Utdrivningen

av Alexander Mood

ID:I Galleri
Vernissage 20/5 17-20
utställningen pågår 20 maj – 3 juni 2026

Trots att jag sommaren 2025 slutligen abdikerade från den tron jag ärv av min far Lars Karngård, blev jag inte fri.
Det visade sig att kungariket jag ärvt inte bara satt i de yttre åtbörderna, den hade ätit sig in de innersta lagren av mitt sinne och färgat alla mina konstnärliga uttryck.
Det var dags att förverkliga den exorcism som hittills enbart varit en tankemodell.
Nu har jag försökt måla mitt fadersarv ur systemet och ge penseln direkt tillgång till allt det jag inte velat kännas vid.
Parallellt med de nya tuschmålningar som uppstått i denna process visar jag videoverk från abdikationen och den rituella bränning av tronen som jag genomförde sommaren 2025. Jag har också samlat askan från tronen och använt den till nya verk.
När min pappa Lars Karngård, som också var konstnär, gick bort 2010 lämnade han mig med en stor samling av både dokument och objekt, allt lika personligt och bärande på en djup laddning, men utan ekonomiskt värde. Dessutom upptäckte jag att han lämnat efter sig alla handlingarna till ett pågående kungarIke komplett med grundlagar, historia och dokumentation. Ett rike som han byggt upp sedan decennier tillbaka.
Tusentals plastsoldater som han sorterat in i fiktiva arméers regementen, rakdon från fem generationer bakåt, kartor över ett rike som bara fanns i hans hjärna.
Till en början ignorerade jag allt detta och stoppade undan allt i låder fram tills för fem år sedan då jag istället började förhålla mina till det. Jag intog rollen som kung, redde ut med en statsvetare om jag kunde förändra riket genom att ändra i lagarna.
Jag fördjupade mig i samlingarna inom två konstnärliga forskningsprojekt på Konstfack och Stockholms konstnärliga högskola.
Tre utställningar senare på jakt efter vem min pappa var landade jag till slut i en utställning på ETC Solparken Konsthall och på Molekyl gallery i Malmö där jag samlade alla verk i en utställning under sommaren 2025.
Det finns i hela processen ett inslag av ritual, ett sätt att renas från sorgen efter en förlorad pappa men också ett sätt att förstå honom och hans bevekelsegrunder Jag började med den egna upplevelsen för att sedan ta mig an den fysiska kvarlåtenskapen och de yttre gränserna av mikronationen Roma.
Den avslutades med att jag brände ett av dessa verk, en kraftigt förstorad kopia av Drottning Kristinas silvertron efter att jag i en
performance abdikerat och lämnat min pappas värld bakom mig.

Utställningen görs med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar