Kategoriarkiv: Utställning

2018, Pressmaterial, Utställning

Anna Ridderstad

Galleri

[slideshow_deploy id=’1427′]

Anna Ridderstad

Vernissage: Fredag 6 april kl 16-20

Utställningstid: 7 – 29 april

Öppettider: tors-fre kl 12 – 18,

lör-sön kl 12 – 16.

Kvällsöppet fredag13 april (gallerikväll Södermalm) och lördag 21 april (Kulturnatt).

 

 Hantering

I Anna Ridderstads första utställning på Galleri ID:I breder ett rutmönster av torkade nässlor ut sig över golvet. Det välordnade och förgängliga arrangemanget väcker associationer till både tuktade barockträdgårdar och rituella sandmålningar – en konstform som praktiseras på många håll i världen. Den medicinskt välgörande nässlan har tidigare förekommit i projektet Rening, där Ridderstad i ett flertal verk undersökt vårt behov av just inre rening och vår längtan efter befrielse från tillvarons avfall – ett tillstånd där det vi skäms över är borta, som konstnären själv beskriver verket.

Den som träder in i Ridderstads gallerirum försätts i en situation där kroppens både medvetna och omedvetna rörelser får konsekvenser. Vi ställs inför valet om huruvida vi ska låta ordningen rubbas eller upprätthållas; om vår närvaro i rummet ska få sätta synliga spår eller inte. Ridderstad intresserar sig för begrepp som gränser och kontroll och iscensätter en ambivalens som vi rent fysiskt tvingas att förhålla oss till. Sopborsten, som placerats på väggen, antyder en möjlighet att återställa golvets förmodat havererade mönsterbild – vilket också sker med rituellt jämna mellanrum.

Filmsekvensen i det inre rummet visar ett smutsat vatten som kommer upp ur handfatets avlopp för att sedan rinna tillbaka. Ett oändligt kretslopp, ett intimt skeende; spåren av mänskliga avlagringar väller upp underifrån, spolas bort och återskapas.
Och det, måste vi hantera.

Pia Kristoffersson


	


	




	
	

				

			2018, Utställning
		

			
Beatrice Hansson

		

			 		

	


		

		
[slideshow_deploy id=’1403′]


 


”Jag tänker på dagen, och på natten”


Beatrice Hansson


9 – 25 mars 2018


Vernissage fredag 9 mars kl 17-20


Öppet tors-fre 12-18 Lör-sön 12-16


 


Grundkurs


Arkitekten Louis Kahn (1901-1974) drevs av övertygelsen om alla materials inneboende öde och förutsättningar. ”Even a brick wants to be something”, menade Kahn och uppmanade sina studenter att rådfråga materialet direkt om de saknade inspiration. ”What do you want, brick?” var enligt Kahn helt enkelt den grundläggande fråga som borde ställas till tegelstenen – en modernistiskt förankrad föreställning om såväl arkitektens som materialets upphöjda väsen.


I Beatrice Hanssons arbeten tycks en liknande dialog med materialet äga rum. Men Hansson ställer snarare frågan om materialets möjliga berättelse och huruvida hon skall lyckas finna en sådan som bär. Hansson söker där hon står; i konstnärliga basmaterial som plywood, glas, järnstång och textil, i form av sitt eget – väl använda – sänglinne. Alltings början. Grunden.


Metodiskt, men förutsättningslöst, går Hansson tillväga. Närmar sig materialet, prövar, mejslar fram, utvecklar och följer nyfiket med i processen och konsekvenserna av själva görandet och varandet. En undersökning som inte utgår från en given tes eller utsaga, utan huruvida materialet har något att säga eller inte. Om det f å r en utsaga längs med vägen? Hansson är långtifrån säker och betraktar sökandet som en djupt existentiell aktivitet, besläktad med mänsklig längtan efter riktning och mening.


Det ligger också nära till hands att läsa utställningens arbeten som existentiella tillstånd. Melankoli och upprymdhet. Kontroll och improvisation. Objektens relation till vardagen, kroppen och rummet och den grundläggande idén om rörelsen som meningsskapande i relationen mellan objekt och betraktare. Envisheten och det fysiska betvingandet av motstånd. Blåmärkena, som hanteringen av järnstången i objekten Improvisation åsamkat konstnären och lekfullheten i det smått obstinata järntrådsnystanet, med den inte alldeles anspråkslösa titeln Helhet.


Visst lurar modernismens begreppsvärld runt hörnet, men Hanssons väg är en annan väg. Inlyssnande och inte manifesterande.


Pia Kristoffersson


 


 

	

	
	




	
	

				

			2018, Pressmaterial, Utställning
		

			
Ingrid Jonsson

		

			
				Galleri
			

			 
			
					

	


	

		
[slideshow_deploy id=’1374′]








Ingrid Jonsson


Utsnitt


12 januari – 4 februari 2018


Öppet tors–fre 12–18


Lör–sön 12–16


Vernissage fredag 12 januari 2018 kl. 17–20


Det pågår en rörelse mellan struktur och oreda, mellan otymplighet och precision, mellan ytskikt och botten. I den rörelsen befinner sig mina bilder.



	


	






	
	

				

			2017, Pressmaterial, Utställning
		

			
Marjolaine Lombard

		

			 		

	


		

		
[slideshow_deploy id=’1330′]


Marjolaine Lombard


Det rasar


20 oktober – 12 november


Vernissage  fredag 20 oktober 17-20


Öppet: tors-fre 12-18, lör-sön 12-16


I Marjolaine Lombards första utställning på ID:I antyds en process eller något i förändring.I flera av utställningens målningar kan man skönja en idé om rörelse, om något som flyter eller faller, materialiseras eller förflyktigas. Olika tillstånd i vardagens stabila och instabila varande. Att måla på plexiglasets fram- och baksida är en teknik som Lombard förfinat under lång tid. Med påtaglig medvetenhet hanteras underlagets materialitet och möjlighet till djupverkan, även om underlaget är plywoodskiva, som i målningen Ram.


Scen. Rot. Gift. Ram. Bubbla. Det rasar. Utställningens titlar skulle också kunna vara en kortfattad beskrivning av den konstnärliga praktiken och måleriet som val och handling.


I målningen Det rasar kan anas ett berglandskap. Kanske ett bergsmassiv som håller på att kollapsa. En bild av osäkerhet. Lombard tillåter sig att gå vilse i processen; söker och undersöker, förvissad om att vägen kommer att leda henne vidare. Lagren av beslut och den ständiga och existentiella frågan om det slutna ateljérummets villkor. Var befinner jag mig? Det rasar! Och vad händer sen? Målningarna som bilder av tillstånd och av en yttre och inre process.


Lombard närmar sig en betydligt mer abstrakt bildvärld än i många av hennes tidigare arbeten, där motiven ofta hämtats ur vardagen och ett rum; ett vardagsföremål eller en vy, men också ur arkitektur – ofta med ett fotografi som förlaga.


Det rasar och blicken rensas för att se något nytt.


Pia Kristoffersson


Marjolaine Lombard är född1976. Bor och verkar i Stockholm