Etikettarkiv: Beatrice Hansson

Beatrice Hansson

ID:I Galleri presenterar

BEATRICE HANSSON

Kärnans topografi (modell)

23.8 – 8.9

Vernissage fredag 23 augusti 17 – 20

Öppet ons–fre 12–18

lör–sön 12–16

Välkomna!


Kärnans topografi (modell) ©Beatrice Hansson 2013

Att dela det oomkullrunkeliga.

Berget, horisonten, solen. Först berget, sen bakom berget horisonten och ovanför berget solen. Eller egentligen är solen gömd bakom berget och den del som är bakom berget ser vi inte. För vi kan inte se genom berg och berget flyttar inte på sig. Det är inte ett moln, det spricker inte upp, det är tusen år gammalt och ogenomträngligt. För att flytta berget måste vi spränga det.I bergets kärna är berget bara berg. Det är hårt, på bergets yta är berget bara berg, det är hårt. Om man går på berget känner man dess hårdhet mot fötterna som med ens blir väldigt mjuka. Detta är bergets natur. Det är hårt, vi kan inte se igenom det och det är format av tiden självt. Ett massiv av yta. Vi kommer inte igenom det.

När vi bildar en konstruktion delar vi upp världen i små bitar. Vi kan se bitarna och vi kan sätta ihop dom igen. Det kan vara bjälkar, åkrar, ord, kroppar och tankar. Det är så vi förändrar vår omvärld; vi ser den och vi delar den. Den blir genomtränglig och formbar, den blir till en modell och vi har den i våra händer.

Sen skapar vi bilder. Och vi ser det klart, dessa linjer symboliserar landskap. Denna teckning är en karta över verkligheten. Så här ser det ut. Men när linjerna är lagda är verkligheten redan förskjuten.

Berget, horisonten, solen. Som en byggsats för landskapet. Horisonten vi inte kan nå fram till, nu en avgränsad linje. Solen vi inte kan se in i, nu en spegelbild, ett kontrollerat ljus. Berget som vi inte kan tränga igenom nu överskådligt, en form utan kärna. Ett massiv av luft.

Iris Smeds

beatricehansson.com

Beatrice Hansson

© Beatrice Hansson 2009© Beatrice Hansson 2009


Vernissage
fredag 9/10 kl 17-20

Öppet ons-fre 12-18
lör-sön 12-16

Utställningen pågår tom 25/10

Utställningen har vissa beröringspunkter med min förra utställning på ID:I galleri 2006. Den har vissa likheter tematiskt och formmässigt. Man skulle kunna tala om olika skikt av närvaro i det rent visuella och i utförandet som har sin motsvarighet i tillvarons olika aspekter. Glasen jag visar på en vägg i utställningen är ett slags objet trouvé. Här är de fråntagna sin ursprungliga funktion som är att hindra från direkt insyn utan att för den skull ta bort ljus. Mönstret bidrar till att uppmärksamma att här bakom finns något du inte ska se, som hindrar blicken, samtidigt som den ska fånga blicken med sitt attraktiva mönster. Det är som om blicken får sin belöning trots besvikelsen över att inte kunna se igenom.
Dekorationen som tröst!

Varmt välkomna!