[slideshow_deploy id=’1680′]
KARIN WILLÉN
Exkursionen – Hållnäshalvön
*****
ID:I Galleri, 13 – 29 December 2019 Vernissage den 13 december kl. 17 – 20
Öppettider: Torsdag – fredag kl. 12 – 18, lördag – söndag kl. 13 – 16
*********
Fredag 27 dec FINISSAGE kl. 17 – 20:
Vi talar om Exkursionen klockan 17.00
Alla läser något av det som finns i utställningen i en kvart och sedan samtalar vi om utställningen och delar det vi läst. Deltar gör den som kommer, men också Karin Willén, Catharina Gabrielsson, Åsa Andersson Broms och Eva Arnqvist.
Vi fortsätter som en vernissagekväll men nu bjuds det också på hemlagat, vad annonseras här närmare arrangemanget.
*********
OM EXKURSIONEN
Hållnäshalvön i Norduppland kan inte ses som unikt, trots att något så speciellt som ett kärnkraftverk ruvar över bygden. Det rationella resursanvändandet av råvaror och miljöer tar sig olika uttryck i landskapet. Skogen är präglad av storskalig skogsproduktion, ständigt föränderlig i skogsindustrins maskinella kretslopp. Blindgångare från stridsflygens övningar vid den finaste sandstranden minerar ännu det nedlagda skjutfältet. Här, liksom i allas våra vardagliga landskap, manifesteras ibland dolda, och alltmer akuta spänningar kring mänskligt liv, rättigheter, miljö och samspel.
Min undersökning startar i ett landskap jag vuxit upp med och som jag fortfarande besöker och har många referenspunkter i – geografiskt, socialt, näringskulturellt. I barndomen deltog jag i skogssektorns bolagsjakter just här, jag åt sockerkaka på svanägg på bryggorna intill Ålands hav, fiskade ål i de grunda havsvikarna. Som ung vuxen 1986 blev jag översköljd av det ryska regnet, också här föll det. Och nu har jag ett sommarhus mitt på halvön och scannar löpande markerna efter bär och svamp längs strandskyddade klippstränder.
Exkursionen berättar om en dag, en utflykt med ett särskilt uppsåt den 21:a november 2019. Mål för promenaden var att röra sig genom halvöns industriskog, och att gå på de igenvuxna vägarna i det nedlagda flygskjutfältet. Utfärden då, kommer att följas av flera mentala och kroppsliga förflyttningar på Hållnäshalvön – påplatsvarotillfällen – i ett arbete som undersöker och omförhandlar relationen till landskapet – i all sin vardaglighet och sin specificitet.
Trakten har en lång historia av kontamination och ibland våldsam resursanvändning. Sanden vid det allmänna badet i bruksdammen i de Geers Lövstabruk är bemängd med arsenik från järnhanteringens produktiva tid och den stängda paradisstranden på nordsidan av halvön är full med blindgångare från 1900-talets skjutövningar för stridsplan. Lokalt fångad fisk röks omsorgsfullt och processas till prisbelönt surströmming, alla väl medvetna om att den innehåller miljögifter från havsbottnarna utanför pappersbruken. Både ”bondskogen”, och bolagsskogen på nordsidan är präglad av det kalhyggesbruk som växte fram under efterkrigstiden, ett bruk som har sin föregångare i gruvnäringens hårda skattning av skogen. Eventuell fredning av landskap och skog, här liksom i resten av Sverige, sker uteslutande i form av inrättande av särskilda naturvårdsområden och reservat . Ett exempel är statliga Sveaskogs Ekopark Forsmark som skapades när kärnkraftverket byggdes på låglänta strandängar på 1970-talet. Och sedan – det som då framstod som det värsta som kunde hända: 1986 brann reaktorn i Tjernobyl. Radioaktivt regn föll över Hållnäshalvön. Nu har över 30 år gått och offentliga organ mäter inte längre radioaktiviteten i marken. Men jägarna är pålagda att testa avskjutna vildsvin. Med kunskap om nedfallets omfattning och dess mikrolokala variationer, är skyhöga halter hos enstaka bökande vildsvin inte förvånande. Och klimatförändringarna gör sig alltmer påminda för vart år, med bränder och heta somrar. Här som annorstädes.
Exkursionen är en metod som används inom skogsindustrin, men den har även kopplingar till vetenskap, konst och individ – amatören, turisten, fältbiologen. Speciellt för exkursionen är att den vill fördjupa deltagarnas relation till platsen och dess tema, samtidigt som deltagarna rör sig mellan och på de besökta målpunkterna i social och professionell samvaro. I the Lure of the Local 1998, skriver Lucy Lippard om hur aktiviteten att vandra öppnar nya förståelser av ett inledningsvis främmande skogligt landskap ”…what only can be called a vision of the entire history of the place rose from the ground at me – not in pictures or in narrative form, but in an indescribable whole, a burst of land, history, culture that was the place.” Här beskriver Lippard en process där individen öppnar sig för hela spektrat av vad platsen kan berätta, inte bara genom det som visuellt kan urskiljas eller genom det som kan beskrivas i ord. Utan också genom det som kan erfaras, kännas, upplevas. Det är en fenomenologiskt baserad kunskapsproduktion och ett alternativt sätt att relatera till världen såsom den uppenbarar sig.
Tack till Åsa Andersson Broms, Tobias Sjödin, Eva Arnqvist, Karin Hansson, Åsa Andersson, Anna Ridderstad, Erik Westholm, Helén Svensson, Johanna Karlin, Johanna Finne, Kristin Fyrand, Mikael Traung
Ps/
Bästa julklappen: Boken Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar av Carl Johan Erikson och Karin Willén 2019 kommer finnas till försäljning under utställningen. Utsedd till Årets kokbok 2019 i kategorin livsstilslitteratur av Måltidsakademin.
—
Karin Willén är konstnär. Senare års samarbete med Carl Johan Erikson och skribenterna och filosoferna Johan Redin och Jesper Olsson, har genererat två artists books i form av kokböcker, båda förlagda vid JonBrunbergförlag.se. I 10°C ‐ Recept från Forsmarks skärgård från 2016 tillagades fisk fångad vid utsläppet av varmt kylvatten från Forsmarks kärnkraftverk. I Kokgropar och andra aktiviteter i Forsmarks skogar från 2019 ligger fokus på matlagningsmetoder, mänsklig och geologisk tid. Urberget under skogen där boken utspelar sig är tänkt att i framtiden hysa det svenska slutförvaret för kärnavfall. I matlagningsaktioner har fisk fångad i kärnkraftverkets varma kylvatten serverats exempelvis på Skeppsholmen vid Invigningen av Mindepartementet och på Avenyn vid fotobokmässan i Göteborg. Att äta strömmingen från Forsmark är att med kropp och sinne närma sig komplexa frågeställningar. Kokböckerna är del i det konstnärliga forskningsprojektet En makroskopisk undersökning förlagt vid Kungl. Konsthögskolan och del av forskningsprojektet för Environmental Humanities, the Seedbox, vid Linköpings universitet med stöd av Mistra/Formas.
Tidigare konstnärliga samarbeten är Soc. Stockholm – en plattform för sociala och aktivistiska experiment i samarbete med Jon Brunberg, Pernilla Carlsson, Annika Drougge, Anna Lena Lundmark, Johan Malmström och Tobias Sjödin. Ett annat är Hållplats, en konstnärsdriven plattform för tvärdisciplinära samarbeten kring offentliga rum för Östergötlands tretton kommuner i samarbete med Lars Almroth, Maria Lantz och Maija Suomalainen. Ett projekt som var en av anledningarna till att hon fick Stockholms arkitekters pris tillsammans med Maria Lantz. Erfarenheter från åtta år som ordförande för Konstnärernas riksorganisation har hon nu tagit med sig till nuvarande uppgift som verksamhetsledare för Konstnärscentrum öst.