Alla inlägg av Johanna

Johanna Schartau

Johanna Schartau

Del 1

Modellen

7.3–30.3 2014

Vernissage 7 mars 17–20

Öppet tors–fre 12–18
lör–sön 12–16

Välkomna!


Huset i genomskärning ©Johanna Schartau 2014

Del 1

Modellen

Vi bär alla på våra egna historier som mer eller mindre formar oss som människor. Jag har känt mig tvungen att ta tag i min historia bakåt. Kanske för att kunna förstå, vem är jag, var är jag i detta, hur kom sig allt – det jag bär med mig.
När man själv får barn blir det så tydligt. Deras frågor och funderingar. Vad hette din farmor, varför har du aldrig träffat henne, vad hette dina fastrar?  När jag fick de frågorna nästan isade det i mig fast det var så länge sedan. Fast jag ju inte kände dom, mer än genom fotografier, brev, berättelser.
Jag hade börjat skriva, jag ville göra en film. Jag ville berätta om min pappas familj. Jag intervjuade släktingar, läste genom brev, gick till Kungliga biblioteket och letade.

Här på ID:i visar jag fotografier på Modellen och svartvita foton från familjen, som ur ett fotoalbum. Huset på Majvägen, där min pappas familj bodde, var jag i när jag var liten
När jag besökte huset för några år sedan bodde ett ungt par där med barn, de hade just låtit renovera huset efter originalritningarna. Jag fick inte gå in och filma men däremot gav de mig originalritningarna till huset och min dockskåpsidé föddes.
Dockskåpet är en blandning av hur det såg ut, mina egna minnen och så har jag tagit mig helt egna konstnärliga friheter till dess utformning/inredning.

Filmen Farmor Ruth och hennes döttrar förhandsvisas under utställningen på Centrum för Fotografi.
Den har SVT-premiär 3 april kl 20.00 i SVT2.
Filmen kommer också att visas på IFEMA i Malmö den 4 april.

Utställningen görs med stöd av Konstnärsnämnden.
Fotografierna på utställningen är utskrivna på Mediaverkstan i Skåne.

Filmen i dess helhet görs med stöd av Konstnärsnämnden, SFI/Cecilia Lidin,
SVT/dokumentär/Annika Hamngren, Film i Skåne och Johanna Schartau film produktion.

www.johannaschartau.se

Parallellt med denna utställning visar jag mitt arbete om Paris Passager, fotografier och teckningar på http://www.ingelstorp.com/ fram till efter påsk.

Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff

Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff

Vernissage
fredag 24 februari kl 17–20

Utställningen pågår 24.2–11.3 2012

Öppet ons–fre 12–18
lör–sön 12–16

Varmt välkomna!

Lucky Guys© Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff 2012

Intervju med Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff

Manlighet ar huvudtemat av dina verk—varifrån hittar ni idéer eller inspiration om detta ämne?

Vi är två män i den rätta ålder som sagt; inte för unga och inte för gamla. Med denna utgångspunkt går vi ut i världen och hittar en massa konstiga situationer, händelser och påståenden som benämns som manliga. Media är också en liten skattkammare.
Sen har vi också en livlig fantasi och kan drömma oss själva till olika fördelaktiga (samhälls) positioner eller få en mardröm och hamna i situationer som inte alls är så roliga.

Ni beskriver manlighet som landskap—vilken symboler har växt fram?

Symboler är lite svåra att behandla i dagens konst men visst uppstår de, men då är det mera av en slump. Vi vill inte symbolisera manligheten i vårt projekt. För vår del handlar det mera om att porträttera en bisarr verklighet eller hedra en vacker situation.

Ni annonserade efter kvinnligt könshår och resultat är skulptur ”Big Man”—Vilken reaktion fick ni på den begäran?

Big Man: Ja, här var idén att vi skulle förvandla oss själva till Alfahannar och idag betyder det väl män med makt, pengar och massa prylar och eftertraktade av kvinnor. Så vi gjorde avgjutningar av oss själva och skulle pryda dem med kvinnligt könshår.

Vi skickade ut en förfrågan och fick runt 8 kuvert med kvinnligt könshår. Reaktionerna var rätt så varierade. Allt från att” jag har just rakat av det” tills att ”min man skull inte tycka att det var okej”. Sen var vissa svar rätt så intima och det blev många svar.
När vi ställde ut denna skulptur i Oslo så fick vi efter utställningen flera brev med hår i för det nästa könshårsprojektet. Problemet är att vi inte har ett nästa könshårsprojekt på gång.

Vernissagen är den 24:e februari och Stilleben ska bli presenterad första gången i Stockholm. Kan ni tala om verken som ska visas?

Ja, det är första gången vi visar denna utställning i Stockholm. Vi har visat den på flera andra ställen i Europa och nu har vi fullbordat den. Det är som en ständig pågående process men nu har de flesta arbeten mognat och kan presenteras för den Stockholmska finsmakaren.
Vi kommer att visa en lång film med titeln ”The passion of the Christs”, två tre minuters slingor med titeln ”Brunsttid och Plastic Posers”, tre foton arbete och skulpturen ”Big man”.

Árni Gudmundsson

Är där här

Kapitel ett – Är där här

Det är i början eller slutet av dagen, men för de sex konstnärerna som är inuti rummet och mellan rummen är det sak samma.

Solens gång märks på skuggorna och med det ljus och mörker som tränger sig på och tar sig in, men det som sker därute ekar bara svagt härinne och sköljs över av det större ekot. Det som här är där och där här. Det rum som är i rummet, det rum som är mellan dessa rum. Där är de, de sex konstnärerna, de står vid varsin väggsida av den hexagon som bildar det rum i rummet som i sin tur innesluter alla möjligheter. På ett sätt är de i det otroligt främmande. På ett annat är de i den självklara närhet som de själva valt.

Så händer något. En av dem tar några steg framåt mot den punkt där väggen viker sig i en vinkel. Hon kikar runt hörnet och ser någon till vilken det finns en precis relation. Hon har bjudit in eller bjudits in av den andre. De har bjudit in eller bjudits in till att vara där, här i rummet, befinna sig vid en av hexagonens sex väggsidor och använda det kikhål in i det mittersta rummet som varje vägg är utrustad med.

Rummet i mitten är ett rum från litteraturen, i den utgåva som de hänvisar varandra till på sida 38 Marguerite Duras Älskaren. Kanske är de alla där, men bara kanske. För mellan inbjudningarna är tre okända för en annan, är tre så otroligt främmande att de inte kan veta förrän de är här om dessa tre existerar, om hexagonen existerar. I rummet på sida 38 på Tjärhovsgatan 19.

Chapter one – Is there here

It is in the beginning or the end of the day. To the six artists inside and in between the rooms it is however just the same.

The sun’s path shows in the shadows and in the intruding light and darkness, but what happens out there is only a weak echo lost in the deeper echo: What is here is there and here there: In the space inside the room, and in between these rooms. There they are, the six artists, each one standing next to one side of the hexagon that creates the space inside the room, that space which in turn encloses all possibilities. In one respect, this makes them incredibly estranged. In another respect, their closeness to each other is obvious and chosen.

Then something happens. One of them takes a step forward towards the section where the wall is folding. She looks around the corner and recognizes someone to whom she has a precise relation: She has invited or been invited by the other. They have invited or been invited to be there, here in the space, to be next to one of the hexagon’s six walls, and use the peephole each wall is equipped with so as to look into the middle room.

The room in the middle derives from Marguerite Duras’ The Lover, in the edition they are referring to on page 38. Maybe all of them are there, but only maybe. In the sequence of invitations, three of the other remain unknown to each of them, so utterly unknown that they cannot know before everyone is there if the other exists, if the hexagon exists. Here in the room on page 38 at Tjärhovsgatan 19.

Is there here

Vernissage 7 February 17.00 – 20.00

Opening speech 18.00

Renissage 14 February 12.00 – 16.00

Christina Monti

ID:I Galleri

presenterar

PÅ ANDRA SIDAN MUREN
Målningar Film Objekt

CHRISTINA MONTI

Konstnärssamtal lördag 25 januari kl 15.00:
Om minnet, identiteten och leken

Varmt välkomna!

Utställningen pågår 10 januari – 2 februari 2014
Öppet torsdag – fredag 12–18
lör–sön 12–16

På andra sidan muren ©Christina Monti 2014

Ögonblicksbild 1 ©Christina Monti 2014

För exakt femtio år sedan kom Berlinmuren och det kalla kriget att gå rakt genom min familj. De senaste åren har konsten för min del allt mer börjat likna ett detektivarbete som ständigt pekar tillbaka till Finsterwalde i dåvarande DDR.
Utställningen visar mina försök att fylla i de luckor som finns från det förflutna.

Christina Monti 2014

www.monti.se

 

Kommande utställning:

7.2 – 2.3 2014
Är där här

Johanna Schartau

ID:I Galleri

presenterar

Ramsele

av

Johanna Schartau

16.11 – 2.12 2012

Konstnärssamtal onsdag 28 november kl 18.30

Välkomna!


Johan, jag, mamma, indianflätor© Johanna Schartau 2012

The 1918 painting titled ”Från Ramsele” by Eric Hallström plays a significant role in the artist Johanna Schartau’s life. As a child, this picture hung in the house where she grew up.

Now many years later, the work no longer belongs to her family, yet she resurrects it from her past and displays it in the space of ID:I galleri as a nostalgic symbol. In parallel, she also presents a selection of photographs which capture moments of her and her brother Johan’s childhood; Hallström’s painting is in the background.

Family history is an important theme in Schartau’s artistic practice and within this exhibition she explores how our heritage and the environment in which we grow and mature affects and shapes our identities. These themes are often examined through scientific research about twins. Schartau creates an installation that is in many ways like an investigation as she presents the viewer with evidence about her life and the images, texts and themes which emerge are important clues for discovering the truth that is hidden amongst the works.

Johanna Schartau will also have a new series of work on display in a group exhibition at Vallentuna’s new Culture House opening on Saturday 17 November.

© Johanna Schartau 2012