Etikettarkiv: Alexander Mood

THE FOREST  THAT UNITES

THE FOREST  THAT UNITES

IDI/AMV

Center For Art And Culture in Chicoutimi, Quebec

30/11-13/1

The forest is a dominant part of Sweden just as in Canada, with large uninhabited areas of forest stretching over much of the country.

Chiqoutimi lies, like Stockholm, in the taiga boreal forest zone, which stretches along the entire northern polar circle from Japan and East Russia, across Scandinavia and Scotland to Canada’s west coast. Fir trees dominate the forest, which is relatively species-poor.

It is not hard to see that this has affected the development of both countries and the paths we have both taken during history. The industrialisation of both of our countries was reliant, for example, upon  exploitation of the forest  and the colonial oppression of indigenous peoples.

In the forest exists both the mythical and the political, the dangerous but beautiful, the ecological and the economic. Embedded in the forest is also the contrast to the city which becomes clearer, the more the gap between city and the rural widens, between what is perceived as the center and what is seen as periphery.

Even how the countries are perceived politically are, in any case, on the surface, similar. They are both seen as liberal, stable and hospitable with well-developed welfare and strong faith in equality and social justice. Beneath the surface, however, there are conflicts with indigenous peoples concerning land and historical oppression, and a long underground smouldering, but increasingly open, flaming racism.

Alexander Mood

Iris

Iris © Alexander Mood 2011

”Iris” – ett videoverk om hur Iris Johansson med sin autism förstår världen på ett unikt sätt.

Iris Johansson är autistisk. Som barn fanns det för henne ingen egentlig skillnad mellan ett bord, stolar, katter och människor. Den enda skillnaden var att människor var svårare att förutse.

För Iris har symboler en helt annan laddning, vilket innebär att hennes förståelse av världen blir annorlunda. Hon känner inte känslorna, men ser dem, hon upplever ingen skillnad på andras positiva och negativa känslor, de har samma kvalitativa värde för henne. Och det intressanta är att hon har lärt sig hur “vår” värld och “våra” symboler fungerar. Hon har en teoretisk, ej känslomässig kunskap om världen och kan därför beskriva den utifrån.

Jag har alltid gillat Andy Warhols screen tests där han helt enkelt sätter kända och okända personer framför kameran utan att de ska göra något, bara titta in i kameran i minut efter minut medan deras person blottas när den pose som vi alla intar inledningsvis försvinner. Verket består därför av en 9 minuter lång filmsekvens av Iris som stirrar in i kameran i realtid medan vi hör hennes röst berätta om sig själv och sitt liv, sina erfarenheter och sitt handikapp – ett handikapp som hon vänt till sin fördel.

Jag är dyslektiker och har därför alltid haft problem med det skrivna ordet, eller för den del med ordningens grammatik. Därför handlar mina verk ofta om just språk, ord eller bristen på kommunikation men också om att vända något som uppfattas som ett handikapp eller en skevhet i relation till majoriteten och vända det till sin fördel.

Alexander Mood är född 1973 i Stockholm men delvis utbildad i Dublin, Irland. Han har de senaste 10 åren varit verksam i Stockholm och bland annat arbetat med kollektiva projekt som CRAC och Dorkbot Stockholm och har inom desa ramar gjort utställningar och arrangerat samtal som till exempel Video Non Stop på Konstnärshuset och Dorkbot på Ersta konsthall.

Alexander Moods senaste soloutställning Meningen är förlorad visades på Id:I 2009, ljudfiler från ljudkonstverket om utopier går att höra på www.alexandermood.se

Alexander Mood är också med och driver FIA Stockholm Animations festival,
www.fiastockholm.se

Alexander Mood


© Alexander Mood 2009.

Vernissage
fredag 29/5
kl 17-20

Öppettider:
tors-sön 12-17

Utställningen pågår t.o.m.söndag 14/6

Meningen är förlorad

Det som intresserar mig är svårigheten att förmedla och kommunicera en gemensam bild av världen genom det talade och skrivna språket. Ett resultat av förlusten av en grundläggande men underförstådd världsbild som gjorde det möjligt att provocera, utmana normer och konstruera alternativa världsordningar. Idag när konsten provocerar är det mera på grund av att man inte förstår dess syfte eller nytta än för att den utmanar samhällets normer.

Men trots att vi inte längre har denna gemensamma plattform tycks vi ändå sträva efter att göra samma saker på samma sätt. Utan att vara helt medvetna om det agerar vi som om det fanns en gemensam världsordning. Vi är lika bundna av konventioner som någonsin i historien. Men efter som om vi ser oss som fria individer ser vi inte att strävan efter normen är så stark och helt bygger på att vi censurera och begränsat oss själva. Vi strävar åt samma håll utan att ha ett gemensamt mål.
Utopin är det medvetna formulerandet av ett mål som vi alla skulle kunna sträva mot. Men är den fortfarande möjlig?

Utopin i sig är problematisk; dels för att den spelat en avgörande roll i 1900-talets katastrofer och dels för att det för vår samtid är näst intill oförståligt med idén om ett problemfritt samhälle. Men är en verklig förändring möjlig utan utopier?
Jag gräver där jag står och ber mina vänner om en utopi. En vision om antigen en alternativ samtid eller en potentiell framtid.
Problematiken kvarstår – går det att förmedla med ord?

 

Varmt välkomna!

alexandermood.se