johan wiking

Johan Wiking

STRECHING

9-25 Oktober 2020

Vernissage Fredag 9 Oktober kl 17-20

Torsdag-Fredag 12-18

Lördag-Söndag   12-16

 

I den här utställningen visar jag bilder som jag arbetet med i olika mellanrum. Jag kallar dem för koncentrationsövningar där jag försöker komma in i ett lustfyllttillstånd utan så mycket tanke på resultat.Det kan låta lätt men visa sig svårt då jag märker graden av distraktion och splittring. Färg! Vad är det som känns när olika färger står bredvid varandra, och hur kan jag tvivla på att jag ens får ställa den frågan? Jag har märkt att koncentrationen med pensel – tusch- färg- papper är krävande och kapaciteten att hålla kvar ögonblicken av närvaro är begränsad. Det har varit viktigt att gå in i det där rummet.. Jag tycker att det finns en slags näring där med hanterliga begränsningar och förutsättningar. Jag kan teckna upp skulpturala staplade konstruktionen som jag sedan fortsatt med i färg. Försöker låta bli att söka betydelser och liknelser. Variationer uppstår.Vad är det med färgkombinationer och former som stämmer eller lockar/ skaver eller känns fel, och varför då? I flera fall har jag sedan kört runt tveksamheten och

helt enkelt fortsatt och målat sönder dem. Vad märkligt att färgkombinationer väcker olika känslor och minnen.  Antagligen kommer jag att spinna dem vidare, visst blir fint ,annat fult, Det är lugnt. Allt kan användas, tröttande, urvattning, utmattning, paus, gör något helt annat, ut i naturen…andas, och så fortsätter jag. Det finns kanske någonting där borta, något nytt och stort som lockar bakom nästa krök med kajaken.

HÖSTEN 2020

Karin Häll

[slideshow_deploy id=’1809′]

Marjolaine Lombard

[slideshow_deploy id=’1792′]

  •  

    HÖSTEN 2020

    21.8-6.9 Marjolaine Lombard

    11.9-4.10 Karin Häll

    9.10-25.10 Johan Wiking

    30.10-15.11 Ingrid Jonsson

    20.11-13.12 Örjan Wallert

 


 

INGELA NILSSON

[slideshow_deploy id=’1783′]

 

[slideshow_deploy id=’1778′]

 

TASTELESS, ODOURLESS, NONETHELESS

 

The gallery doors stay closed. No entry. Quarantine. The space remains empty, alone, visible only through the thick glass of the window – sanitized, virtualized. Through its sheer visibility, the gallery becomes a liminal space and, walking this fine line, the artworks challenge the division between private and public space, between political and intimate.

Just outside of the gallery, like a mirror of the space beyond the glass, is With regards, family and friends by Yogesh Barve. Inspired by sociologists like W.E.B. du Bois and the language of data visualization, the marks on the pavement transpose the per capita residential area in Bombay and the living space per body in the city. By letting passersby interact with the scale of the spaces, Barve makes the public experience the data physically instead of conceptually.

The sound of the 5th December protest in Paris – the beginning of one of the longest national strikes in French history – fills the empty space of the gallery and spills into the street. Through a genuine “performativity of listening” and the act of walking, Niccolò Moscatelli injects a narrative in the record and a dynamic that goes constantly from the collective to the individual and back. The bodies of the people are absent, evaporated by harsher and harsher laws and the sanitary state of emergency that condemned the public practice of politics. Still, the voices, the laughs, the screams, songs and chants are still audible, – like the ghost of a protest, ensemble, marche, proteste resists the passing and disappearance.

Visible through the glass screen, Anno Domini by Saviya Lopes appropriates some of Artemisia Gentileschi’s biblical scenes portraying women and turns them into memes critiquing the male domination of public space. Taking from her own experience and from scholar Shilpa Phadke’s work around loitering, Lopes gives these women active agency and makes them defy the men surrounding them. At the same time, the work questions the “publicness” of public space for women, from biblical times, to the Renaissance until today. 

While having an immense impact on our world, the actual context is not the cause of the issues the works touch, from the suppression of political freedom and democracy, to the policing of women’s bodies in the urban environment, to the overcrowding and housing conditions in our metropoles and many others. Today they are simply exacerbated, stretched to the extreme.

galleri