Henrik Ekesiöö

A Band of Angry Men

Vernissage 28/2 kl 17-20

Utställningen pågår t.o.m. 16 mars

Titeln A Band of Angry Men kommer från ett stycke ur Duncan M Hamiltons bokserie “The Wolf of the North”
I boken har huvudpersonerna utkämpat ett slag på den förlorande sidan. Nästan alla är döda, av en hel armé återstår det bara fem personer de har blivit frisläppta av fienden, alla titlar och militär ordning är avfärdad, det enda som återstår är ett band av arga män. 
Jag gillar idén om att den sista utposten innan det totala haveriet är just ett band av arga män. Man tror att man håller på och jobbar med ett projekt men plötsligt upptäcker man sig som en del av ett band av arga män, planlöst drar vi runt och skapar kaos. 

Utställningen består av målningar och skulpturer, målningar föreställande machomän och Döden. Skulpturerna är gjorda efter minnesbilder. Det gestaltas ett glapp mellan vad som är och vad som önskas vara. Strävan att vara stark kan lätt landa i något helt annat.  

Karl Johan Stigmark

Droppar, linjer, ord
 
Bokrelease och utställning med vernissage den 7 februari 2025 kl 17-20.
 
Makroskopi är en fysikalisk term som betyder ungefär ”storskalig”, ”synlig för blotta ögat” eller ”enkel att se”. Hur vi uppfattar världen genom våra sinnen på en övergripande nivå. Dess egenskaper inkluderar temperatur, tryck, volym, densitet, färg och textur.
 
I detta arbete utforskas det ögonblickliga i tillvaron. Droppar som speglar tidens flyktiga förlopp, linjer som representerar livsrörelser och där orden figurerar både inom och utom bilden. Här fångas de små, ofta förbisedda skeendena, och förvandlar dem till visuella utsagor som lockar till eftertanke utan att förlora närvaron av det perceptuella i en språklig vardag.
 
En särskild parallell kan dras till Prins Ruperts droppar, ett fenomen där smälta glaspärlor kyls snabbt i vatten. Dessa droppar är paradoxalt nog extremt starka men ömtåliga – ett slag kan inte krossa dem, men ett brott vid svansen får dem att explodera. På samma sätt reflekterar Droppar, linjer, ord över hur små, till synes ömtåliga händelser i vardagen kan bära på en inre styrka och komplexitet. Och hur denna spänning mellan styrka och skörhet speglar den mänskliga tillvaron.
 

Dan Lageryd

The Phantom Carriage (Körkarlen)
En 8-kanalig ljudinstallation. Ljudet av förflyttning, förflyttning av ljud, ett soundtrack utan film.

7 – 23/2 – 2025

Autobahn

Wir fahren, fahren, fahren auf der Autobahn
Wir fahren, fahren, fahren auf der Autobahn

Vor uns liegt ein weites Tal
Die Sonne scheint mit Glitzerstrahl

Wir fahren, fahren, fahren auf der Autobahn
Wir fahren, fahren, fahren auf der Autobahn

Fahrbahn ist ein graues Band
Weiße Streifen, grüner Rand

Kraftwerk 1974 © Sony/ATV Music Publishing LLC

———————————————————————————————————————————

The highway as the perfect apparatus

“The perfect apparatus, it seems to me, is the highway. In it maxi­mum circulation coincides with maximum control. Nothing moves that isn’t both incontestably “free” and strictly classified, identified, individuated in exhaustive files of digitized registrations. A network endowed with its own fueling stations, its own police, its autonomous, neutral, empty, and abstract spaces, the highway system perfectly represents the territory, as if laid out in bands over the land, a heterotopia, the cybernetic heterotopia.”

“Control is not discipline. You do not confine people with a highway. But by making highways, you multiply the means of control. I am not saying this is the only aim of highways, but people can travel infinitely and “freely” without being confined while being perfectly controlled. That is our future.”

Tiqqun, Aphelis 2001

——————————————————————————————————————————

Roadway noise, causes:

Speed
Traffic operations noise is affected significantly by vehicle speeds, since sound energy roughly doubles for each increment of ten miles an hour in vehicle velocity; an exception to this rule occurs at very low speeds where braking and acceleration noise dominate over aerodynamic noise.

Vehicles
Trucks contribute a disproportionate amount of noise not only because of their large engines, but also the height of the diesel stack and the aerodynamic drag. Significant interior noise is usually present inside moving motor vehicles; in fact, passengers are generally not aware that these levels are high, because experience has led motorists to expect levels commonly exceeding 65 dBA.

Surfaces
Roadway surface types contribute to different noise levels. Of the common types of surfaces in modern cities, there is a 4 dB difference between the loudest and the softest: chip seal type and grooved roads being the loudest, and concrete surfaces without spacers being the quietest, and asphaltic surfaces being about average. Rubberized asphalt (which uses recycled old tires) is much quieter and is already widely used. Experimental Porous Elastic Road Surfaces (PERS) might cut road noise in half. PERS is made by adding ground up tires to asphalt paving material.
Studies have shown that cutting longitudinal grooves in the pavement reduces noise.

Tires
Tire types can cause 10 dB(A) variations in noise, based on a 2001 sample of 100 commercially available tires. As of 2001, there was no correlation between grip and noise. Quieter tires may have slightly lower rolling resistance. Tire labeling for noise, grip, and rolling resistance has been widely introduced in Europe, with noisy tires being taxed.

Geometry
Roadway geometrics and surrounding terrain are interrelated, since the propagation of sound is sensitive to the overall geometry and must consider diffraction (bending of sound waves around obstacles), reflection, ground wave attenuation, spreading loss and refraction. A simple discussion indicates that sound will be diminished when the path of sound is blocked by terrain, or will be enhanced if the roadway is elevated so as to broadcast; however, the complexities of variable interaction are so great, that there are many exceptions to this simple argument.

Wind
Micrometeorology is significant in that sound waves can be refracted by wind gradients or thermoclines, effectively dismissing the effect of some noise barriers or terrain intervention.

Obstacles
Geometry of area structures is an important input, since the presence of buildings or walls can block sound under certain circumstances, but reflective properties can augment sound energy at other locations.

https://en.wikipedia.org/wiki/Roadway_noise

———————————————————————————————————————————

Lost Highway

I’m a rollin’ stone, all alone and lost
For a life of sin, I have paid the cost
When I pass by, all the people say
Just another guy on the lost highway

Just a deck of cards, and a jug of wine
And a woman’s lies makes a life like mine
Oh, the day we met, I went astray
I started rolling down that lost highway

I was just a lad, nearly 22
Neither good nor bad, just a kid like you
And now I’m lost, too late to pray
Lord, I take a cost, oh the lost highway

Now boys don’t start to ramblin’ round
On this road of sin, are you sorrow-bound?
Take my advice or you’ll curse the day
You started rollin’ down that lost highway

Leon Payne, 1948

Magali Cunico

”We don’t know where the shore is”

Magali Cunico

13/12 2024– 12/1 2025

Vernissage fredag 13 december kl 17-20
Öppettider: Torsdag-söndag 12-17, obs galleriet är stängt på annandag jul 26/12


Utställningen We don’t know where the shore is består av en installation med måleri, video och skulptur av Magali Cunico. Ett återkommande motiv i utställningen är vyer av paradisiska grönska där svarta partier delvis skymmer synfältet. Miljöerna i verken är hämtade från växthuset som ligger i den botaniska trädgården, le Jardin des Plantes i Paris och byggdes 1867 till Världsutställningen. En plats Magali Cunico besökte upprepade gånger under en sex månaders ateljévistelse på La Cité Internationale des Arts i Paris 2023. Växthuset innefattar en konstgjord grotta där vyer av praktfulla tropiska växter ramas in genom konstruerade öppningar in i grottan.
Den avgränsade vyn påminner om ett landskap sett genom kameraobjektivet, som ramar in utvalda utsnitt och skapar distans mellan verkligheten och betraktaren. Tillrättalagda scener av en orörd natur för tankar till ett förlorat paradis, som har komponerats enligt bestämda estetiska parametrar för att behaga och överväldiga.
Det är en föreställning, en konstruktion av verkligheten som smälter samman med den fysiska platsen. Platsen (omvärlden) och växterna (naturen) har objektifierats och blivit till scenografier och kulisser där betraktaren gjorts till passiv åskådare.  
Medvetet eller omedvetet är det så vi betraktar vår omvärld/naturen – en alltmer fragmenterad värld, präglad av kolonialismens omdaning av jordens resurser och tillgångar, och naturvetenskapens kartläggning av natur enligt matematiska system.  
 
I utställningen visas olika versioner av målningen Uppenbarelse. De svarta partierna i verket inger osäkerhet, vad döljer sig för betraktaren? Målningarna kan också te sig som tomma kulisser där betraktarens position skiftar mellan åskådarens och skådespelarens roll.  En version av verket målade på glas fragmenteras i videoverket Splittra. Skärvorna arrangeras sedan om i gallerirummet för att återuppstå i en ny konstellation.
Genom att förstöra ett verk som tagit flera veckor att färdigställa, använder Cunico den
konstnärliga processen som metod för att undersöka vår samtida världsuppfattning.
Fragmenterade och återskapade genom måleriet, framträder miljöerna ur nya perspektiv
samtidigt som de blottlägger illusionen om en trygg och välordnad värld.
 
Magali Cunico är född i Biel (Schweiz) och bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad på
Konsthögskolan i Malmö 2003-2008. Hennes konstnärskap har presenterats i ett flertal separat- och grupputställningar, bland annat på Tyresö Konsthall, La Cité Internationale des Arts i Paris, Konsthall C, Krognoshuset i Lund, Galleri Ping Pong i Malmö och på Vargåkra gård konsthall i Hammenhög,    Cunico har mottagit flera stipendier, bland annat Kungliga Akademien för de fria konsternas
ateljéstipendium i Paris, arbetsstipendium från Konstnärsnämnden, ateljéstipendium från IASPIS och Malmö stads kulturstipendium. Hennes konst finns representerad på Region Stockholm, Region Skåne, Lunds universitets konstförening och Carnegie Art Award konstförening. 
 
https://magalicunico.com/

Anna Kinbom

”Echo” Anna Kinbom

22/11– 8/12 2024

Vernissage fredag 22 november kl 17-20
Öppettider: Torsdag-söndag 12-17


Anna Kinbom kommer under utställningstiden visa en installation och hon kommer göra en performance med titeln ”Loop” lördag 7/12 kl 13 och kl 15. Performancen är gratis men boka plats genom att mejla till artist@annakinbom.com

Anna gör låtar vilka ofta har repetitiva texter, låtar som till stor del är refräng.
De senaste åren har Anna fokuserat på kombinationen av ljud och bild och i utställningen visas rörlig bild, ljud och måleri.
Anna har i en video parafraserat en koreografi som hennes klass gjorde när hon var 12 år, hon dansar på en strand nära uppväxtplatsen. I soundtracket spelar hon sin låt ”When you wake up”, tillsammans med kontrabasisten och tidigare omsorgskollegan Niklas Wennström. Likt många tjejer slutade Anna som instrumentalist i tidiga tonåren. På senare år har hon tagit upp musiken och sina kunskaper från mellanstadiet.

Anna Kinbom arbetar återkommande med temat pinsamhet, hon arbetar processbaserat med performance, installationer och artist books. Anna är utbildad på Kungl. Konsthögskolan (MFA 2013) och Akademie der Bildenden Künste Wien. Anna har ställt ut på Extension Art Space (2023), Konsthall C och Konstväxlingar i Stockholm (2022), Celsius Projects i Malmö och Konstepidemin i Göteborg (2021). Hon har gjort performances på Konsthall Väst på fjället i Karlsbäck (2024), Moderna Museet (2022,2015), Index (2022,2020), Pulpería Mutuálica i Buenos Aires med CPR-Curatorial Program for Research (2022) och VBKÖ i Wien (2019). Anna är del av samarbeten som S.O.N.G. som ställt ut på BFI London Film Festival (2023) och Spekulativa juntan som ställt ut på Portal i Södertälje konsthall (2023). Med 0s+1s Collective har hon ställt ut på Göteborgs konsthall (2018) och Casa Victor Hugo i Havanna, Kuba (2017).

Tack till Konstnärsnämnden, María Kolodynski, Rut Karin Zettergren, Alva Roselius, Spekulativa juntan och Per Holmgren

galleri