar läggs till och äldre stadsdelar förtätas. Projekten kommuniceras genom lockande visionsbilder och färgstarka värdeord. Anslaget i byggprospekten berättar inte bara om funktionalitet utan också om livsstil. Vision 2040, styrdokument för regionens aktörer, beskriver inte bara att det ska byggas, det beskriver också hur Stockholm ska se ut, fungera och vad som ska värderas.

Åsa Andersson Broms beskriver i utställningen Konceptualiseringslaboratorium på ID:I galleri de glapp som uppstår i verkligheten när normer förskjuts, i ett samhälle som utvecklas i gränslandet mellan vision och illusion. Genom ett antropomorft bildberättande konceptualiseras de två huvudrollsinnehavarna lejonet och vargen, uttryckt i text och bild samt genom tredimensionella formskisser i skumgummi. Den japanska maskottraditionen yuru-kyara ligger till grund för idé och form.Utställningsrummet är ett laboratorium för en pågående konceptutveckling och utveckling av nästa fas där performativ distribution i ett medialt rum undersöks.
Åsa Andersson Broms konstnärskap rör sig fritt mellan fotografi och skulptur, mellan media och materialitet. I hennes utställning 1000×70 Kudzu 2013 på ID:I visade hon ett fotografisk arbete i samarbete med formgivaren Pontus Björlin.” Bildserien Kudzu kan ses som en serie tillrättalagda verkligheter eller kulisser. I sammanhanget vittnar de alla om systemfel, ett slags error i balansen mellan gott och ont. Något som förblir osynligt i sin verklighet…”

www.temporaryart.org/asa

[slideshow_deploy id=’765′]

LONDON CALLING

Johanna Schartau

30 september – 23 oktober

Öppning och vernissage fredag den 30 september 17-20.

Den personliga historien fungerar ofta som utgångs punkt i Johanna Schartaus arbeten. I filmprojektet Farmor Ruth och hennes döttrar (2014) närmade sig Schartau sin släkts historia och lät farmoderns liv och tragiska livsöde komma ut i ljuset. Schartau betraktar berättelserna ur hennes egen bakgrund i sitt tidsmässiga sammanhang, i ljuset av normer och samhällspolitiska strömningar. Farmoderns öde var också ett kvinnohistoriskt öde

I utställningen London Calling, som inte oväntat refererar till The Clashs klassiska dubbelalbum från 1979, bygger Schartau ett collage av minnen från en fyra månader lång vistelse i London, där hon gick på konstskola och närdes av en ung människas längtan efter att vara fri och att göra något nytt. Året var 1986 och staden bär tydliga spår av Thatcherismens marknadsliberala och konservativa politik. Proteströrelsen grodde och inom populärkulturen och musiken fanns en stark energi och ett utbrett, vitalt politiskt engagemang. I punkens London, med ikoner som Nina Hagen och en ytterst begränsad ekonomi, bodde Schartau i squats (ockuperade hus) i en tid då squattingrörelsen var ett utbrett samhällsfenomen.

I spelet Squatopoly utgörs spelplanen av centrala London på 80-talet där Schartau förenar personliga minnen och Monopolets kapitalistiska drivkraft. Istället för att köpa fastigheter, går spelaren på konstskola, ockuperar hus eller går till arbetsförmedlingen för att erövra ett extraknäck. Squatopolys regelverk vänder upp och ner på den klassiska speldramaturgin och de ekonomiska systemen – ett antimonopol i husockupationens tecken, där spelarna får fastigheter gratis och förutsättningen för att vinna är att lyckas göra av med alla sina pengar.

I utställningen kan besökaren provspela Squatopoly, som också finns till försäljning i galleriet i en begränsad upplaga. Som en förlängning av det analoga brädspelet finns också en digital plattform där Schartau kontinuerligt publicerar personlig dokumentation från ett London då och nu www.facebook.com/Squattopoly och under arbete är också en interaktiv onlineberättelse med text/röst, stillbilder och rörliga bilder med minnesfragment från samma tid.

Schartaus vistelse i London fick ett personligt dramatiskt slut efter att hon drabbades av en psykos som efter hemkomsten till Sverige innebar tio månaders inskrivning vid Beckomberga mentalsjukhus – ett område som, ironiskt nog, idag uteslutande utgörs av bostadsrätter för välbeställda.

 Pia Kristoffersson

www.johannaschartau.se

PRESSBILD