Vandringen/Färden

Vandringen börjar i handen. Stygn läggs till stygn, repas upp, och byter riktning i ett långsamt sökande efter det som, per definition, inte finns men som ändå kan låta sig fångas. Kanske ligger det gömt i materialet? I kartan och vecket? Fingrarna stryker över tygets topografi och frågar sig om det är en kuliss, en målning eller rentav utsikten över Walden vi ser?

Bröderna Grimm ger prinsessan en tusenskinnskappa från rikets alla djur att gömma sig under. Kappan bär djurens erfarenheter som skydd och värme. Liv sys av liv. Längs en annan vandringsstig ger Jules Verne noggranna instruktioner till Motala Verkstad hur fören till hans undervattensfarkost Nautilus ska tillverkas. Drömmen kräver både ett kunnande och ett hantverk. Den egna världen byggs och förändras. Färden fortsätter, kanske för att någon gång, någonstans, i ett långt senare, hitta hem.

Än så länge är utställningen en plats, ett vändkors, kanske en glänta, där vandraren möter andra. Här ritas kartan om inför blicken och de imaginära rörelserna i rummet.

Att se en utställning, att bygga en utställning, är att själv skriva både förutsättningarna och begränsningarna: nej, inte så, men ja, där, det är bra. Varför då? Kanske bara för glädjen i att göra det, lekfullheten i att se om det går att följa rörelserna, sömmarna och vecken inåt. Utåt. Vidare.

”Vandringen/Färden” är en fortsättning på ett längre samarbete och en vänskap mellan Malin Hederus och Karin Lundgren-Tallinger. Ännu en anhalt.