[slideshow_deploy id=’1645′]

ÅSA ANDERSSON BROMS | Scenanvisningen

ID:I Galleri, 13 – 29 September 2019

Vernissage den 13 september kl. 17 – 20

Smygläsning ur första kapitlet i Undermarken

Den 27 september kl. 19

I utställningen Scenanvisningen får vi åter följa de antropomorfa, alltså de fabellikande djurens betraktelser. Genom en fotografisk analogi följer vi deras vandring till platser och utkanter som berättar om vår tids sökande efter mening.

De tomma friluftsteatrar som idag slumrar öde och monumentala i våra stadsrum och som ursprungligen kom till för att skilja arbete från fritid, är också platser där fiktion förvandlas till reflektion. Från att ha varit platser för skådespel är de nu K-märkta kolosser, artefakter från en svunnen tid som tyst iakttar och speglar sin omgivning. Det är teatern, scenografin, dramaturgin och dess inneboende historia som avspeglas när fabeldjurens betraktelser och reflektion av våra liv och samhällen tar form i en ny berättelse, en fiktion. 

Genom en serie porträtt av friluftsteatrar, utomhusteatrar, folkparker och amfiteatrar skapas tillsammans med ett påbörjat litterärt verk, Undermarken en berättelse om vår tids gränslösa längtan efter allt och inget.

Detta har hänt…

För snart tre år sedan presenterade konstnären Åsa Andersson Broms Konceptualiserngslabratoriet på ID:I Galleri. Laboratoriet ville undersöka förutsättningarna för hur två fabeldjur, eller så kallade Yuru-charas (japanska maskotar) skulle kunna anpassa sig till det svenska klimatet och integreras i samhället.

Djuren, den ene ett lejon, den andre en varg, har nu levt bland oss i snart 3 år. Förmodligen någonstans i ett nyproducerat närförortsområde till vår storstad. Ingen har ännu lagt märke till dem. Osynligt har de rört sig på samma platser som vi. De har varken gjort sig synliga eller besvärliga. I tysthet har de iakttagit och diskuterat oss människor.

När de en dag stod vid branten till en stor och vacker men tom utomhusteater, beslöt de sig för att själva samla material till en egen föreställning som kunde berätta om deras iakttagelser. De hade tyckt sig förstå att människorna tyckte väldigt mycket om sagor. Så pass mycket att de varje dag förtrollade sig och låtsades sig vara någon annan stans. Det verkade så enkelt och roligt tyckte lejonet. Vargen var som vanligt mer skeptisk och föreslog därför att de skulle besöka fler teatrar så att de bättre skulle förstå meningen. Och så gjorde de.

Under resan bestämde dig sig för att låta spökskriva en bok.

Det är alltså genom dessa två gestalters ögon som vi ännu en gång får följa med på en resa till olika platser och fantisera om vilka scener från vår verklighet de iakttagit.

 Välkommen till teatern!