Alla inlägg av Johanna Schartau

Johanna Schartau & Eva Sidén

Behind – Between bild, ljud och video

Vernissage fredag 8 mars kl 17.00 – 20.00
Musik Eva Sidén kl. 18.30

Utställningen pågår 8 mars – 24 mars 2024
Musikprogram den 17:e och 24:e mars kl. 15.00

VÄLKOMNA!

Ljuden fyller rummet med vibrationer och klangfärger.
I och bakom, under och ovanför ser och känner vi världen,
platser som är både bekanta och främmande, som är både skrämmande och vackra.

På utställningen i ID:I galleri möter vi konstnärerna Johanna Schartau och Eva Sidén i en gemensam utställning som tar avstamp i något som pågår just nu men så som på avstånd. De visar verk som är separata men som också ibland går in i varandra, – det uppstår möten – vid en plats, vid en vibration, ett ljud, i en bild, i en film…

Johanna Schartau är verksam som konstnär. Hon arbetar i projektform med fotografi, film, skulptur, installationer. Hennes arbeten har visats på många olika utställningsplatser i Sverige och internationellt som Ystads Konstmuseum, Konstcentrum i Belgrad, på filmfestivaler i Kina och Polen och senast i Strömstad i samarbete med Göteborgs filmfestival 2024. Hon finns representerad bl.a. på Statens Konstråd, kommuner och regioner i Sverige, Ystads Konstmuseum och Malmö Konstmuseum och har också gjort flera offentliga gestaltnings uppdrag. www.johannaschartau.se

Eva Sidén är verksam som ljudkonstnär, tonsättare och pianist. Hon har en internationell verksamhet med installationer, konserter och kompositioner. Hon har haft verk uppförda t.ex. på Moderna Museet, Liljevalchs konsthall, Millesgården, Konserthuset, Musikaliska Stockholm, Musée d´ Orsay och GRM Radio France Paris, ZKM, Karlsruhe, Bobst Immersion room, Abrons art center, Scheen center New York. Utbildad vid Konsthögskolan och Musik-högskolan Stockholm, Academy of Performing Arts i Prag och Brno, Ircam Paris. art-music-art.web.app (musik,videos). www.evasiden.se

Program  under utställningen

Söndag 17/3 kl. 15.00

Eva Sidén piano, electronik
Christer Magnusson, gitarr och sång
Björn Cederberg, läsning

Eva Sidén spelar ur
Pianostycken, RE:Origo, Ses Oiseaux II, Grief, ur Transient pieces

Erik Satie Prelude d´Eginhard, ur Gnossiennes 3, 4,

Lili Boulanger D´un jardin clair

John Cage Två Pianostycken, Dream

Philipp Glass Metamorphosis Two

Christer Magnusson
spelar egna låtar och kompositioner

Björn Cederberg
läser ur sin roman Overland Spaceship

Mer info
www.evasiden.se
art-music-art.web.app (music and videos)
www.linkedin.com/in/christer-magnusson
www.bjorncederberg.se

Vid programmet; entré frivillig swish!
Eva Sidén Christer Magnusson Björn Cederberg


24/3 Finissage. Musik – Eva Sidén kl. 15.00

Johan Sandström

Det öppna, det stängda och det platta

ID:I galleri presenterar Johan Sandström

Vernissage fredag 9 feb kl 17-20
Utställningen pågår 9 feb – 3 mars 2024

VÄLKOMNA
!

Titeln är inspirerad av benämningarna på tre möjliga utvecklingsformer för vårt universum. Det ”öppna” som fortsätter att expandera tills allting är så isärdraget att all materiell växelverkan upphör, det ”stängda” som obevekligen kommer att falla ihop till en liten punkt, och det ”platta” där tyngdkraften är så perfekt anpassad att den kommer att hålla samman universum i all oändlighet. Med det öppna, det stängda och det platta refererar jag dock i det här sammanhanget till några intressanta egenskaper hos abstrakt måleri. Själva kombinationen av dem finner jag på ett märkligt sätt beskriva viktiga aspekter som jag är upptagen av i måleriprocessen. Om det ’öppna’ är de visuella rummen, det kaotiska och det mångtydiga som uppstår i färgernas möten på underlaget, och som blir intressanta i kontrast till sin samtidiga ’platthet’, så är det ’stängda’ det som stoppar upp, bildar gränser, fungerar som pauser och som också sluter kompositionen och skapar form.

Johan Sandström (f. 1963 i Stockholm) är en multidisciplinär konstnär, curator och arkitekt baserad i Malmö och Köpenhamn. I ateljén är han mest fokuserad på abstrakt måleri, men han använder sig också av skulptur, foto och installationer. Han arbetar då ofta med enkla material, readymades och fragment av olika slag. Inspirerad av Surrealismen och utforskandet av det gränsöverskridande, irrationella och undermedvetna, blandar han tekniker och teman, och pendlar mellan det planerade och det impulsiva. Han är grundare och projektledare för Rymdprogrammet – en experimentell och konceptuell plattform för konstnärliga samarbeten, och för Molekyl gallery i Malmö. Han är också engagerad i offentliga gestaltningsuppdrag. Han har en master i konst från Konstfack (1998) och i arkitektur från Lunds Tekniska Högskola (2005).www.johansandstrom.se

https://www.instagram.com/j.sandstrom.studio/

Helén Svensson

ID:I galleri presenterar
Helén Svensson

Vernissage
fredagen den 6 oktober kl. 17-20

Utställningen pågår t.o.m. den 22 oktober
”Inte nudda golv”
Inte nudda golv lyder den samtidigt iögonfallande lekfulla och rigida titeln på Helén Svenssons första separatutställning på ID:I, och utgör på sätt och vis både en bokstavlig och bildlig spegling av densamma. Trots den direkta ordalydelsen, som signalerar ett “får inte”, så avses i själva verket mer självironiskt en frigörelseprocess och ett synliggörande av en för många konstnärer relaterbar verklighet, där den egna skapandehistoriken sätter begränsningar och ramar för vilka utfall som upplevs möjliga i ateljéprocessen.
Jag träffade Helén Svensson i samband med galleriets 20-årsjubileum och tillhörande utställning och fick då möjlighet att begrunda hennes lika långa konstnärskap fram tills då. Jag slogs av hennes hantverksmässigt gedigna och mödosamma process som ofta involverat repetitiva mönster och strama och nedtonade färgskalor. Jag beskrev vidare hennes konst som “stringent” då jag helt utan förvarning ringde upp henne från gymmet en dag, utifrån en nyck om att föreslå ett samarbete ihop. Det fanns en nyfikenhet redan innan samtalet om hur konstnärskapet kunde te sig om “spelreglerna” kastades om; förslagsvis från emfas på det solitära och minimala till det rumsligt storskaliga och färggranna.
Det visade sig att Helén redan som det var, under ett antal år, jämte den egna praktiken, utgjort en del i kollektiva processer och långsiktiga projekt. Dels ihop med konstnären Lisa Jevbratt där ull färgats med pigment från invasiva växter på ön Santa Cruz Island utanför Kalifornien, dels med tre andra konstnärer i Corners, som vilar på att rekontextualisera alster av konstnärerna i nya platsspecifika framställningar, inte bara i men direkt med arkitekturen på en plats. Det vore märkligt om ens verkande i dessa kollektiva sammanhang inte återspeglades och fann fotfäste även i den “egna konsten” och så är fallet nu.
I utställningen står ull som ett elementärt material, i förgrunden också som en “huvudsak”. Ullen får här, tvärtemot hur man ibland är van att se den inom konsten, ta ståtlig skulptural form. I första rummet spänns som solar i luftrummet en formation av fem stora cirklar i filtad ull. Ullen som har utgjorts av överskott har skänkts från olika fårbönder och därefter renats och behandlats samt tre av dem färgats med tre lavsorter från konstnärens eget lantställe. Det är intressant och emblematiskt i sammanhanget att laven i sig är en symbiotisk organism och en korsbefruktning av svamp och alg. Den här utställningen är resultatet av en väldigt nära symbios från första början mellan konstnär och curator som vilat på mottaglighet för nya idéer och curatorn som en möjlig katalysator för förändring då en tillit infinner sig.
I det andra och sista rummet fortsätter ett slags lek i rummen med de allra vanligaste formerna sen barnsben. Rektanglar på väggen inbegriper medvetet en konsthistorisk nick mot Donald Judds ikoniska väggtrappor. För varför inte? Är inte det själva poängen med att utmana sig och vidden av sitt konstnärskap? Att göra precis det där som får en att undra om det verkligen passar sig? Det mesta flyger och går som oftast, men det är ett ställningstagande man själv gör. En tröskel att bestämt kliva över. Här har konsten redan sen länge lämnat golvet.
Ashik Zaman

María Kolodynski

María Kolodynski, SOMETHING SHINES BENEATH THE EARTH

ID:I Galleri, Stockholm, July—August 2023

  1. One Saturday in July we walked up on Frösundatoppen. The crowns of leaves surrounded us, and on the top of the hill the grass was noticeably dry. Thinking that the rubble of my father’s former apartment in Klarakvarteren was inside this pile maybe made it feel a bit familiar sitting there, even if I had never been in that apartment at Norra Smedjegatan. He said it was close to where the Gallerian mall is now. And close to Brunkebergstorg. Someone said that the old Hagalund is also in this pile. My paternal grandmother lived in the old Hagalund, so it’s even possible that the house where she grew up, which her father had built, is also inside the pile. When we sat down on the hill after climbing it, María said that in Argentina there is a tradition to bury things as a way to show gratitude. When she told us this, it was the first time I thought of the hill as anything but a curious landfill. Perhaps it was a gesture of gratitude to bury the blocks of Klarakvarteren here in the garden city of Hagalund. It is still a very intense thing to consider: that part of this beautiful city is now inside a mountain. Even what I see outside the mountain is cast in another light. The buildings which still stand around me—they are not yet buried. They are places where life is still happening. To walk on the hill of Frösundatoppen connects these two horizons. In a Lacanian perspective, I can’t help to think of constructivism. Burial, concealment, and erasure are also acts of creation.

—Anna Kinbom

  • The project centers on Frösundatoppen Hill, located in the outskirts of Stockholm. This hill, which is literally built from the rubble of the former heart of the city, serves as a trigger and first working site.
  • A hypothetical situation where there is a wounded link between Klarakvarteren (which is the place in the city center where those buildings were) and Frösundatoppen. The hill is quite abandoned and not many people use it, the roads are in bad condition and there is no public lighting on the roads. Regarding the center/Klarakvarteren, it’s a controversial and not so safe public space. Something got moved and it is not quite settled.
  • At the opening, Anna Kinbom will perform a couple of songs. One will be ”Stockholm Bank Song,” which she wrote in 2014 at the invitation of Jens Evaldsson for a performance outside the bank offices at Brunkebergstorg and Malmskillnadsgatan, in the former Klarakvarteren. Brunkebergstorg is situated where the former Klarakvarteren used to be. The opening performance is also in dialogue with the piece ”Osjungen/Unsung” by artist Anne Marte Overaa (SE/NO) in which Overaa celebrate what is taken for granted.
  • There is an amalgamation of the archival and the fictional combining documentation and artifice. The works fall along two axes between the falsity and the real.
  • At the end of the exhibition, some of the postcards will be delivered to a tourist location in Stockholm where postcards are sold, so that they can circulate through organic social activity, without a specific intention or destination in mind.
  • There is a certain traction in absence. The archive is a technology of memory. Memory is a collection of data. The data for this project is a pile of rubble concealed beneath a hilltop. That hilltop is an archive.
  1. Ett Hem [A Home], 2023

Single-channel video, 2K, stereo sound, black and white Duration 5:25 minutes

  • 28 postcards from Frösundatoppen, Klarakvarteren, 2023 Charcoal, graphite and watercolor on printed paper, postcard rack
  • Pseudographic archive, 2023

María Kolodynski (B&R* Patagonia) is an artist and filmmaker. She has a bachelor’s degree in Image and Sound Design from the University of Buenos Aires. María focuses her artistic practice around the link between a body and otherness—an endless conversation in permanent movement—and investigates the invisible forces of connection and the perception of the hidden. She works to find ways to continue living in contradiction through those objects and places that present themselves to her: silkworms, videos, glass, spaces, people, magnets, to name a few. By following these things, she gives them form. The political dimension is a constant underlying theme in María’s work. Currently attending the Artists Program at the Universidad Torcuato Di Tella, Art Department, Postgraduate. She lives and works in Buenos Aires. *Brought and Raised

Anna Kinbom works with songs and texts which form a basis for her work and performances. In 2022 she published a chapbook with texts and lyrics (Cuestión Editora, Buenos Aires). For six years now, Kinbom has been working on going back to her teenage years. In various works she has depicted times of change, and this has had expression in installations as well as performance and sound and video works. Kinbom’s most recent exhibitions were at Extension Art Space in Stockholm (2023), Whose Museum Malmö, Konsthall C, Konstväxlingar Skanstull (2022), Celsius Projects in Malmö and Konstepidemin in Gothenburg (2021). She has performed in exhibitions at Moderna Museet (2022, 2015), at Index (2022, 2020), for Stockholm Konst (2020) and Marabouparken (2017). She has an MFA from the Royal University of Fine Arts (2013) and has studied at the Akademie der Bildenen Künste in Vienna.

Special thanks to Anna Kinbom, Åsa Mähring, Charles Berret, Santiago Campos, Gale Cine, Cristina Lembeye, Tomo Cabrera Cañas, Luciana Malavolta, Club de Lectura, Erin Sullivan, Jonas Hatschek, Tove Sundgren, Dan Lageryd, Rut Karin Zettergren, Rosalie Yu, Spekulativa Juntan, Embassy of Argentina in Sweden, Silvia Cao, Naim Afram, Heidi Nilausen, Mayra Ferreira Basso, Sonia Ruiz.

Nicolas Wormull

Touching home

15.1 – 30.1 – 2022

Utställningen Touching Home består av fotografier tagna i Chile, det land som fotografen Nicolas Wormull ursprungligen kommer ifrån. Bilderna speglar en personlig upplevelse som också är universell. Ett utrymme skapas för det som är intimt, mångfacetterat och dubbelbottnat. Långt ifrån perfektion innehåller bilderna en slags ömsint fulhet. Långt ifrån att vara polerade och glänsande, registrerar de sprickorna i vår existens och berör vårt förhållande till den miljö vi vistas i.

Nicolás Wormull är verksam som fotoförfattare och arbetar med personliga projekt som mynnar ut i böcker och utställningar, hittills har det blivit åtta stycken fotoböcker. Utöver hans egen praktik har han varit med och startat Valparaísos internationella fotofestival (FIFV) i Chile, där hans roll bland annat inneburit konstnärlig ledare och projektledare för utställningarna. Han har även hållit i fotoworkshops i Argentina, Uruguay, Sverige och Frankrike. Han har mottagit stipendier från Konstnärsnämnden, Författarfonden m.fl.