[slideshow_deploy id=’257′]
Tobias Sjödin
Storytelling
5.2 – 28.2 2016
Storytelling:
För ett antal år sedan då jag och min dåvarande hustru bestämde oss för att separera, ställde vi ut vår gemensamma bostad till försäljning på bostadsmarknaden. På rekommendation av mäklaren anlitade vi en stylist så att bostaden skulle upplevas attraktiv, så att vår trångboddhet och bristande förmåga att organisera hemmet inte skulle synas när den skulle visas. Stylisten skapade ett förslag och en idealiserad bild av hur det skulle vara att bo just där.
Eftersom jag inte hade något ordnat boende under tiden lägenheten stod till försäljning gick jag dit sent på kvällarna och vistades i det som tills alldeles nyss varit vårt gemensamma hem. Bostaden var helt urstädad och alla spår av det familjeliv som tills alldeles nyligen pågått där var bortsopade. Jag undvek att tända så att det monokromatiska ljuset från natriumlamporna i gatlyktorna utanför de höga gamla fönstren fick svepa över scenografin. I mörkret brukade jag vandra från rum till rum och betrakta scenerierna. Renheten och förställningen i lägenheten påverkade mitt rörelsemönster. Toalettbesöken krävde plötsligt en ny strategi. Inte en smula på köksbänken, inte spilla ut hämtmaten och lämna spår. På bordet i vardagsrummet, ett fat med plastfrukter. I doften från vita liljor och doftljus satt jag i en designsoffa och bläddrade i Sköna Hem och Plaza Interiör. Det som varit vårt hem befann sig liksom jag i transit. När det blev dags att sova kröp jag ned i det som såg ut att vara en säng i blå och vit New England-stil. Jag bäddade ned mig bland veck och fållar och sov drömlöst. Bostaden var inte längre mitt hem och jag var inte längre jag.
Inbäddad:
Mellan november 2010 och november 2015 arbetade jag som bostadsfotograf för en bildleverantör i mäklarbranschen. Under perioden fotograferade jag runt 3000 bostäder i Stockholmsområdet. Denna erfarenhet har fått mig att fundera på dessa bilders betydelse. Den fotografiska representationen av hemmet tillhör bland de mest spridda och besedda bilderna i vår tid. Som fotograf i denna specifika genre var min uppgift att gestalta och estetisera, att genom bilder skapa och understryka värde. Jag har också vid vissa tillfällen haft möjlighet att själv (åter) träda in i bilden.
Homestaging/ Homestylingen i mina bilder lånar drag av scenografi och narration vilket har öppnat intressanta möjligheter att använda denna som en scen. I stunden har jag utvecklat olika karaktärer som kan tänkas vistas i just en sådant hem som stylingen för tillfället föreslagit. I processen med bilderna har jag förhållit mig till kameran som en autonom maskin eller som sedd en annan persons blick, där jag är objektet. Till skillnad från en bild som är komponerad efter en person i rummet har jag följt mina principer för vinkel och utsnitt som om det var för ett bostadsfotografi. Jag har bara klivit in på scenen.
Storytelling/ Inbäddad är Tobias Sjödins andra utställning på ID:I Galleri.
PRESSBILD
