[slideshow_deploy id=’1662′]
Platserna är en del av mig. Eller tvärtom. I själva verket har jag inget med dem att göra. De har påverkat mig men jag har ju inte på något sätt gjort märkbara avtryck. Skymde ljuset för ett ögonblick.
Lite som en undfallen kannibal. Människor liksom alltför vild natur blir svårsmält.
Kulturlandskap och parker är de miljöer jag vill synas i.
[slideshow_deploy id=’1645′]
ÅSA ANDERSSON BROMS | Scenanvisningen
ID:I Galleri, 13 – 29 September 2019
Vernissage den 13 september kl. 17 – 20
Smygläsning ur första kapitlet i Undermarken
Den 27 september kl. 19
I utställningen Scenanvisningen får vi åter följa de antropomorfa, alltså de fabellikande djurens betraktelser. Genom en fotografisk analogi följer vi deras vandring till platser och utkanter som berättar om vår tids sökande efter mening.
De tomma friluftsteatrar som idag slumrar öde och monumentala i våra stadsrum och som ursprungligen kom till för att skilja arbete från fritid, är också platser där fiktion förvandlas till reflektion. Från att ha varit platser för skådespel är de nu K-märkta kolosser, artefakter från en svunnen tid som tyst iakttar och speglar sin omgivning. Det är teatern, scenografin, dramaturgin och dess inneboende historia som avspeglas när fabeldjurens betraktelser och reflektion av våra liv och samhällen tar form i en ny berättelse, en fiktion.
Genom en serie porträtt av friluftsteatrar, utomhusteatrar, folkparker och amfiteatrar skapas tillsammans med ett påbörjat litterärt verk, Undermarken en berättelse om vår tids gränslösa längtan efter allt och inget.
Detta har hänt…
För snart tre år sedan presenterade konstnären Åsa Andersson Broms Konceptualiserngslabratoriet på ID:I Galleri. Laboratoriet ville undersöka förutsättningarna för hur två fabeldjur, eller så kallade Yuru-charas (japanska maskotar) skulle kunna anpassa sig till det svenska klimatet och integreras i samhället.
Djuren, den ene ett lejon, den andre en varg, har nu levt bland oss i snart 3 år. Förmodligen någonstans i ett nyproducerat närförortsområde till vår storstad. Ingen har ännu lagt märke till dem. Osynligt har de rört sig på samma platser som vi. De har varken gjort sig synliga eller besvärliga. I tysthet har de iakttagit och diskuterat oss människor.
När de en dag stod vid branten till en stor och vacker men tom utomhusteater, beslöt de sig för att själva samla material till en egen föreställning som kunde berätta om deras iakttagelser. De hade tyckt sig förstå att människorna tyckte väldigt mycket om sagor. Så pass mycket att de varje dag förtrollade sig och låtsades sig vara någon annan stans. Det verkade så enkelt och roligt tyckte lejonet. Vargen var som vanligt mer skeptisk och föreslog därför att de skulle besöka fler teatrar så att de bättre skulle förstå meningen. Och så gjorde de.
Under resan bestämde dig sig för att låta spökskriva en bok.
Det är alltså genom dessa två gestalters ögon som vi ännu en gång får följa med på en resa till olika platser och fantisera om vilka scener från vår verklighet de iakttagit.
Välkommen till teatern!
[slideshow_deploy id=’1639′]
Ivar och Weronika Hagren presenterar nya verk inom ramen för projektet Cloud Studies
Projektet kretsar kring tre huvudsakliga och överlappande teman:
* Belas farföräldrars liv och arbete på en väderstation i Polen
* Väder, klimat och meteorologins historia
* Fotografins historia (främst inom vetenskap)
Genom att anamma repetition som en konstnärlig strategi anspelar de på upprepningen i Belas farföräldrars arbete på en väderstation i Polen, där de en gång i timmen läste av meteorologiska mätinstrument för att skicka de insamlade värdena vidare till det regionala vädercentrat.
[slideshow_deploy id=’1626′]
Ida Palojärvi & Hanna Marno are part of the artist-run collective of Gallery Oksasenkatu 11 in Helsinki that has been exchanging shows with ID:I galleri since 2017. Exhibited at ID:I galleri are two installations that form a dialogue that alter the viewer’s observation of perception.
Ida Palojärvi
Blur Experiments
In the new work Blur Experiments presented at ID:I Galleri she works with long, almost spearlike objects pointed at the viewer. The objects are arranged in a dark space and lit in a specific way. The work aims to bring forth an experience of non-recognition, where imagined movement and stillness of the objects come together. The objects are suspended in the gallery space, but the viewer finds herself as if unable to focus her gaze on them, unable to recognise their contours or outline clearly as if she was watching the objects in movement.
Ida Palojärvi (b. 1981) graduated from Helsinki’s Academy of Fine Arts as Master of Arts in 2016. She has created works both in solo shows and as part of group exhibitions. Palojärvi’s works are installations built in a given space. They often blur, shift or tilt the focus of the everyday vision of the viewer.
Hanna Marno
Descending, Ascending
What’s left is the inviting, soothing- yet deterring and alarming odour of some sort of a cleaner lingering in the air. Inside are undefined and uncertain objects that are placed inside the gallery as if the space was installed according to the previous artists fixture on the wall.
The objects’ materials are: repurposed found white plastic items, paint, soap, “live” candle light led and plastic icebergs on/under shelves.
An artwork is still submitting to be an object that fills its’ cubicle space in the atmosphere.
In a topsy-turvy world art would be immaterial and the experience would be material.
Each created object takes part in this discussion.
The work process behind the installation at ID:I galleri is a combination of meticulous and haphazard sculpting between the exhibition space and the studio. Some of the work is ready only when the microwave goes ding.
Hanna Marno (b. 1981 in Helsinki) is an artist who lives and works in the countryside of Lohja in Finland.
She studied at the Academy of Fine Arts in Helsinki and Pittsburgh Filmmakers. She works mostly with narrative site-specific work, still-lives in landscape and installation art that suggest the viewer to re-determine their surroundings.
Thank You :
[slideshow_deploy id=’1616′]
NÉLANNE RACINE : « Deeper And Deeper »
nelanneracine.net
Nélanne Racine presents a series of recent installation works and a sound piece designed specifically for the space of ID: I GALLERI. Invitation to a suggestive exploratory dive of forms and mineral contents, various digital prints on linen and on vinyl are swarmed here and there. Over the past winter, the artist has captured views of “natural” landscapes of her region, Saguenay-Lac-Saint-Jean (located north of the capital, Quebec). Objective: to testify to the time when the main rivers were exploited to produce electricity (1920), which led to the establishment of aluminum factories. The shots are made with a medium format film camera with defective bellows. What could be translated into documentary photography in a “classical” tradition is here revealed on evanescent textile surfaces.
A “thin blade” is a rock sample that allows knowing the mineralogical constitution of the rocks using microscopes. From these sources of archeological-geological images, Racine works an infographic collage that ultimately takes the form of an ornamental frieze with seamless patterns. Our subsoil, that of the earth’s crust, holds many unfathomable forms that the artist likes to magnify or to divert in an infinite quest.
Finally, through a piece of ceramic (« Device ») is broadcast a sound piece by his colleague Simone D’Ambrosio. The stone, figured or fantasized, is a source of inspiration for the artist who reveals the one that supports us as a fragile foundation, the earth.
A multidisciplinary artist born in Portneuf County (Quebec, Canada), Nélanne Racine holds a Master of Arts degree from the University of Quebec in Chicoutimi in 2014. She has participated in several exhibitions in Chicoutimi, Carleton-sur-Mer and Montreal. Strongly involved in her community, her proposals often involve the participation of the general population or more targeted groups that promote a link between art and life and vice versa. She teaches drawing and sits on the board of the centre d’art actuel Bang. Since 2018, the artist continues his research with the composer Simone D’Ambrosio and the collective Audiotopie, on a project of public art with digital sound sculptures (“Eons”).
Hösten 2019