Alexander Mood
Janny Aschenbrenner
Presenterar Liminalitet
ID:I Galleri, Tjärhovsgatan 19
Vernissage Torsdagen 9/2 17:00-21:00
Öppettider: Tor-Fre: 12-18. Lör-Sön: 12-16
Utställningen pågår till 19/2
www.alexandermood.se
Den gamla världsordningen är på väg att dö. En ny är ännu inte på plats.
Industrialismen och de ideologier som föddes med den håller på att spela ut sin roll eller behöver flytta fokus. Uppluckringen av maktordningen skapar oro och friktion mellan samhällsgrupper ekonomiskt, politiskt och religiöst.
Termen liminality är hämtad från antropologin och myntat av den franske antropologen Arnold van Gennap som var verksam under den första hälften av 1900-talet. Begreppet benämner det stadium i en ritual som inträffar mellan utgångsläget och det tillstånd man vill uppnå vid en passagerit. Liminella tillstånd betecknas ofta av beteenden som inte skulle anses passande under normala omständigheter.
Vi använder begreppet för att beskriva det tillstånd vi befinner oss i. Mitt i krisen då gamla ekonomiska och sociala systemen faller samman men nya alternativ ännu saknas.
Med denna utgångspunkt kommer vi att visa två verk, ett videoverk och ett ljudverk, tätt sammanflätade till en helhet.
Videoverket är två projektioner av människor som är på väg ut spärrarna på tunnelbanestationerna Östermalmstorg och Skärholmen som leder upp till två helt skilda delar av av Stockholm, miljonprogramsförorten och stadens finansiella centrum. Som vågor väller människorna upp från underjorden, allt i slowmotion.
Verket bär referenser till både ”Arbetarna lämnar Lumières fabrik i Lyon” (1895) av bröderna Lumière. En av världens första filmer i en tid som liknar den vi själva befinner oss i. Då en tid på väg fullt ut in i det industrisamhället och moderniteten, genom de maskiner och den automatisering av arbetet som fabriken härbärgerade. Nu lämnar vi den eran bakom, med hjälp av andra maskiner, en annan sorts automatisering men med samma genomgripande förändring av samhället och kulturen som konsekvens.
Även den engelska konstnären Mark Wallingers verk ”Threshold to the Kingdom” (2000) som på samma sätt visar människor på väg ut från tullen på city airport London UK. I filmen lämnar människorna ett slags mellanrum, ickeplats, mellan två världar och träder tillbaka in i den vanliga världen. Flygplatsens av- och ankomstterminaler före och efter resan, som transcendenta rum.
I videoverket fångas människan i steget. Fryses mitt i det tillstånd av liminalitet som hon försatts i, genom sin färd från den ena platsen till den andra, i hur hon är intrasslad i tidens skiftningar, samhällets förändring men också i hur hon, genom att färdas till en annan plats än där hon var innan också försätter sig i en möjlig pånyttfödelse. Människan på gränsen, i passageritens mittersta skede, bär på förändringens potential.
(Skärholmen och Östermalmstorg ligger i två ändar av Stockholms socioekonomiska spektra, strikt avskilda genom stadens hårt segregerade bostadssituation. De ligger också på samma tunnelbanelinje. )
I ljudverket får dagens framvällande människor en förbindelse med de som vid modernitetens genombrott försökte förstå sin tids snabba förändring och vad den gjorde med upplevelsen av en fast och beständig identitet.
I en rad brottstycken från Virigina Woolfs roman Vågorna vävs nu och då samman, förort och innerstad, elit och utanförskap. Samma tankar, samma rädslor och farhågor och förhoppningar om vila och trygghet undan förändringens gungfly hemsöker människorna som befinner sig i gränstillståndet.
”Man kan inte leva utanför maskineriet i mer än kanske en halvtimme.”
Som ett motorvägsbrus av krockande meningar, ett hav av konkurrerande utsagor, bildar rösterna ändå en sorts kör, samstämmig i sitt sökande.
I det inre rummet visas verket En samling gatuaffischer samlade från hela världen sedan 2004. Från de extrema politiska till det rent kommersiella händelser som redan har blivit historia som skriker ut budskap och propaganda avsedda för stadens gator i ett speciellt syfte. Saker som hände som nu är passerade och bara finns kvar som fragmentariska spår. Budskap som skrikits ut från väggar i det offentliga rummet, vissa om avgörande händelser, presidentval och protestmarscher, andra små tilldragelser, viktiga för ett fåtal.
Natos informationskampanj i Afghanistan, Trumps valkampanj, propaganda för självmordsbombare, presidentvalet i Ghana, striden om Ungdomens hus i Köpenhamn som blev en symbolstrid när högerkrafter intog den danska politiken. Finsk humor på dvd och en försvunnen hund i New York.
Verket berör det offentliga rummet men också aspekter av tid och rörelse. Affischen klistras upp i språnget mellan avsikt och utförande, nu som artefakter från en svunnen era som nyss var nu.
