Presentation
Den amerikanske schackspelaren Bobby Fischer är och förblir en gåta.
1972 Blev han världsmästare och sedan dess har hans liv kantats av excentriska
utspel. Undantaget är åren mellan 1975 och 1992 då han var försvunnen
från offentlighetens ljus. Onåbar och bortvänd med en blank yta för oss
att projicera våra idéer om geniet på. Lars Hammarström har i sin
utställning på id:i plockat fram sin gamla idol från ungdomsåren. Här
finns också gruppen Kraftwerk med, technomusikens fäder från 70- och
80-talen, lika undflyende och svårgripbara som Fischer. Den tidsperiod som
står i fokus här, den som nyligen blivit historia, kan också sägas vara
blank. Vi har just genomlevt slutet av 1900-talet och är som bäst uppe i att definiera det, men vi är ännu inte överens om den historiska domen.
Hammarström bygger sin utställning kring lockelsen i den blanka ytan som finns såväl hos människor som föremål. Den tomma blicken, det välpolerade yttre skiktet. Kanske slutenheten bär på ett löfte om
något värt att värna om, där inunder. Ju mer avvisade vi blir ju mer vill vi
ta oss igenom det yttre skalet för att komma till kärnan.
Eller så är det reflexerna i blänket från ytan som lockar. När det därunder vägrar
visa sig är det kanske sig själv man får syn på, i speglingarna och glansen.
alla rättigheter reserverade © Lars Hammarström 2006-2007