Kategoriarkiv: 2019

Hillside Projects och Jonas Holmer

 

 

Hillside Projects och Jonas Holmer

Is This the End?

12 april – 5 maj 2019

Vernissage fredag 12 april 17-20

Öppettider:

tors-fre 12-18, lör-sön 12-16

stängt långfredagen

öppet 13-15 påskafton & påskdagen

Kulturnatten 27 april, öppet 18-24

Föreläsning med Timo Menke 2 maj, 18-19

www.hillsideprojects.se

 

Is This the End? är en utställning med Hillside Projects (Emily Berry Mennerdahl & Jonas Böttern) och Jonas Holmer. Manade av samtida händelser i och omkring naturen, används performativa och poetiska metoder för att tala om de levande och olevande, hopp och hopplöshet, ljus och mörker. I en mörkblå rymd visas video, ljud och en bok samt arrangerade kvällar med läsningar och musikaliska åkallelser.

I Jonas Holmers Korrespondenser (film med ljud, 12 min) förskjuts blicken genom obefolkade naturlandskap, skogar och öde stränder. Skymningen blir snart till natt och även om vi inte längre kan se himlen kan vi fortfarande höra vågorna från havet.

Hillside Projects presenterar Again and Again We Ask These Questions (artist book och video med ljud, 7 min). Tillsammans utgör boken och videon ett manifest till utdöda och hotade arter,  jordlingar och livsmiljöer. Ett homage till berättelserna om gångna, samtida och potentiella ”endlings”. Who or what belongs where? Who decides who or what belongs? Who should be saved?

Mörk materia, en förläsningskväll med Timo Menke, torsdag 2 maj kl 18

Mörk materia (ca 45 min) framförs som en flerstämmig uppläsning av fragment om fotografiska, fotosyntetiska och biosyntetiska processer och symboliska symbioser mellan (mer-än)-mänskliga patienter, agenter och arter. Här berörs föreställningar om mörkret och materiens yttersta gräns, t ex Augustinermunken Gregor Mendels ärtor, medeltida bladansikten, Tree men syndrome, punktskrift, tårpunkten i ögat och “punctum” hos Roland Barthes, mörka material, liksom odlingar i ett bergrum och på månens baksida.

Kulturnatt Stockholm 2019, lördag 27 april kl 18-24

En helkväll på ID:I Galleri. Kvällen till ära är en hyllning till allt och alla; levande och olevande, i hopp och hopplöshet. Med performance, audiovisuella upplevelser och musik reser vi tillsammans mot slutet.

20.00-20.30
Again and Again We Ask These Questions
En performativ och musikalisk åkallelse till alla endlings av Hillside Projects med Jonas Holmer.

20.45-21.10
De-extinction
Syntetiska regnskogsljud serverade med harmonier av Dolphins in Heaven (live).

21.30-22.00
En resa mot slutet
Mångud tar er med på en audiovisuell tripp (live).

www.hilsidprojects.se

Gabriella Carlsson Merzedes Sturm-Lie

Gabriella Carlsson

Merzedes Sturm-Lie

Kort intensivt gästspel med utställning och performancekväll på IDI Galleri 5-7 April, Vi öppnar fredagen den 5 april kl 17-20 med en utställning av Gabriella Carlsson   och avslutar med en performance med Merzedes Sturm-Lie söndagen  7 April kl 20

 

Gabriella Carlsson

The play and disruption of an object in relation to the human body and cultural conventions are the backbones of my practice.

This way of handling objects is inspired by the way objects are used in subcultures.

Here the disruption speaks both about the outsider of the society and the belonging to another group. You can reinvent yourself and take control over the objects by interpreting them in a different way. From the perspective of the outsider, the hidden codes generate power and strengthen identities.

Outsiders of any group may be considered weak by the rest of the group (society) while rebels seem strong and are celebrated. Interesting movements to refer to are: punk rock, Dada, Situationist International and crossovers like Andy Warhol and the Velvet Underground.

Merzedes Sturm-Lie

will perform and read parts from the booklet ’13151424 1215225 9131315182011292025’ (published 2015). The booklet is inspired by writings of Slovenian poet and dadaist Srečko Kosovel and relates to processes of transformation, inverted realities, coding, investigating histories, death and dreams.

Helena Pehrsson

TILLFÄLLIGA RUM

Helena Pehrsson

ID:I Galleri

8 februari – 3 mars

Vernissage fredag 8 februari kl 17-20

Öppet tors-fre 12-18 lör-sön 12-16

När Helena tittar på ett nybyggt bostadsområde står hon vänd åt ett annat håll än de flesta. Intresset dras mot fladdrande presenningar som bristfälligt döljer halva väggar och förfabricerade byggelement som bara delvis monterats. Plötsligt strålar solen in genom ett fönsterhål eller en glipa som snart ska fyllas igen. Det glimmar till i den råa betongen och ett tillfälligt rum synliggörs.

I sitt måleri har Helena under många år konsekvent arbetat med samma tema: rum. Trånga rum, delar av rum, rum som bara består av en dörröppning som det väller så mycket ljus ur att det förvandlats till en kompakt gul yta. Några gånger rum med så genomskinliga väggar att de lyfts upp och hamnat mellan ett par klippblock eller mitt i en skog av björkstammar. Rum på rad som flödar av färg och ljus som intensifieras tills rummen nästan försvinner. Ensamma rum med väggar så mättade av mörker att de omedelbart sväljer ljuset från en liten fönsteröppning. Salar som plötsligt färgsätts och fylls av ljus.

Gemensamt är att rummen är avskalade, antingen för att de inte är färdigbyggda eller för att de är förfallna. Rummen är tomma, aldrig mysiga. Detta konsekventa utforskande av huskroppar kan vid det här laget närmast betraktas som en slags obduktion. Men delarna är inte döda, utan har snarare börjat skapa en egen arkitektonisk natur.

Även i denna utställning är det rum, tätare än någon gång tidigare. Sprödare, mer genomskinliga men utan skörhet. Formatet är litet men många gånger har målningarna en monumental prägel. Den del av ett rum vi får se kan ibland lika gärna utgöra en trång passage i ett hyreshus som en del av en katedral.

I det förfallna och i det ofärdiga uppstår vinklar och öppningar som aldrig varit menade att finnas. Ett rum i förfall eller under uppbyggnad är ett rum i kaos, men också ett rum med en egen mening. Det är tillfälliga rum, säger Helena, där jag försöker hitta linjer, ordning och struktur, åtminstone för stunden. Precis som i mina tankar.

Delar av utställningen har tidigare visats på galleri DAS ESSZIMMER i Bonn sommaren 2018.

Christoffer Dahl, curator och publicist

KOMMANDE 2019

 

  • 14/12-4/1 Joel Hurlburt/ Timo Menke
  • 11. 1-3.2 Tobias Sjödin/Magnus Engstedt
  • 8.2-3.3 Helena Pehrsson
  • 8-31.3 Mona Pettersson
  • 5.4-5.5 Hillside project
  • 10.5-2.6 Johanna Schartau/Ulrika Pihlström

 

Tobias Sjödin och Magnus Engstedt

Invasiv, Territorier X Y Z

Tobias Sjödin och Magnus Engstedt

Vernissage fredag11/1 2019

kl 17.00-20.00

 Avförtrollningen, rationaliseringsprocessen och med den förnuftets seger över känslan, öppnade för expansionen in i för oss okända territorier. I gränstrakterna och områdena bortom dessa är vår förmåga att uppfatta avstånd och volym begränsad likväl som oförmågan att se konsekvenserna av vårt eget handlande. I det senmoderna samhällets tomhet är begäret att omorganisera naturen lika självklar som önskan om vår egen omvandling.
Inget kvar i den här världen som inte är undangömt.
Tobias Sjödin och Magnus Engstedt

 

KOMMANDE 2019

 

  • 14/12-4/1 Joel Hurlburt/ Timo Menke
  • 11. 1-3.2 Tobias Sjödin/Magnus Engstedt
  • 8.2-3.3 Helena Pehrsson
  • 8-31.3 Mona Pettersson
  • 5.4-5.5 Hillside project
  • 10.5-2.6 Johanna Schartau/Ulrika Pihlström

 

 

Timo Menke, Joel Hurlburt

Dark Optics and Thick Film

Welcome to a joint show by Joel Hurlburt and Timo Menke

14 December – 4 January

Vernissage 14 December 17-20 Finissage 4 January 17-20

Opening hours

Thursday-Sunday: 13-17
OBS: 20 – 23 December and other dates by appointment

The real world begins, in the modern age… with the invention of an Archimedean point outside the world… by which the natural world is definitively alienated… We may say, then, that the real world begins, paradoxically, to disappear at the very same time as it begins to exist.

– Jean Baudrillard, Why Hasn’t Everything Already Disappeared?, Seagull Books, 2009

With darkness so came thickness, or was it the other way round? Inside, outside, within, beyond, infolded and looped, navigation is becoming more important than ever, at the same time it is harder than ever to find one’s position, let alone one’s direction. The historical transformation of cinema into current “social media” flows is connected to a post-cinematic affect with an endless drive for the end, for images of the end, or perhaps for a last image. Can we imagine ourselves beyond the end? Could we be digitally reanimated from the other side of that end? Can we think beyond that dystopian limit? After Earth has turned flat again, with new hard borders to fall off from, screens are instead getting thicker and deeper. Slowed-down moved images rather than moving images, captured in combined 3D and 2D, are set to generate a new thickness – a thick film that is beginning with the end, turning itself inside out, suggesting positions of powerlessness, indifference and sameness, entering a state of being awake and asleep, living and dead, standing and hanging simultaneously. The thick film subjects are in flux somewhere around a dark island. Beyond the scope of vision, which is made up of a theoretically gelatinous island, lays all that is not sight. The standard camera lens, and the resulting flat image offer an acceptable view of that which appears before it; a conical representation of the island; fixed in position, the lens now has a coordinate in a global, even interstellar, matrix. Volumetric Video, the term used for the techniques applied in the production of this exhibition, offers the chance for a second lens to enter and navigate the scene. What is reviled is a vision strafed with blind spots and occlusions, one in which the viewer is lift to navigate a non-space of thick inky black. Outside the island there is only a dark optics with no point of reference, where the lost subject becomes the only objective landmark. A non-space is not a void, not the absence of space; a non-space suggests its own space, and what is outside, or trapped inside, that space. Parallel to any reflection of volume of a scanned surface, to which the system can apply color and texture, is a reflection of occlusion, of absence. Such indecorous rays render to us as darkness, and we have no other means to display such information from outside the visual, they are of a darker optic than we cannot perceive, still, they are there.

——
Timo Menke lives and works in Sweden since 1988. He holds an MFA from Konstfack, Stockholm, where he also taught as a senior lecturer from 2004 to 2014. He is engaged at Filmform, dealing with archiving and distribution of film and video art. His practice is research-based with a strong focus on the relationship between the viewer and the viewed, subject and object, recorder and projector, lens and screen. His work examines how cultural identities, social relations and biopolitical issues are charged with concepts of desire, power and history.

Joel Hurlburt lives and works in Sweden since 2003. He holds a BFA in 3D Fine Arts from Massachusetts College of Art, in Boston, and received a Master of Fine Arts from Konstfack, in Stockholm. Since 2014, his practice-based research has focused on materials and methods for sculptural processes, the link between the physical analogue and the digital manifestation, and developing the study of what he calls diffuse objects. His meandering working references include, but are not limited to, phenomenology, perception, physiology, industrial engineering, literature, linguistics and philosophical games.