Utgångspunkten för utställningen Friends på ID:I är ett sökande efter ett behagligt sammanhang. Genom en variation av tankar och uttryck skapas det en dynamik.
Dynamiska situationer skapar utrymme för utveckling av flera olika idéer.
Varmt välkomna
Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff
Bloss © Ingrid Jonsson 2010
Utställningen pågår tom 24/1
Nya målningar
I mina senaste målningar har jag uppehållit mig bland avtryck, prickar och fläckar. De har varit otroligt efterhängsna och dyker upp överallt – fotspår i snön, tumavtryck, bilarnas lyktor i natten. I en barnfilm av Miyazaki lever de små svarta håriga prickarna i mörkret men jagas ilsnabbt undan av ljuset som strömmar in när dörren slås upp. Fanns de ens där? Det är det svårfångade, inexakta och tillfälliga som intresserar mig. Hur återger man efterbilden som dröjer sig kvar på näthinnan?
Målningarna planeras inte särskilt mycket i förväg utan bilden pressas varsamt och långsamt fram ur färgens materialitet. Det är lika viktigt att stanna upp som att fortsätta måla.
Välkomna!
Utan titel © Björn Olsén 2009
1+1=1 eller 1+1=3
Björn Olséns målningar är kvadratiska. När han gestaltar ett rum placerar han målningarna bredvid ett fotografi med samma format. Kvadraten, denna liksidiga yta är en spelplats för ett måleri som är nedtonat till en neutral gråhet. Fotografiet är också det nedtonat.
En liksidig yta med måtten en gånger en meter eller femtio gånger femtio centimeter känns neutral och distinkt. Kvadraten blir ett uttryck för en matematisk kalkyl och ett tecken för kulturell struktur. Eller kanske snarare ett tecken för en civilisatorisk struktur. Ett plus ett, 1 + 1, adderade hela tal; uttänkta av människan för att skapa en form av mänsklig struktur, matematik. Ettorna; de är de traditionsbundna hela tal som för länge sedan även stod för samhälleliga helheter. Idag, i vår mer uppsplittrade värld använder vi oss av delade tal med många decimaler.
En av de två färgerna representerar kultur eller civilisation. Den andra färgytan förmedlar naturens struktur. Om människan inte funnits hade naturens struktur varit den enda strukturen. Människan har med sin strävan att förstå och begripa sin omvärld skapat sina egna underliggande mönster och söker fortfarande med dessa bemästra en kaotisk värld.
Förut målade Björn Olsén med rena färgytor mot varandra. Nu ligger färgerna nära varandra i valör. Måleri handlar om färgkroppars korrespondens. Det finns ett spel, en konkurrens mellan färgerna, är det de minimala nyanserna som kan göra måleriet intressant? Hur retar det nära färgspelet vår syn och vårt seende?
Målningarna med till nästan grått neddragna färger placerar han bredvid fotografiet med motiv som visar arkitektur; en fasad. Den matematiken/konstruktionen är representant för civilisation eller kultur vilket han tänkt ska förstärkas genom det digitala fotografiet. Fotografiets struktur placeras bredvid målningar med naturens struktur. Enligt hans egen formel blir det 1+1.
I en rumslig gestaltning är fotografiet en representant för civilisation och målningarna är naturens representant; 1 + 1. De två färgerna i varje målning är som påståtts också 1+1. Förenade blir de ett sammansatt måleriskt verk. Vi ser denna tudelning på flera plan. Kan det bli en helhet av de två; 1+1=1? Eller är 1+1= 3? Något nytt? Vad uppstår i ett rum med de innefattade verken? Något tredje, en ny helhet? Björn Olsén påstår inget men ställer frågor.
Välkomna!
Samtidigt på Candyland, Gotlandsgatan 76:
Johanna Schartau Dreaming about cowboys and indians
Vernissage fredag 11/12 kl 17-22
© Ruslan Vashkevich 2009
Utställningen pågår tom 6/1
Vad händer när en konstnär får betalt för att inte göra konst?
Den 13 oktober 2009 skrev bildkonstnären Ruslan Vashkevich på ett kontrakt. Avtalet innebar att han under en månads tid inte skulle måla tavlor eller utföra konstnärligt arbete.
För detta fick han betalt.
Han tvingades också att regelbundet svara på frågor i en förhörsliknande situation för att bevisa att han hade rätt till sin ersättning.
Kontraktet är ett konstnärligt forskningsprojekt med syfte att utforska det konstnärliga arbetets sanna natur.
Vernissage fredag den 20 november klockan 17.00 – 20.00.
Välkomna!
Tack till: IASPIS, Dmitri Plax, Ruslan Vashkevich, Denis Romanovski, Björn Norberg, Peter Hagdahl, Dan Lageryd och Natalia Golova.
På söndagen den 8 december kl 16.00 ordnas ett samtal om projektet med inbjudna gäster.
Välkomna!
© Mona Petersson 2009
Mona Petersson
Utställningen Jag ser inget jag tittar visar två väggcollage och en vrå. Verket har beröringspunkter med videoinstallationen Den Lilla Harens Bett som visades på ID:I 2007.
Fotografier, videostills, teckning och objekt bildar tillsammans med poesi och text en scen för händelser och förlopp som ibland är beroende av varandra i sina motsatser. En gemensam nämnare skymtar i atombombsprov och namngivning, ögat och blicken, natursyn och vetenskap, tal och talrädsla. Utställningen genomsyras av dilemmat med allas vår frihet: att det som verkar bäst för mig själv kan göra det sämre för alla andra. Sammanfattning:
Allt och alla talar och kommunicerar samtidigt precis överallt i ett enda stort intensivt pysslande på ont och gott i livets alla nivåer.
Glosor; irisdiagnostik, bakterier, virus, alger, gråsparvar, rödlistning, mobiler, tungomålstal, Kvagga, Doorstep, Sunbeam, Ivy Mike, vardagliga uppmaningar, förnuft och nonsens.
Mail: info@monapetersson.se
Mobil: 0730-22 95 92
Utställningen pågår tom 15/11