Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; SlideshowPluginWidget has a deprecated constructor in /customers/2/0/8/idigalleri.org/httpd.www/wp-content/plugins/slideshow-jquery-image-gallery/classes/SlideshowPluginWidget.php on line 8 Johanna Schartau | ID:I | Sida 2

Alla inlägg av Johanna Schartau

Sookyoung Huh

Galleri ID:I presenterar

utställningen Frotter
av  Sookyoung Huh

Vernissage Fri 27th August at 17 – 20

Tjärhovsgatan 19, 116 28 Stockholm

Open 28th – 29th  August       16 – 20
2nd – 5th September 16 – 20

(Obs. special opening time)

This exhibition addresses the spoken, or unspoken, words and body language of those who have experienced a shifted reality during the past year and a half.

During the recent pandemic, the horizon of life perspectives and work situations for everyone has changed. Both the young and the old have had their collective experiences that has given them a whole different attitude and atmosphere in order to keep society moving forward and in unison, protecting each other.

These collective images are from the streets of my daily routine, creating a new way to see the daily object that welds a shield for myself from micro-aggression.

This acts as a note toward the people I have met on a daily basis throughout my journey in the city – wondering if the enemy is the virus or us.

Reflektioner kring frågan om rasism mot asiater under pandemin 2020–21

Jag blev kontaktad av Sookyoung, som är en av endast ett fåtal östasiater i Sverige som är verksam inom den svenska kultursektorn och konstvärlden, och som bad mig skriva denna text rörande ämnet rasism mot asiater under pandemin. Sookyoung är också en av många östasiater i Sverige som har upplevt vardagsrasism och rasifierande mikroaggressioner under pandemin och i detta projekt har hon försökt att dokumentera några av dessa erfarenheter som har utspelat sig under pandemin i Sverige 2020-2021, när rasism mot asiater för första gången uppmärksammades i Sverige i media.

Under pandemin 2020–21 inträffade något unikt i Sverige och i västvärlden i övrigt. För första gången kom rasism mot asiater att behandlas i media och hamna på agendan på grund av att asiater i Sverige och i hela västvärlden plötsligt utsattes för trakasserier, diskriminering och hatbrott.

Normalt är det andra minoriteter än just asiater som drabbas men under pandemin fullkomligen exploderade antalet hatbrott mot asiater. Och därför kom rasism mot asiater att hamna i förgrunden för antagligen första gången någonsin i de västländer som inhyser större asiatiska minoriteter såsom i USA, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Kanada, Australien och Nya Zeeland liksom i Sverige som numera härbärgerar långt över 200 000 invånare med bakgrund i Öst- och Sydostasien.

Det finns mycket som tyder på att förövarna hittades i alla grupper – d v s både bland vita och icke-vita. Under pandemin verkar det som att icke-asiater av alla de slag helt enkelt tagit ut sin uppdämda och ackumulerade frustration på vilka asiater som helst som de stötte på i det offentliga rummet. Att politiker som Donald Trump i USA om och om igen hade talat om det ”kinesiska viruset” liksom Ebba Busch och Mattias Karlsson gjorde i Sverige gjorde inte heller saken bättre.

– 11% av hatbrotten mot asiater i USA rörde fysiska attacker, överfall och misshandel varav flera rörde dråp och mord. Enligt en enkätundersökning hade vidare 31% av asiaterna i USA fått olika typer av rasistiska tillmälen kastade mot sig inklusive s k ”gulinghumor”-skämt under pandemin.

– 68% av de som utsattes för hatbrott var asiatiska kvinnor och de flesta som utsattes hade kinesiskt påbrå (40%) följt av koreanskt (15%), vietnamesiskt (9%) och filippinskt påbrå (8%). Det är m a o främst asiatiska kvinnor som utsätts för hatbrotten mot asiater under pandemin. Det finns tyvärr ingen särredovisad statistik om hatbrott mot asiater i Sverige men det mesta tyder på att asiaterna i Sverige troligen också drabbades av hatbrott mer än någonsin tidigare under pandemin.

Man kan fråga sig varför det inte finns forskning eller statistik om asiater i Sverige? Varför florerar stereotyper om asiater fortfarande bland svenska artister, skådespelare, tecknare, komiker och musiker och både inom populärkulturen och den s k finkulturen? Varför tas frågan om rasism mot asiater nästan aldrig upp i politikens värld till skillnad från rasism mot bl a romer, svarta, judar, muslimer och samer? Varför är de svenska antirasisterna så tysta om frågan om rasism mot asiater? Hur ser sambandet ut mellan den våldsamma och brutala hypersexualiseringen av asiatiska kvinnor och rasism mot asiater? Hur hänger västerlänningarnas rädsla för ett militärt, ekonomiskt, politiskt eller kulturellt ”raskrig” mot Stillahavsasien och Västs närmast otaliga krig och konflikter med asiater i Nordost- och Sydostasien under 1900-talet samman med rasism mot asiater i västvärlden? Och varför finns det knappt några asiater i den svenska offentligheten som tar upp frågan om rasism mot asiater?

Tobias Hübinette

VÅREN 2021

12.3 – 21.3
AFU (Archives for the unexpalined) INSTÄLLT!
26 .3-4.4
Dan Lepp INSTÄLLT!
16.4 – 25.4 
Breogán 
30.4 – 16.5
Anna Ridderstad
21.5-6.6
Isak Sundström

HÖSTEN 2021

26.8-5.9
Sook Young Huh 
10.9-26.9
Linda Karlsson
1.10-17.10
Annelie Wallin   
22.10-7.11
Snezana Vucetic Bohm 
12.11-28.11
Beatrice Hansson 
3.12-19.12
Johanna Schartau

Isak Sundström

Dokumentation Av Dödsbo Med Pojke

Anna Ridderstad

©Anna Ridderstad

Galleri ID:I presenterar
Anna Ridderstad; 
”UNDER STRÖMMEN”

Utställningen pågår 30 april – 16 maj 2021

Ingen vernissage, men fre 30 april öppet 16 – 18
(om bokning för besök se nedan)

En vandring mot toppen av ett berg. Granit som formats av inlandsisens rörelser, stora stenblock som dragits med över de hällar och fåror som i dag trampas av min lätta vikt. Tallarnas rötter kryper över stenytan, där barren bildat en tunn matta av jord efter tusentals år. Det är lätt att höra kluckandet av vågor mot skären som ännu vilar kala, 40 meter ovanför havsytan. Någon satt där vid tångruskorna, med milsvid utsikt över vattnet. Nu står mina fötter på samma klipphäll.

Där jag nu befinner mig är solen ovanför horisonten i sex timmar. En kort, flack båge från 140° sydväst till 220° sydost, svag och utan värme. Uppgång vid de två mobilmasterna som är placerade på berget framför mig. Nedgång vid Nackamasterna på nästa berg. 21 december 2020, i dag sker vändningen för mörkrets utbredning. Från och med nu förflyttar sig punkten för soluppgången återigen österut.

Orkneyöarna befinner sig på samma breddgrad som Stockholm. Mörkrets och ljusets proportioner sammanfaller, men det blåser och regnar mer här. Om solen syns vid vintersolståndet studsar den första strålen på ovansidan av en sten som är rest på ett gärde bredvid landsvägen i byn Stenness. Efter det når den ingången till Maes Howe, ett rum i en hög, byggt för 5000 år sedan. Varje år möts människor i kammaren för att följa solstrimmans rörelse fram till rummets innersta gravalkov där den stannar upp en stund för att sedan försvinna.

Jag reste till Orkney för att besöka de rituella landskap som skapades av människor som för tusentals år sedan blivit bofasta och fått ett nytt förhållande till världen runtomkring. Jag har alltid varit intresserad av byggande och konstruerande som ett uttryck för vår drift att manifestera oss själva, och det sker på ett intressant sätt under denna period. På platsen drabbades jag av något annat, en svindlande upplevelse av litenhet i ett stort sammanhang av tid och plats. Efter det blev landskapen annorlunda, mitt sätt att röra mig förändrades och det tunna skikt där jag lever mitt liv blev nästan genomskinligt. En ny befintlighet med utsikt mot bergen.

Anna Ridderstad

Anna Ridderstad (född 1976) är verksam som konstnär i Stockholm. Hon arbetar med installationsverk som inbegriper träkonstruktioner, filmprojektioner och material både från naturen och byggvaruhuset. Utgångspunkten är undersökningar av människans drifter och egenheter. Anna Ridderstads verk har visats i en rad sammanhang i och utanför Sverige, senast på utställningen Analogue Funny Weather i Stora Mossen, Stockholm.

 

 

Breogán

BREOGÁN

Utställningen pågår 16 – 25 april 2021

The landscape issue needs a metric of its rhythms”

A hegemonic culture does not question itself, it ends up generating fixed narratives and solid images that are presented as the only valid option. However, a culture that is undermined by it tends to be constantly reviewed and questioned in its own territory, it winds up being more liquid and the fact that it survives is in itself a success. This is what happens in the relationship between Galicia and Spain. This power relationship is reflected both in the lives of its inhabitants and in its landscapes, which are often also its livelihood.  It is tremendously complex to try to extract a descriptive picture of the environment of a Galician village. They are hybrid spaces, with many contrasts, they are the periphery within the periphery.

In this way, the landscape works here as an economic engine of an impoverished region and, at the same time, as a living part of its culture. I believe that within this analysis there is a connection between the local and particular of Galicia and certain global aspects at the level of economy and functioning of natural environments.I am thinking, for example, of how the cyclical acts both in the life dynamics of the landscape and in the professions that are dedicated to it and that end up passing from generation to generation; in the relationship that occurs between a geological, planetary or seasonal time and another shorter and more human one, with a less universal but still historical and cultural sense.

This fascinates me, I am really interested in all the possibilities that the analysis of the mechanisms of representation of these landscapes and their processes opens up. I think many questions arise when contrasting a scientific representation based on fixed data, which we presuppose as something technical and objective, with the idea of the landscape as a kind of sediment that is transmitted and recreated collectively through different generations within the same identity feeling.

I do not seek to reflect a place in an image, I am more concerned with being a kind of connector between two existing ways of approaching that place: one more popular and the other more scientific, to show the contrast between the two and question them. To understand the circular process of the symbolisation of the landscape (and its times). tt arbeta med formen och dess möjliga utveckling är en klassisk sysselsättning för konstnären genom historien. Att använda ready-mades har konstnärer gjort i bara drygt hundra år – den ställer frågan : Vad är konst? Är vad som helst konst?

På grund av Covid-19 kan vi inte låta för många besökare vistas i galleriet samtidigt. Tack för att du visar hänsyn genom att hålla avstånd.

Örjan Wallert

ÖRJAN WALLERT

FORMULERING – Den abstrakta tankens konkreta uttryck”
En installation, kombinationer av målningar och ready-mades.

Utställningen pågår
20 november – 13 december 2020

Att arbeta med formen och dess möjliga utveckling är en klassisk sysselsättning för konstnären genom historien. Att använda ready-mades har konstnärer gjort i bara drygt hundra år – den ställer frågan : Vad är konst? Är vad som helst konst?

Ready–maden har också visat sig förutsätta en konstkontext, där konstnären kan hävda konstvärdet i föremålet. Det förutsätter även att betraktaren godkänner sin övertygelse att detta är konst – att det är en förmedling, oftast en materialisering av den icke verbalt språkliga tanken.

Sedan en rätt lång tid tillbaka är även ready-maden ett bland andra material för konstens formutveckling, och kan oftast accepteras som konst även av de icke initierade. (Det sker alltid lättast i en prestigefull, resursstark konstkontext, med tillgång till formulering och förmedling av kraftfulla filosofiska resonemang.)

Även ready-maden i sig är idag förändrad – en flasktorkare är t.ex. enbart ett ikoniskt konstföremål, eller möjligen en antikvitet i den mån de finns kvar. Det finns naturligtvis ready-mades som fortfarande är lite knepiga. Men inströmningen i konstbegeppet från olika områden fortsätter (från teknik, vetenskap, design, mode m.m.) och gör det alltmer omfångsrikt men samtidigt alltmer svårhanterligt i dess traditionella form med transcendentala anspråk.

Örjan Wallert

 

galleri